Det som vanligtvis avses med integration är förenklat uttryckt deltagande i samhället. Enligt somliga räcker det att vara självförsörjande och kunna språket. Enligt andra krävs lite mer än så för att betraktas som integrerad. Du ska känna dig delaktig i samhället.
Det sistnämnda är vanskligt att mäta. Viktigast måste vara att så många som möjligt är självförsörjande och kan leva som självständiga individer. Detta tycks emellertid inte längre vara en politisk målsättning i Sverige. I stället söker politikerna ersätta målet om deltagande via arbete med statliga ombudsmän och pekpinnar om hur vi ska tycka, tänka och prata så att alla känner sig inkluderade. Jag är dock övertygad om att ett arbete med full lön ger en känsla av deltagande i betydligt högre grad än ett förbud mot att säga "neger".
I Sveriges Radio hävdas att kunskaper i svenska språket inte är nödvändigt för att leva ett fungerande liv i Sverige. Exemplet som tas är en kvinna som jobbar från tidig morgon till sen kväll och inte hinner plugga. Hon har bott i Sverige i tio år, kan inte svenska men umgås mest med sina landsmän. Hennes man får hjälpa henne med alla myndighetskontakter.
Ja, så kan man ju leva. Men det innebär ett liv i ofrihet och beroende av andra. Samhället förväntas ställa upp med tolkhjälp vid kontakt med sjukvård och myndigheter, vilket är en påtaglig kostnad på runt 1000 kr/timme (ja, jag har sett fakturorna).
Det är ingen orimlig förväntan att människor som kommer till ett nytt land, oavsett om de kärleksinvandrar eller söker asyl, gör sitt allra bästa för att anpassa sig till lagar och normer i sitt nya hemland. Språket är en viktig del. Framför allt kan jag inte riktigt begripa varför man inte skulle vilja kommunicera med människor i det land man valt att bosätta sig i.
Definitionsmässigt skiljer sig integration och assimilation åt på ett avgörande plan:
Integration betecknar en förening av skilda delar, ex. människor av olika etniska grupper, till en större enhet
Assimilation eller assimilering, syftar på den process genom vilken en minoritet, om processen är fullständig, helt överger sin egen kultur så att de ursprungliga kulturskillnaderna försvinner
Jag hamnar någonstans mittemellan dessa två, åtminstone sett till hur integration har kommit att tolkas i Sverige. Att någon helt ska tvingas överge sin ursprungliga kultur anser jag inte är nödvändigt eller ens önskvärt för att skapa ett välfungerande och progressivt samhälle. Men den som invandrar till ett samhälle har likafullt ett ansvar att anpassa sig.
Du behöver självfallet inte sluta äta mat från ditt hemland eller börja möblera din lägenhet med Ikea-möbler - men om det är svårare att få jobb iklädd burka är det ditt ansvar att anpassa dig i ditt nya land så att du lättare släpps in i samhällsgemenskapen. Detta är den invandrades ansvar, inte majoritetens.
Jag bryr mig inte om vilken gud du tillber, om någon. Jag lägger mig inte i dina sexuella preferenser. Jag är ointresserad av om du firar julafton, ramadan eller sjunger ramalamadingdong. Jag är inte ett dugg nyfiken på din inställning till griskött eller olika symboler. Så länge du följer svenska lagar, sköter dig och inte ligger andra till last spelar inget av det andra någon roll. Självfallet står det alla fritt att politiskt och på andra sätt söka påverka samhället i en riktning som den enskilde finner önskvärt.
Det jag har lite svårare att acceptera och respektera är när personer som kommer till Sverige med en ryggsäck av värderingar och uppfattningar och sedan kräver att samhället ska anpassas efter dem. Det är nämligen vad som är på väg att hända i Sverige. I en strävan efter öppenhet och tolerans, som säkert var välment en gång i tiden men som helt kommit att spåra ur, går det i dag inte att tala om "svenska traditioner" eller ens ett "svenskt folk". De som åker tunnelbana i Stockholm är, som vi fått veta, svenskar. Denna förnekelse av att det över huvud taget finns något svenskt måste betraktas som fullständigt stolligt från utlandet.
