onsdag 4 augusti 2010

Rätt och fel om narkotikapolitiken

Ett stort problem med den strikta narkotikapolitiken är att den driver upp priserna, skriver Jacob Heidbrink i Expressen.

Heidbrink tror inte på attitydskapande lagar. Jag tror definitivt att lagar ska skapa, eller åtminstone påverka, attityder. Inte minst i Sverige har vi en förmåga att inordna oss under nya lagar som om de alltid funnits där. Ifrågasättanden av lagar förefaller dö så fort de klubbats i riksdagen. Sexköpslagen är ett exempel (Moderaterna var emot men har sedan dess inte bara lagt ned kritiken utan även svängt i själva sakfrågan och vill nu skärpa lagen), barnporrlagen ett annat, FRA-lagen ett tredje. Nolltoleransen mot narkotika är en institution i Sverige, decennier av statlig propaganda i skolor och i media har givetvis satt sina spår. Även en uppluckring av nolltoleransen skulle emellertid påverka vår inställning till narkotikan och orsakerna till missbruk.

Heidbrink skriver: "Vi borde också fundera på om inte det allmänna borde sälja mindre farliga droger för eget bruk. Syftet skulle vara att få ner det höga pris för narkotika som är upprinnelsen till allt annat elände i förbudslinjens följd." Tanken kan tyckas god, men problemet med "mindre farliga droger" (jag antar att Heidbrink avser cannabis, spice och liknande soft drugs?) är knappast priset. En avkriminalisering av cannabis är jag mycket positiv till, men tro inte att den kommer att göra någon skillnad i det stora hela. Det är förbudet mot kokain och heroin som skapar kriminalitet. Få haschrökare måste bli kriminella för att ha råd att röka.

Tron att ett förbud eliminerar ett problem har sällan fått så mycket stryk som på det narkotikapolitiska området. Lika lite som vi kan lagstifta bort människors sexualdrift kan vi lagstifta bort droger. Kriget mot narkotikan har blivit ett oerhört kostsamt krig - räknat i både liv och pengar. De flesta människor har ett berusnings- och "kick"-behov. Det behöver inte vara narkotika utan kan lika gärna handla om träning, sex, TV-spel eller klättring. Jag tror att vilken "drog" vi väljer för att få kickar eller bara för att slappna av efter arbetet/när vi mår dåligt snarare är en slump. Vissa väljer alkoholen, några väljer cannabis, andra tröstäter sig igenom fredagskvällen i stället. Vem har inte gjort det? Problemet uppstår när rekreationskonsumtion blir till problematisk konsumtion. När varje fredagskväll, och sedan även lördagen, tisdagen och onsdagen, blir till ett evigt supande/rökande/tröstätande. Att i det läget börja skylla på godsakerna - spriten, rökat, maten - är att göra det på tok för enkelt för sig. Det finns alltid en orsak till att vi beter oss på ett särskilt sätt (precis som det finns en orsak till att personer med ADHD tycks vara överrepresenterade bland amfetaminanvändare). Sök den individuella orsaken och erbjud hjälp, inte straff.

Jag skulle ibland önska att vi genom ett trollslag kunde byta ut alkoholen i Sverige mot cannabis. Det skulle minska konsekvenserna av fylleriet, vilka är misshandel, våldtäkter, skadegörelse och trafikolyckor. Det mesta jävelskap som sker i samhället i dag sker under alkoholpåverkan. Det är därför en smula absurt att se polisen hämta in pårökta personer på Uppsala reggaefestival (med 0 antal misshandels- och våldtäktsfall) och sedan låta landets övriga alkoholstinna festivaler (med den sedvanliga rapporteringen av våldsbrottslighet) festa vidare i fred.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra skrivet! Jag håller med till stor del. Förutom priset på cannabis vid legalisering. Idag ligger priset på 80-150 kr/gram. Även om ingen knappt behöver bli kriminell för att kunna röka dagligen är det fortfarande väldigt dyrt. Detta gör det till en stor inkomstkälla för dom som odlar storskaligt. I USA (kan läsas här norml.org) har dom räknat på vad som skulle hända med priset om det blev lagligt i Kalifornien. Det skulle i praktiken slå ut stora delar av organiserad brottsligheten.

Någon säger säkert då att kriminella skulle ge sig in i andra brancher. Ok vilka då? Är det ett argument mot legalisering, så vill jag åtminstone höra förbudsivrarna utveckla detta ordentligt. Med ordentliga vetenskaplig framställning, precis som det krävs av studenter på högskolenivå.

Alltså för att förtydliga. Idag har förbudsivrarna en välutvecklad förmåga att dom alltid "vet mest och bäst". Dom helt enkelt bara "tycker", har alltid rätt, aldrig fel. Argumenten är uteslutande retoriska, baserat på moralpanik, värderingar, rasism, fördomar, ideologi, överdriven propaganda, skräckexempel och skräckscenarion för att försöka övertyga och helst tysta sina motståndare. Det märkliga är att dom inte kan hänvisa sitt tyckande till källor inom medicin, vetenskap och forskning.

Här går att läsa hur förbudsivrare i grund och botten ställer sig till sprutbytesprogram, och vilka metoder dom tar till för att få igenom sin vilja: http://sprutbytesfusk.blogspot.com/

//Thomas Berglund

idiotjim sa...

Den här frågan mal under ytan rätt ordentligt sedan några månader. Problemet är att ingen kommer kunna ta i den pga valet.Att politiker i årtionden varit näst intill mördare är svårt för dessa att ta till sig.I Stockholm stred brukarföreningen flera år mot hon Birgitta....(?) eftersom hon 'visste' att hon hade rätt.Slutligen satte socialstyrelsen mfl ner foten och hon ändrade sig inte med mindre än att det blev offentligt på DN-debatt.

Att det importeras 8-9 ton cannabisharts/ år är vad Björn Fries kom fram till och den höga siffran säger mig att det är andra än folket på 'plattan' som står för den slanten. Alltså är kanske hundra tusen Svenskar ständigt kriminaliserade i lagens ögon(ett gram=tre portioner till två, räkna själv)

Var ligger legimiteten i detta?!