torsdag 19 augusti 2010

Landet fåntratt

Jag har svårt att förstå detta ständiga tabu kring sex. I USA, porrens hemland, får man inte säga fula ord i TV. Då piper det och helst ska även munnen blurras så att man inte ser vilket elakt ord som uttalas. Men hårdporr går bra. Allt på sin plats, resoneras det nog.

I Sverige är vi rätt frispråkiga. Att säga "kuk" och "fitta" i TV är inget konstigt. Till och med TV-hallåor (är det inte ett rätt poänglöst yrke, förresten?) kan dra till med könsord ibland om de ska beskriva ett ungdomsprogram om sex eller en film. I vårt land är i stället pornografin tabu.

När jag var liten sparv fanns det porrtidningar på den lokala ICA-butiken. De stod längst upp i tidningshyllan, men jag minns att jag föreställde mig hur någon på butiken med generad uppsyn måste ha packat upp de där tidningarna och ställt dem i hyllan. Och hur någon, kanske mindre generad, person på byn måste ha köpt dem tillsammans med mjölken och tandkrämen. Och toarullen. Sedan försvann tidningarna från hyllan. Jag vet inte om det berodde på en förändrad policy hos ICA eller om det var något slags förändrad attityd i samhället som helhet. Att attityden har förändrats står dock klart.

1999 blev det förbjudet att köpa sexuella tjänster i Sverige. Sedan dess har det kommit att betraktas som ett av de värsta brotten en människa kan begå. Justitieminister Beatrice Ask föreslog att misstänkta sexköpare skulle delges misstanke om brott i gredelina kuvert så att omgivningen, allra helst barnen, kunde bidra till ett socialt straff på hemmaplan. Staten skulle således bidra till ett skamstraff. Detta föreslog Ask för sexköp, inte för våldtäkt, ekonomisk brottslighet eller mord. Ett brott som i praktiken ger böter anses ha blivit så socialt stigmatiserande att omgivningens negativa reaktioner på brottet enligt ledande politiker ska verka avskräckande. Ett slags dubbel rättvisa, kanske.

I andra länder kan både män och kvinnor gå på strippklubbar, ta någon öl och ha trevligt. I Sverige kallas det "porrklubb" och anses vara ett tillhåll för folk med dålig människosyn. Till dessa hör uppenbarligen den socialdemokratiske partisekreteraren Ibrahim Baylan, som 1998 gick på klubben Chat Noir. Nu tar han bestämt avstånd från de två socialdemokratiska politiker som togs på bar gärning av polis när de hade trevligt med två sexsäljare. I vanlig ordning står de politiskt korrekta i kö för att ta avstånd. Tänk vad sex kan vara intressant, tänk vad lite sex kan uppröra! Jag förstår verkligen inte upprördheten mot att vuxna människor gör saker tillsammans på frivillig väg.

Kampen mot det orena sexet har gjort Sverige till ett sexfientligt samhälle. Den så kallade utvärderingen av sexköpslagen (beställningsjobbet) banar väg för fortsatt intolerans. Trots att vi gärna pratar vitt och brett om sex är det fortfarande endast sexet på rätt villkor, på rätt sätt och mellan rätt människor som är accepterat. Sverige har fanimej blivit snöpt.

5 kommentarer:

Nils Dacke sa...

Visst är det en märklig samhällsutveckling vi har haft. min teori är att Gudrun ligger bakom då hon lärde sig Marx på 70 talet under något rödvinsrus och har aldrig lärt om, dvs det var klasskamp fram till berlinmurens och efter det könskamp. Ännu märkligare är det faktum att deras medystrar i den feministiska kampen internationellt tagit en helt annan ståndpunkt. Men som blogge säger vattnet på stenen slipar så småningom ner den. Nu trillar om hela tiden dit på eget grepp.

Hans Engnell sa...

Gudrun har förstås påverkat utvecklingen utifrån sin position. Men när det gäller konkret lagstiftning vill jag mena att det är statsfeminister inom Socialdemokraterna som har haft den konkreta makten, däribland Margareta Winberg. Lagar påverkar som bekant attityder.

I dag talar alla samma språk i jämställdhetsfrågor, alla utgår mer eller mindre från könsmaktsanalysen. Moderatkvinnorna är lika radikalfeministiska som S-kvinnorna, vilket är något nytt. Hur borgerligheten har smittats under åren vore intressant att undersöka.

Christoffer sa...

"I dag talar alla samma språk i jämställdhetsfrågor, alla utgår mer eller mindre från könsmaktsanalysen. Moderatkvinnorna är lika radikalfeministiska som S-kvinnorna, vilket är något nytt. Hur borgerligheten har smittats under åren vore intressant att undersöka."

Det är nog inte så svårt att förstå ändå. Radikalfeminismen har egentligen bara inkorporerat mångårig kristen sexfientlighet och omdefinierat den med feministisk retorik. Det som förut definierades som synd blir nu alltså övergrepp av män mot kvinnor. Vad det egentligen handlar om är det inneboende motstånd och obehag många känner inför så kallat avvikande sexuellt beteende, helt enligt Rubins hierarkier. Att Moderaterna, ett parti som har rötter i moralkonservatism, har annammat detta synsätt är alltså enlgt mig inte svårt att förstå. Ask är t.ex. typexemplet på en klasisk moraltant :)

Radikalfeminismen är farlig på så sätt att den gör moralismen svårare att se och bekämpa. I en tid när det inte längre är ok att motarbeta sex som är "fel" så gör man det acceptabelt genom att kalla det övergrepp mot kvinnor. Det finns som bekant vissa feminister som tycker att all bdsm är övergrepp, liksom porr eller gruppsex, osv.

Vad vi behöver är att folk inser att det egentligen inte finns nån feminism bakom retoriken; att det handlar om värdekonservativ sexualmoral. Vi behöver den sexradikala feminismen från kontinenten.

Nils Dacke sa...

@Christoffer, rätt analys men den statsfeministiska analysen har ju 100% dominans inom media så hur ska någon komma till tals genom TV tex?

Kolla bara hur den dominerar Aftonhoran eller SVT.

Chrisoffer sa...

@Nils Dacke, visst är det så, men underskatta inte bloggar och internets möjligheter att påverka. Själv trodde jag förut 100% på den officiella svenska synen på prostitution (dvs att alla sexarbetare är drogmissbrukare, blivit utsatta för övergrepp i barndomen, blivit traffickade, är extremt fattiga osv och att alla sexköpare är svin med skev kvinnosyn som vill köpa sig makt).

Men för typ ett och ett halvt år sen snubblade jag över Isabella Lunds blogg. Efter mycket tvivel och velande fram och tillbaka så lyckades hennes texter till slut övertyga mig. Jag är säker på att jag inte är den enda hon omvänt. Och internet är ännu rätt nytt och dess möjligheter som opinionsbildningsvertyg är bara i sin linda. We've ain't seen nothing yet :).

Ps: detta förutsatt att politiker inte lyckas kontrollera, reglera och censurera sönder internet innan det kommer så långt. delvis därför röstar jag pirat.