Olika religioner och etniciteter är således inget problem i sig. Men i ett samhälle, även ett liberalt sådant, behövs en common understanding, ett slags tyst överenskommelse om att vi i denna gemenskap vill leva tillsammans och skapa bästa möjliga förutsättningar för en positiv samexistens som tillåter olikheter men där vi delar vissa grundläggande värderingar (tyvärr ett inflationsdrabbat begrepp i dag).
Sharia har exempelvis ingen plats i det svenska samhället. Stöd för en rasistisk världsbild eller för religiös och politisk extremism som är våldsbejakande har ingen plats. Sådana grupper har inte samma existensberättigande som andra (även om jag inte vill förbjuda medlemskap i extrema partier, trossamfund eller föreningar). Här finns inget att diskutera, inget att förstå.
Så svaret på frågan "integration eller assimilering?" är: något däremellan. Den som kommer till Sverige ska förväntas anpassa sig och respektera de traditioner som finns här utan att behöva överge sin ursprungskultur helt och hållet.
Det största ansvaret kommer alltid att ligga på den som invandrar.
Läs även:
Fnordspotting, Dick Erixon
22 kommentarer:
Sharia har exempelvis ingen plats i det svenska samhället
------------------------
Har nazism det?
Om du läste hela stycken innan du kommenterade skulle du bespara dig tiden att ställa onödiga frågor.
Hans: Jag kan inte göra annat än hålla med.
Micke: Jag håller i mångt och mycket med dig i många frågor men du har en jävligt dryg "debatteknik".
Korta, oftast enradiga påståenden eller frågor. Jag vill se lite mer utförliga resonemang.
Definitivt är du något på spåren Hans. Nu gäller det bara att börja räkna lite på vilka vi tar in i landet.
Här en kommentar från bloggaren, Swedishdissident (http://swedishdissident.blogspot.se/2011/03/bortom-mang-och-monoprefix.html):
"Singapore Permanent Residence
Permanent residence is usually sought by foreigners who experienced Singapore life before and who want to sustain living an excellent life. The Singapore government requires good education and other qualifications of a person who may respond to certain needs of Singapore’s economy. Policies and requirements are changed according to the nature of these economic needs. This is to make sure that the new Singapore citizens and permanent residents fit the relevant profile.
Singapore continues to welcome immigrants who can identify with the way of life of Singapore and whose diverse skills can contribute to the viability and vibrancy of their country. [5]
Även om det finns ett sammanhållande kitt i Singapore i form av strikt och traditionell brittisk lagstiftning – vilket det för övrigt även gör i sociopolitiskt välfungerande länder som Schweiz som nyligen infört utvisning av grovt kriminella invandrare med eller utan PUT [6] – och en i första hand engelsktalande befolkning så är det inte det monoetniska som är den avgörande faktorn utan förmågan att faktiskt bidra till landet. Har man något att erbjuda landet och vill anpassa sig till dess karaktär – oavsett om man är hindu från Indien, muslim från Pakistan eller sekulariserad liberal från USA – är man eventuellt välkommen. Några sådana uttalade krav lyser med sin frånvaro i Sverige, vari man i stället använder förfalskad propaganda för att övertyga sin ursprungsbefolkning om att massimmigration i sig är fördelaktigt. "
/ Magne
Två punkter till som Sverige behöver: (1) utvisa fler kriminella invandrare, samt (2) konstruktiva diskussioner om återflyttning. Den invandringen som skett nu under de senaste två decennierna har förändrat demografin i allt för stor omfattning.
