söndag 1 augusti 2010

En glass till

Fattigdomen har förändrats i den rika världen. Den har levlat upp, kan man säga. Tiggare på gatorna sitter med mobiltelefoner. Tiggare i tunnelbanan har dyrare kläder än vad jag själv skulle ha råd med (eller vilja lägga ned pengar på) och synen på vad som är fattigdom och inte har förändrats radikalt i takt med att vi fått det allt bättre ställt.

Både Expressen och Aftonbladet har gjort sitt för att berätta om den nya "barnfattigdomen" i Sverige. Vi har fått läsa om fembarnsmamman som knappt har råd att åka och bada med familjen och 14-åringen som bara har ett par jeans. Överallt i Sverige finns denna misär, löd budskapet. Journalisten Jessica Ritzén drev under en tid "Fattigbloggen" där hon bloggade om sina hemska upplevelser som latte- och röksugen kvinna med försörjningsstöd. Ett hån mot alla dem som lever under knappa förhållanden, var vi många som tyckte.

Någon som har förstått att konstruera ett helt nytt fattigdomsbegrepp för att kunna använda det i kritik mot regeringen är Socialdemokraterna. Ylva Johansson skriver på sin blogg att "[d]et handlar inte om att gå hungrig, men kanske om att tvingas stanna hemma när fotbollslaget åker till Gotha Cup för att man inte har råd." Sedan när blev det lika med fattigdom att ibland avstå från saker som andra gör? Hur många av oss är i sådana fall inte fattiga? Är det ett tecken på fattigdom att inte ha råd med en utlandsresa varje år? Att inte ha den senaste smartphonen? Att köpa begagnade kläder? Allt tycks vara möjligt i den socialdemokratiska begreppsvärlden.

En sak är i alla fall säker, kombinationen "barnfattigdom" och "välfärdssamhälle" är hot stuff. Vänsteroppositionen använder fantasisiffror och noga utvalda beräkningsmodeller för att påvisa att många fler barn har blivit fattiga under den borgerliga alliansens tid vid makten. Detta ska ses som bevis för att den cyniska Alliansen vill klyva Sverige mitt itu och straffa alla låginkomsttagares barn. Trots att regeringen gett alla arbetande normalinkomsttagare 1 500 kronor extra varje månad. Ett grundläggande problem för Sveriges låginkomsttagare fortsätter att vara den höga beskattningen av inkomster. Det är beskattningen som gör att så många människor lever från lön till och lön och inte förmår spara till oförutsedda utgifter. Men med oppositionens politik hade ingen sett röken av de där 1 500 kronorna.

"Fattigdom" i Sverige är inte riktigt som fattigdom i Afghanistan. Begreppet trivialiseras på ett otillständigt sätt när det används för att beskriva hur alla inte har råd med samma utflykter på fritiden. Veronica Palm tar det hela ett snäpp längre när hon exemplifierar barnfattigdomen med att avstå en glass på badstranden. Palm lovar dock en ljusare framtid för alla glassälskande barnfamiljer om bara Socialdemokraterna får regera. "Jag drivs av en envis tro på en bättre värld för mina och andras ungar. Där fler mammor kan svara 'Okej. En glass till, och en till mamma också.' "

6 kommentarer:

André sa...

De som arbetar i Sverige har fått det bättre, men de kan väl inte räknas som fattiga? För de riktigt fattiga, sjukskrivna och arbetslösa, har väl ändå blivit ännu fattigare?

Hans Engnell sa...

Socialdemokraterna använder fattigdomsbegreppet på ett sätt som trivialiserar och förlöjligar verklig fattigdom. Vi har inga verkligt fattiga människor Sverige. Att inte ha råd med utlandssemester varje år eller kunna köpa lika dyra kläder som höginkomsttagarens son i parallellklassen är inte ett rimligt mått på fattigdom.

Olle sa...

'Okej. En glass till, och en till mamma också.'

Hur går detta ihop med folkhälsan? Inte kan väl Palm väl mena att vi ska trycka i barnen mängder av glass? Är det en god moder? Undra vad folkhälsomyndigheter skulle tycka om denna blasfemi mot hälsans rena dygd...

Surkärringen sa...

Här finns inga "riktiga" fattiga här i landet. Det finns folk som inte kan ha allting, men det är en helt annan sak. När man på TV hör folk som står och gnäller för att man inte har råd att gå till tandläkaren för att man då måste avstå från utlandssemester... Då är man inte fattig utan då gör man ett val. Man anser att man har en självklar rätt att resa på semester och att andra (läs samhället) skall betala tandläkarräkningen. Den som kan välja är inte fattig i ordets verkliga bemärkelse.

Anonym sa...

Veronica Palm är ju helt kokko,

André sa...

Visst, ingen i Sverige är så fattig att man behöver svälta. Fattig är man om man har betydligt mindre än andra i det samhälle man lever i, så tänker människor om fattigdom och man kan inte helt bortse från den aspekten. På samma sätt är det med att vara rik. Visst är även den sjukpensionär med lägst pension i Sverige rik om man ser till hela världen. Men att använda "rik" på det sättet är inte särskilt vettigt då sjukpensionären knappast känner sig rik, snarare fattig.

Att dagens fattiga är rikare än gårdagens är därmed inte särskilt konstigt. I sin tid och sitt samhälle känner sig båda fattiga.