I Sverige är det alltid mest synd om gärningsmannen

Det har varit en tung start på det nya året. En 15-åring sköts till döds i Akalla den 21 januari, och bara fyra dagar senare knivmördades en 22-årig kvinna på ett boende för ensamkommande ungdomar i Mölndal. Mördad på sin arbetsplats.

Statsminister Stefan Löfven åkte lite oväntat till Mölndal och pratade inför pressen (han kanske tyckte att det var lite magstarkt att skicka inrikesministern igen som efter dubbelmordet på Ikea). Löfven fördömde förstås brottet och kallade det "en fruktansvärd tragedi". Men han förminskade även det inträffade genom att påpeka att "många av de som kommer till Sverige har traumatiska upplevelser och erfarenheter och det finns inga enkla svar på hur detta ska hanteras." Inga enkla svar. Kort sagt: det kan ske igen och vi kan inte göra någonting åt det.

Vi kan notera att Löfven alltså redan innan mordoffret begravts och polisen utrett händelsen hade sin tolkning av det inträffade klar: gärningsmannen måste ha varit traumatiserad. Underförstått: han kunde inte hjälpa att han stack kniven i en 22-årig anställd på boendet. Detta är en spottloska i ansiktet på de anhöriga.

Efter mordet på den unga kvinnan var det Mölndals socialdemokratiska kommunalråd Marie Östh Karlssons tur. Hon uttryckte sorg för offret och hennes anhöriga men visade även sympati för gärningsmannen:

Det är tråkigt och traumatiskt för alla, speciellt för familjen, men också för arbetskamraterna naturligtvis. Sen kan jag inte låta bli att låta tanken gå till mannen som gjort dådet, det är också en människa bakom.

Uttalandet väckte i likhet med Löfvens ingen större uppmärksamhet utanför alternativa och sociala medier. Riksmedierna reagerade inte på kommunalrådets minst sagt okänsliga och direkt olämpliga uttalande.

Härnäst att stämma in i kören av trivialiserande utspel efter ett mord var självaste rikspolischefen Dan Eliasson. Det han säger är så olämpligt, så upprörande och så vidrigt att det bara måste nå en bredare publik. Så här sade rikspolischefen i Gomorron Sverige på tisdagsmorgonen (Merit Wager har klippet, annars kan hela samtalet ses på SVT Play, det börjar ca 50 min in):

Man blir naturligtvis förtvivlad å alla inblandades vägnar, naturligtvis den som blir dödad och dennes anhöriga, men också för en enskild ung kille som begår en sån här förskräcklig händelse, vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig? Hela den här flyktingkrisen visar ju på hur orättvist livet är i många delar av världen, och vi får hjälpa till och försöka lösa det här efter bästa förmåga.

Det är oerhört anmärkningsvärt att högste polischefen uttrycker sig på detta sätt. Noteras kan att det som förenar samtliga tre exempel här är att de har uttalats av socialdemokrater. Men även borgerliga har under lång tid bidragit till att Sverige har blivit ett samhälle där det ses mellan fingrarna på rån, stöld och våldsbrottslighet och där det har blivit kutym att tycka synd om gärningsmannen.

Självfallet finns det skäl till att någon våldtar, rånar eller mördar. Men låt polisen utreda dessa, och oavsett vilka de är ursäktar de aldrig gärningen. Politiker ska därför inte förnedra brottsoffer och deras anhöriga på detta sätt.

Vi har i Sverige i dag ett rättssystem som närmast curlar den som begår brott. Tvåtredjedelsprincipen, som innebär frigivning efter att två tredjedelar av straffet har avtjänats, är ett exempel på detta. De låga straffen för brott mot andra människor rent generellt är ett annat. Paret som torterade pojken Bobby till döds är redan ute ur fängelset.

Den som drabbats, oavsett om det är en våldtäkt, ett personrån, en grov misshandel eller ett mord, är inte intressant för svenska politiker och lagstiftare. Detta är oanständigt. Att såväl statsministern som rikspolischefen ger uttryck för den här sortens ursäktande och relativiserande av det värsta brott som kan begås, sänder signaler till svenska folket att våra liv inte är vatten värda.

Stefan Löfven sade på presskonferensen att han tror att många är oroliga för att det som inträffade i Mölndal ska hända igen. Han visade emellertid samtidigt att han inte är beredd att göra någonting åt det.