Swedishdissident skriver också om berörda områden (http://swedishdissident.blogspot.se/2011/03/bortom-mang-och-monoprefix.html):
"4. Utvisa fler kriminella invandrare och inför liknande lagar som de i Schweiz
Punkt fyra är i sin tur sammanlänkad med punkt tre. Enligt principen quid pro quo – som borde gälla i varje sunt samhälle – bör man i regel få det som man förtjänar. Begår man ett eller ett flertal grova brott som väpnat rån, grov misshandel, mord, dråp, utpressning, grov förskingring eller våldtäkt har man förbrukat sina medborgerliga rättigheter och bör därför utvisas på livstid – oavsett om man har haft en taskig barndom eller kommit från en krigshärd. Sådana bestämmelser finns redan i viss mån i Sverige men är alltför slappt tillämpade och nya lagar bör röstas fram eller stiftas utan folkopinionsmässigt inflytande. De skulle även kunna sända ut rätt slags signaler till de som ämnar bosätta sig i landet i fråga.
5. För konstruktiva och kontinuerliga dialoger med ursprungsländer, och de berörda invånarna, om återflyttning
Exakt hur sådana dialoger skulle kunna se ut är svårt att uttala sig om men de bör förekomma – för alla inblandades skull. Trivs man inte i Sverige och längtar tillbaka till sitt hemland, i kombination med att det är möjligt att flytta tillbaka till detta hemland, så bör man rimligen se över möjligheterna att återvända. Den typen av diskussioner förs visserligen i liten utsträckning även i dag men de underlättas knappast av att affekterade och högljudda oppositionspolitiker och mediekollektiv gör sitt yttersta för att motverka konstruktiva diskussioner som de som Carl Bildt och Tobias Billström förde med den irakiska regeringen under hösten 2007."
/ Magne
Sharia ÄR islam rätt uttolkad. Tassa inte runt problemet, det är ISLAM som skall brännmärkas, dras fram i ljuset. Sharia är en del av världshärskar- och våldsideologin.
Micke,
Du får mig att tänka på en ordväxling i Two And A Half Men som jag råkade se en gång (avskyr annars sådana serier):
Alan: "You've been watching the History Channel again, haven't you?"
Charlie: "Yeah. It's Nazi-week."
Alan: "It's always Nazi-week..."
/Mogura
Frågan om integration skulle antagligen vara betydligt mindre eldfängd om svenskarna visade ens lite ryggrad. De flesta världens människor respekterar den som har självrespekt. Om man däremot slänger sig för andras fötter så fort de öppnar munnen, så kommer man alltid bara att bli nedlåtande bemött.
Många invandrare känner ett djupt förakt mot svenskar p.g.a. deras lealöshet. Om svenskarna i stället uppvisade lite sund stolthet skulle det bli lättare att åtminstone mötas halvvägs med människor som tar det här med stolthet på fullaste allvar.
Var och en kan börja med sig själv. Var alltid vänlig men bestämd, lyhörd men självsäker, respektfull men självmedveten när det kommer till vardagliga möten mellan dig som svensk och människor från andra länder. De kommer att gilla vad de erfar och du får höra berömmande att du inte är som andra svenskar. Jag har testat det här - och då är jag inte ens svensk, men tas som sådan.
//Rick
"Frågan om integration skulle antagligen vara betydligt mindre eldfängd om svenskarna visade ens lite ryggrad. De flesta världens människor respekterar den som har självrespekt. Om man däremot slänger sig för andras fötter så fort de öppnar munnen, så kommer man alltid bara att bli nedlåtande bemött."
Det ligger mycket i detta. Mer självrespekt och mindre självförakt skulle vara en bra början.
Hej,
Angående nedanstående citat från ditt blogginlägg (något förkortat):
"I Sveriges Radio hävdas att kunskaper i svenska språket inte är nödvändigt för att leva ett fungerande liv i Sverige. Exemplet som tas är en kvinna som jobbar från tidig morgon till sen kväll och inte hinner plugga."
