söndag 22 augusti 2010

En desperat socialdemokrati

Socialdemokraterna är frustrerade. Högerspöket de har lyckats skrämma väljare med i tidigare riksdagsval finns inte längre. Inte heller de stora skattesänkningsförslagen finns i denna valrörelse. Och inte kan de hota med bristande regeringsduglighet vid en borgerlig seger. Då återstår bara för Socialdemokraterna att hitta på skattesänkningsförslag och hot mot välfärden, vilket är vad partiet nu har gjort.

S hävdar att Moderaterna vill genomföra skattesänkningar på 100 miljarder under den kommande mandatperioden, att dessa pengar ska tas från den offentliga sektorn och 100 000 personer sägas upp. För den som bara lyssnar till vad Socialdemokraterna har att säga finns risken att de går på denna lögn. Men dessa väljare har sannolikt ändå redan bestämt sig för vilket parti de ska rösta på. För övriga väljare borde detta ses som ett tecken på en svimfärdig socialdemokrati i ett desperat sökande efter konflikter för att egga massorna och få energi i valrörelsen. Ett desperat grepp, således.

Genom att själva hitta på vad motståndaren vill driva för politik tror de sig kunna måla upp den konflikt de längtar efter - välfärd mot skattesänkningar. Det kommer inte att fungera den här gången. Dels eftersom skattesänkningar inte alls har samma negativa klang som före Alliansens fyra år vid makten. Alliansen har redan genomfört historiska skattesänkningar och folk som arbetar har fått det bättre. Dels eftersom Socialdemokraternas konflikt bygger på varm luft. Det blir svårt att driva denna lögn i hamn ända till valdagen. Fredrik Reinfeldt kommer att avkräva bevis från Mona Sahlin.

Samtidigt kan vi notera ett anmärkningsvärt opinionslyft för Alliansen i den senaste Sifomätningen. För första gången på evigheter får regeringsblocket egen majoritet. Noterbart är att Moderaterna fortfarande är största parti, att samtliga borgerliga partier tycks lämna fyraprocentsspärren bakom sig, att Folkpartiet fortsatt har rätt bra siffror samt att Miljöpartiet sjunker tillbaka. Det sistnämnda kan visa sig bli valvinnaren för Alliansen eftersom inget tyder på något lyft för vare sig Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet.

Trots att förändringarna är inom felmarginalen sätter en sådan här mätning humöret för dagen och gör det lite lättare att stiga upp för Alliansens valarbetare och en sovmorgon lite mer lockande för de rödgrönas dito.

5 kommentarer:

Nisse i svängen sa...

Fast jag tycker det är svårt att känna någon större glädje över att få pesten istället för koleran. Sedan tillkommer dimensionen av att förrädare och svikare bör straffas av principiella skäl - även om deras ersättare är sju resor värre.

Hans Engnell sa...

Den tanken har jag också sympatiserat med. Men betänk konsekvenserna: vi får kommunister i en svensk regering och fyra års rödgrönt vansinne på i stort sett alla områden. Och vad händer med de borgerliga under tiden i opposition? Kommer deras eftervalsanalys bli att de förlorade valet därför att de svek i integritets- och rättsäkerhetsfrågorna? Knappast. De kommer att flytta sig ÄNNU närmare sossarna. I alla fall så länge Reinfeldt har något att säga till om och M ser som bekant ut att göra ett mycket bra val, även om det skulle bli förlust för Alliansen som helhet. Så nej, jag tror inte att det hjälper att straffa svikare i det här fallet. Vi är helt enkelt alldeles för få som ens ser dem som det.

Nisse i svängen sa...

Javisst. Bortser man från bestraffningsaspekten och bara tittar på de praktiska politiska utfallen med respektive alternativ så håller jag med dig: alliansen är det bättre (eller snarare mindre dåliga) alternativet, och självklart får vi inte heller någon palatsrevolution inom (M) såvida inte de hamnar under 20 procent.

Hur man ska väga dessa saker mot varandra är förstås en värderingsfråga. Tittar jag i min egen plånbok är svaret också ganska givet, men borde inte politiken vara lite större än så?

Hans Engnell sa...

Innan jobbskatteavdraget hade jag personligen förmodligen tjänat på de rödgrönas politik i kronor räknat eftersom de vill ha billigare kollektivtrafik, högre studiemedel osv. Men jag skulle givetvis inte rösta på dem ändå. Givetvis är politik mer än bara plånboksfrågor. Därför röstar jag varken på Alliansen eller De rödgröna i detta val. Jag kan inte stödja någon av dem med gott samvete. Men jag håller en halv tumme på att Alliansen sitter kvar eftersom det, precis som du skriver, är det minst dåliga alternativet.

sl sa...

Tanten som fick 70000 kr i elräkning, är det ingen som kan tänka? Alla har fått hennes räkning, drygt 2 miljoner hushåll betalar sanslösa överpriser på uppvärmning, och Mona går i allians med muppar som vill göra det ännu värre ! En gång i tiden hjälpte sossar egnahemsrörelsen, en gång i tiden var billig stabil statlig energiförsörjning sossepolitik, en gång i tiden var sossarna ett arbetarparti. ENERGIPOLITIKEN är vad valet handlar om, folket röstar mot miljöpartiet, mot villahatarna, mot bilhatarna, mot välståndshatarna. Det är inte alliansen som vinner, utan sossarna som faller på eget vänstergrepp.