Det är skillnad på våldtäkt och krogflirt

Händelserna i Köln, Kalmar, Kungsträdgården och en rad andra platser har startat en debatt om sexuella trakasserier, sexuellt våld, kvinnors utsatthet samt kulturers och traditioners betydelse (mer om det sistnämnda kommer snart i en egen bloggpost).

Många unga kvinnor har nu fått komma till tals i både TV och radio. Det är bra. Många berättar samma historia – om hur killar och män tafsar och kommer med inviter. Vi behöver hålla isär begreppen här en aning, för just nu upplever jag att medierna är så angelägna att gå kvinnorna till mötes efter sitt inledande debacle att de överkompenserar. Det leder till en farlig begreppsförvirring.

I SVT:s nya program Opinion live, som ersätter Debatt, berättades på torsdagskvällen att ett nytt begrepp har uppstått: "dansvåldtäkt". För mig låter detta som att en kvinna på ett tätt dansgolv eller i anslutning till det blir penetrerad mot sin vilja. Men det är tydligen inte den korrekta betydelsen. En kvinna beskriver vad det egentligen är: killar som tafsar och är närgångna på dansgolvet.

Är det nu plötsligt våldtäkt att vara närgången på ett dansgolv? 

Vi måste sansa oss lite. Svensk våldtäktslagstiftning har visserligen förändrats och begreppet våldtäkt urvattnats avsevärt efter de senaste sexualbrottsutredningarna. Men att vara närgången på ett dansgolv har aldrig varit våldtäkt. Om kvinnor på fullt allvar tror detta, är det illa.

Vi har fått en dramatiserad terminologi, pådriven av extremfeminister som i vissa fall även ser bröststirr som ett övergrepp. Begrepp som "trakasserier", "kränkningar" och "övergrepp" används alldeles för slentrianmässigt. När vi nu även kan räkna dit "våldtäkt" är vi illa ute.

Tänk dig en social situation med alkohol inblandad, en lägenhetsfest eller kanske en kväll på krogen. Under denna kväll kommer i stort sett alla som letar efter sällskap för kvällen eller något mer att sända ut signaler. Det är så vi beter oss vi människor. Med blickar, kroppsspråk och på annat sätt visar vi om vi är intresserade och av vad.

Missförstånd uppstår givetvis. Inviter avvisas. Men att kalla det "våldtäkt" eller "trakasserier" att någon dansar nära dig, eller försöker dansa med dig, är att ta det för långt. Låt mig ta ett simpelt exempel. Jag sitter i en bar och pratar med en nära släkting. En man som inte är helt nykter kommer plötsligt och sätter sig i närheten av henne. Efter en kort stund lägger han armen om henne. Hon lyfter bort hans arm utan att ens titta åt honom, han förstår vinken och går sin väg.

Utsattes min släkting för ett övergrepp eller trakasserier? Nej. Om mannen däremot hade insisterat på att han ville ha sin arm runt henne och kanske mer än så, trots hennes uppenbara ointresse, hade beteendet kunnat kallas trakasserier. En invit är däremot inte det. Den som ger någon annan en invit, som kan vara mer eller mindre subtil, kan förstås inte i förväg veta om personen är intresserad av den eller ej. Det är själva grejen med att ragga.

Samtidigt handlar det förstås i hög grad om sociala koder. Vi tar inte en kvinna på brösten eller en man mellan benen det första vi gör. Det är ett uppenbart övertramp (men det är fortfarande inte våldtäkt). Det sociala spelet kräver att vi prövar oss fram och får motpartens godkännande under tiden. De flesta klarar att läsa av detta och vet när det är möjligt att ta ett steg till eller när det är dags att ge upp och pröva lyckan någon annanstans.

Ett fåtal klarar det inte, inte sällan i sällskap av alkohol. Därtill finns det en grupp som uppenbarligen inte ens lägger någon vikt vid om motparten är intresserad eller ej utan vill ta det de vill ha i alla fall. Det är här det uppstår det som med rätta kan kallas trakasserier, övergrepp och våldtäkt.

Läs även:
Dagens juridik: Är det olagligt att fråga någon om de vill ha gruppsex?