Jag kan delvis hålla med om att det svenska språket är viktigt för att integrera sig i ett samhälle, vare sig metoden är integration eller assimilering (jag tror som du att något däremellan är att föredra). Jag ser dock hellre att en invandrare börjar jobba direkt, än att densamma skall sitta i SFI i 10 år innan personen kan börja bidra till vårt gemensamma samhälle. Själv har jag runt 30 nationaliteter representerade bland mina anställda. Dessa personer är inte Svenskar med rötter i "land X", och uppväxta i sverige, utan personer som har arbetkraftsinvandrat till mitt företag. Anledningen till att deras invandring är att vi har eftersökt en kompetens som inte har funnits att finna i sverige i relation till det behov som vi har haft att anställa. Enkelt förklarat med: Vi har anställt så många svenskar vi kunde (runt 100), men när denna "pool" var uttömd så fick vi börja leta annorstädes.. De individer jag talar om har ingen formell utbildning i svenska, men trots detta så bidrar de med skattepengar och konsumtion från den första dagen på kontoret. Det skall sägas att dessa (högutbildade) individer, trots att det inte är ett krav från vår sida (företaget officiella språk = engelska) tenderar att lära sig svenska på en imponerande kort tid. Detta gör de på fritiden, med ett personligt incitament för att bli än mer interagerade, och del av det svenska samhället. Kontentan med mitt inlägg är att jag inte tycker att det svenska språket alltid bör fungera som vattendelare och/eller bevis på lyckad integration... Det finns andra aspekter som bättre representerar att man "skriver under på det svenska kontraktet".
Jag tror att det var amerikanskan Susan Sontag som sade att till svenskarnas sämsta karaktärsdrag hör vanan att tala illa om sitt eget land och folk för att ställa sig in hos utlänningar.
Det här lät väldigt bra, har inte mycket att tillägga eller dra ifrån.
Bara en punkt, angående det du skriver om vem som skall anpassa sig, invandraren eller samhället. Här vill jag dra en naturvetenskaplig liknelse med gravitationen som bas:
Jag som enskild individ har bara att anpassa mig till jordens gravitationsfält. Hur jag än hoppar upp och ned eller skriver arga insändare så kommer jag inte påverka jordens bana. Månen, däremot, kommer göra viss (p)åverkan, till exempel tidvatten.
Översätter vi det till vår invandring, så innebär det att samhället bör/kommer anpassas till en stor invandring. Liksom ett stort antal allergiker inneburit att skolor börjat bli restriktiva med att servera nötter, liksom ett stort antal vegetarianer inneburit att skolor och restauranger serverar mer än en trist sallad som vegetariskt alternativ, så kommer även en rejäl invandring att ställa krav på samhället. Eftersom samhället är till för att tjäna invånarna, och många invånare är invandrare.
Att diskussioner startar om djurskydd vs halalslakt, kosher-mat i skolor, plats för nya religiösa byggnader i städerna, möjlighet att ha bönestunder och udda klädesplagg i arbetslivet osv ser jag inte som upprörande, utan en naturlig följd av att vi får in nya seder i samhället. Dock bör det vara en diskussion som präglas av kompromisser. Vare sig "passar det inte så kan ni dra" eller "i Sverige endast barbariet".
"Sharia ÄR islam rätt uttolkad. Tassa inte runt problemet, det är ISLAM som skall brännmärkas, dras fram i ljuset. Sharia är en del av världshärskar- och våldsideologin."
Hur kan du säga att det är islam RÄTT uttolkad? Har du tolkningsföreträde?
Har inte mycket att tillägga. Försöker komma på var jag läste om att tittar man på de riktigt lyckade integreringar, så har det oftast handlat mer om assimilering.
Håller normalt med Hans Odenberg, men inte just nu. Sverige ska vara väldigt försiktigt med att anpassa sig, med hänvisning till jämförelsen med nötallergier, något potentiellt dödligt (sic!)för den olycklige som råkar få i sig det. Vi talar om religiösa och kulturella traditioner som till stora delar inte har i ett modernt demokratiskt samhälle att göra.
Det är just ingen, eller väldigt få, som har något emot 'rasifierade' invandrare som tar seden dit de kommer och inte tvingar sig på. Många många har väldigt mycket emot gnällkören, både 'rasifierad' och 'vit' som tror Sverige blir någon slags bättre plats bara kvinnor får ha sina sjalar och långärmade dräkter, ÄVEN inom vården. För att bara nämna de företeelser som de flesta ser som mindre "störande" ...
