Efter rättsstaten

Maskerade män som går till angrepp mot personer med utländsk bakgrund i centrala Stockholm efter en invandringskritisk demonstration. Målet var ensamkommande flyktingbarn. Eller de marockanska gatuungdomarna.

Vad som egentligen hände råder det stora oklarheter om. SVT berättar att det enligt polisens rapport var ensamkommande som var målet för angriparna. Enligt SvD har polisen inte bekräftat att en viss grupp var måltavla för våldsamheterna.

Den bild som har spridits i gamla och nya medier är emellertid ganska samstämmig, och den utgår sannolikt från det flygblad som delades ut och som beskriver en situation av rättslöshet där gatuungdomar kan trakassera kvinnor, stjäla, råna och våldta utan att dömas för det eftersom de uppger sig vara minderåriga. Detta är ett problem som polisen har beskrivit för SVT.

Författaren och sexualupplysaren Katerina Janouch har varit tydlig på Twitter med vad hon anser om denna situation. Hon kallade de ungdomar som begår dessa sexbrott för "slödder". För detta fick hon epitetet "nazist" av Lars Ohly och kritiserades även från annat håll. På Facebook utvecklar Janouch sina tankar. Ett urklipp:

Jag tror att Katerina Janouch sätter ord på vad många känner just nu. Jag har väntat på en våldsam reaktion. En enskild incident är ingen "oroande samhällsutveckling". Men utvecklingen med en polis som medborgarna i allt mindre utsträckning kan lita på och räkna med när det verkligen kniper har pågått länge och accelererat under de senaste åren. Så här har det varit på landsbygden så länge jag kan minnas, men nu när polisens otillräcklighet märks även i den stökiga huvudstaden får det mer uppmärksamhet.

Av just detta skäl får angreppet på Sergels torg betraktas som väldigt välplanerat. Kanske inte i sitt utförande, ty om detta vet vi så lite, men väl i sin timing. Det finns sannolikt ett växande stöd för den här sortens aktioner nu. När polisen står handfallen kommer många betrakta extremisters motangrepp som ett legitimt försvar. Risken finns att nya gäng tar över. Gäng som tar på sig att "försvara" våra gator.

Jag avskyr pöbelvälde och lynchstämning. Det är polisen och ingen annan som ska säkra tryggheten i samhället. Men när denna polis inte längre förmår detta, är det naturligt att alternativ dyker upp.

Reaktionen från politiskt håll är intressant. Inrikesminister Anders Ygeman beskriver händelsen i centrala Stockholm så här: "Rasistiska grupper sprider hot och hat på våra gator. Det måste mötas med kraft." Det är lätt för Ygeman att säga så när det handlar om extremister på den yttersta högerkanten, som verkar vara fallet den här gången. Lika tydlig har han och regeringen inte varit när det gäller de marockanska gatuungdomarnas systematiska brottslighet och polisens oförmåga att hantera situationen.

Det är kanske detta som gör bland andra Katerina Janouch så upprörd. Att regeringen bara tar ställning när våldet drabbar vissa grupper. Att den trivialiserar den oro som unga kvinnor känner. Det är tydligt att den migrationspolitiska omsvängningen inte har lyckats släppa ut socialdemokratin ur dess kulturrelativistiska och identitetspolitiska fängelsehåla.

Ty Janouch har ju rätt. Både hon och alla andra kvinnor och flickor har rätt att kunna gå på ett badhus utan att bli sexuellt antastade. Vi borde alla ha rätt att gå på stan utan att känna obehag eller rädsla för att bli rånad av gäng som polisen griper och sedan släpper lika snabbt igen.

Om denna utveckling accelererar får vi i förlängningen ett samhälle där förtroendet för polis och rättsväsende sjunker och där sympatin för dem som tar saken i egna nävar växer.

Då hamnar vi i ett post-rättssamhälle. Då är det för sent för gröna hjärtan och fina paroller. 

Tidigare bloggat:
Flathetens rike