Jag blir så himmelens trött på globaliseringsfjantet, multikultifjantet som i att varje land (eller just bara Sverige, så låter det på fjantarna) på något sätt måste se ut som ett hela världen i miniatyr, uppenbarligen inklusive konflikterna. Flera geografiskt skilda konflikter samlade inom ett litet lands gränser. DET är balkanisering, och inte precis tanken då det pratas globalisering, va?
Jag brukar inte alltid hålla med dig om allt du skriver, men i dag är det full pott. Just så, just en balans mellan ens 'gamla' identitet/ursprung/kultur, och ens 'nya' sammanhang/kultur. Inget annat fungerar. Och ansvaret ligger alltid, skulle jag vilja säga, på immigranten. Och det handlar absolut inte om att radera ens ursprung, men en del (50%?) av det får man ge upp (eller återuppleva under resor i gamla hemlandet), för att ge plats åt det nya landets kultur och sätt att tänka/bete sig. Nyfikenhet är en bra egenskap. Gillar man det inte ska man nog fundera på att flytta till något annat land som bättre överensstämmer med det man själv vill. Jag begriper inte alla dessa invandrare i Sverige som hatar Sverige och svenskarna. Varför är de kvar?
Jag kanske ska tillägga att jag själv lever i ett annat land så jag lever som jag lär :)
H. Odeberg för fram viktiga synpunkter till diskussionen, bl.a.:
"Att diskussioner startar om djurskydd vs halalslakt, kosher-mat i skolor, plats för nya religiösa byggnader i städerna, möjlighet att ha bönestunder och udda klädesplagg i arbetslivet osv ser jag inte som upprörande, utan en naturlig följd av att vi får in nya seder i samhället. Dock bör det vara en diskussion som präglas av kompromisser. Vare sig 'passar det inte så kan ni dra"' eller 'i Sverige endast barbariet'."
H. Odeberg tycks inte göra någon skillnad på vilken kultur eller folkgrupp Sverige väljer att tilldela PUT (permanent uppehållstillstånd). Därtill är han fullständigt godtycklig vad gäller vilken kultur Sverige kan tänka sig anamma. Jag känner inte Hans Odeberg, men kan av inlägget tolka en viss relativist inför vilka kulturer han kan tänka sig att Sverige anammar. Det är sorgligt att Odeberg inte gjort större analyser över preogressiva kulturer som kan lämpa sig i Sverige, samt vilken slags invandring som bäst är avpassad efter Sverige.
Mer precist hade varit att förespråka somliga kulturer och folkgrupper som mer lämpliga för Sverige. Mer precist hade varit att tänka sig fler konfucianer, hinduer, sikher till Sverige och mindre talibaner, kristna fundamentaliser, islamister och dylikt.
Ställ dig frågan, H. Odeberg: sharialag som innebär avhuggen hand, stening av kvinnan vid otrohet mot ett lämpligt straff vid brott respektive otrohet är inte ett brott utan en förkastlig handling gentemot sin partner. Vilken väljer du? Jag misstänker att du väljer det senare alternativet som bäst lämpat att leva under. Därmed är diskussionen knappast särskilt långvarig, utan ett kort och koncist: I Sverige vill vi inte ha halalslakt (plåga djur), hugga av handen av tjuvar eller stena kvinnor som är otrogna, snarare vill vi ha ett rättsväsende som är ypperligt samt ha progressiva diskussioner mellan människor i förhållanden. Vilka de vill gå i säng med är upp till var och en, inte en shariadomstol.
Om det nu är en diskussion H. Odeberg vill åt, bör den vara mycket kortvarig i ovan nämnda frågor, annars kan personen i fråga som vill leva under sharialagar, halalslakt, stening av kvinnor vid otrohet etc., som H. Odeberg uttrycker det: "passar det inte så kan ni dra", mycket väl vara att föredra.
Dock har H. Odeberg rätt i att Sverige förändras efter vilken folkgrupp samt kultur som präglar landet. Eftersom x antal invånare tillber en Gud, har kulturella seder etc., så är det lämpligt att se över vilka kulturer samt folkgrupper Sverige vill ha mer eller mindre av.
Somliga kanske anser att jag diskuterar i rasbiologiska termer, dock är det viktigt att skilja på ren rasism (hat mot andra folkgrupper), samt intellektuell diskussion om progressiva folkgrupper och kulturer.
/ Magne
Hur kan du säga att det är islam RÄTT uttolkad? Har du tolkningsföreträde?
---------------------
Ja dom har tolkningsföreträde med argumentet att det är synd om dom därför att vi inte förstår att demokrati är när minoriteten definierar majoritetens politik.
Vad som än står i nedanstående dokument är t.ex fel eftersom utgångspunkten INTE är att alla invandrare ska ut för att dom inte är eller kan bli svenskar och för att det inte är ett beställningsjobb från högernationalister i näringslivet utfört av en kurd som inte gillar araber.
http://unvis.it/www.etc.se/inrikes/8-miljarder-ar-sverige-tjanar-pa-invandringen
Somliga kanske anser att jag diskuterar i rasbiologiska termer,
-------------------
Att upprätta läger för industriell utrotning eller att stena människor till döds är inte rasbiologi men det har en och samma gemensamma nämnare i psyket hos dom människor som omfamnar dessa METODER. Tråkigt nog för er så har ni era rötter i en av dessa metoders idemässiga grund och det är det som gör att vi ser er som ett hot. Ni är inte folkpartister.
Jag tror att det var amerikanskan Susan Sontag som sade att till svenskarnas sämsta karaktärsdrag hör vanan att tala illa om sitt eget land och folk för att ställa sig in hos utlänningar.
----------------------------
Svenskarnas sämsta karaktärsdrag är att gnälla skiten ur sig om hur dom lider av att leva i ett av världens rikaste länder sett till hur rikedomen är fördelad och används.
@ Micke
Jag tror att jag förstår vad du vill ha sagt även om du är påfallande dålig på att uttrycka en tydlig tankegång.
Du verkar vara en av dessa bisarra karaktärer med ständiga Hitler-fantasier, så där som vissa religiösa ser djävulen överallt.
Sverige är förresten rikt för att tidigare generationers svenskar skapat rikedomen genom arbete, sparsamhet och kunskap. Detta arv håller nu på att förskingras, men jag tror faktiskt inte att du klarar av att begripa det här.
//Rick
Jag tror att jag förstår vad du vill ha sagt även om du är påfallande dålig på att uttrycka en tydlig tankegång.
-------------------------
Jag är extremt tydlig och det är det som är ert problem.
Du verkar vara en av dessa bisarra karaktärer med ständiga Hitler-fantasier, så där som vissa religiösa ser djävulen överallt.
------------------------
Jag tolkar Sverigedemokraterna och deras politik utifrån den kunskap om politik och politisk historia som jag har och Sverigedemokraterna är pragmatiska nazister. Denna uppfattning är spridd även bland människor som öppet deklarerar att dom är nazister.
Jag anser att Henrik Arnstad har fel när han hävdar att partiet är fascistiskt då fascismen INTE har rasöverhöghet som en grundpelare för sin nationalism.
Jag vet inte vad du står politiskt men uppenbart mår du bra av att SD´s faktiska grund relativiseras:
Min rätt är dock (än så länge) att ignorera detta och hävda att Sverigedemokrater inte är vare sig liberaler eller ens högerkonservativa i traditionell mening där bildning, fasta värden,tradition, etik och ett minimum av humanism som sträcker sig utanför den egna bekvämlighetszonen är är beståndsdelar.
SD´s raspolitik kan per definition inte inordnas i någon av dessa sfärer.
Dom liberaler och högerkonservativa som vill påverka invandringspolitiken och ser en allierad i SD kommer förr eller senare att få ta samma skit en dag som sossarna fick för sin öppenhet mot kommunismen.
Slutligen så är SD´s krav på att en minoritet på 13 procent ska få definiera majoritetens politik infantilt (och klassisk extremistisk retorik) när man hävdar att annars råder inte demokrati.
Skicka en kommentar