Det ligger i politikens natur att vilja reglera, bestämma och diktera villkoren för människor. En politiker som inte får göra det känner sig värdelös. Det vill inte politikern göra. Därför uppfinns ständigt nya sätt att styra medborgarna på olika sätt. Det kan handla om allt från att bestämma vilken skola barnen får gå i, vad vi får berusa oss med eller hur avancerade vi får vara i sänghalmen. Alltid finns det något att tycka till om. I ett land som Sverige, där vi har lyckats besegra svält, har god sjukvård och lever i stor trygghet, måste politikerna hitta nya vägar in i vår vardag. Varje års motionsflora i riksdagen är beviset för hur långt det har gått.
Detta spänner över alla partigränser, över alla politiska färger. Socialister vill reglera ekonomin och ställa så mycket som möjligt av våra inkomster under "demokratisk kontroll". Medborgarna ska göras beroende av staten, det vill säga politikerna. Och givetvis styra och ställa i vårt privatliv också. Konservativa tillåter viss ekonomisk frihet och riktar i stället in sig på vår moral. Även om konservativa i Sverige har accepterat preventivmedel och abort har de fortfarande svårt för en fri syn på sexualitet och vill, i praktiken, att vi håller händerna på täcket.
Samtidigt som denna syn blir allt ovanligare i Sverige, har radikalfeminismens inskränkta syn på sex fått allt större inflytande på politiken - från höger och vänster. Socialliberaler agerar megafoner åt samma sorts radikalfeministisk rappakalja som Margareta Winberg och Gudrun Schyman förespråkar.
På den gröna sidan finns det viss tolerans för individens valfrihet, men miljöfrågorna tar överhanden och skapar tillväxtskepsis och i praktiken ett förakt för att leva ett gott liv. I kampen för miljön/klimatet är människans intressen underordnade klimatideologins.
Nej, de enda som bryr sig om din frihet och dina intressen är vi frihetliga. Så, från höger till vänster: Ni borde gilla mig. Jag fördömer nämligen varken kommunistiska fåntrattar eller konservativa idioter, så länge ni sköter ert. Och allt jag begär i utbyte är att bli lämnad i fred, att få leva mitt liv som jag vill. Men det är tydligen för mycket begärt. För ni vill alla att jag ska leva det enligt era ideal och underordna mig ert tänkande och era krav. Nyliberaler kallas ofta själviska, i själva verket står vi frihetliga för höjden av osjälviskhet när vi vill låta dig, din familj och dina vänner leva era liv precis som ni vill så länge ni inte skadar någon annan.
Hax har en bloggpost på samma tema - utifrån ett övervakningsperspektiv.
Kina, värme och en kall och billig öl. Ibland är livet enkelt.
7 kommentarer:
Klockrent.
Klart man gillar dig Hans. Fast på ett manligt, hetronormativt sätt, men utan att dissa feministerna såklart.
:-D
Du är alltid så vänlig du, Markus. :-)
Visst gillar vi dig, just för de anledningar du anger.
Liberaler är de mest osjälviska då vi inte tar för givet att det är någon annans ansvar att förse oss med jobb, bidrag mm.
Vi vill att folk skall få bestämma över sina egna liv, ja hujeda mig vad själviskt det är......
Mvh
Liberaler är som vanligt den grupp i samhället som behöver andras hjälp för att genomföra ett projekt , dvs arbetaren.Denna arbetare hånar sedan liberalerna så ofta de kan.Förvånad !?.Ja möjligtvis med tanke på att de slår på den hand som föder dessa liberaler.Arbetaren igen som sagt.I andra regioner i världen kallas det för ocker. :)
NetRunner
Grejen är väl den att folk inte vill att allmän skolgång och sjukvård ska avskaffas, liksom att vägar ska privatiseras. Sen så är det ju trevligt med naturreservat och sånt som alla har tillträde till.
Det bästa är nog att satsa på avskaffandet av statliga bidrag till diverse saker (som kulturstödet), införa ett grundtrygghetssystem istället för generell välfärd, avskaffa diverse monopol, och kanske på sikt få till legalisering av (vissa) droger. Det är iaf saker som låter sig genomföras.
Man kanske bör titta på vad länder som har offentlig välfärd, men betydligt lägre skatter än Sverige, gör annorlunda. Jag tänker på t ex Nederländerna, Schweiz och Kanada.
Jag tror att en politik som vill minska politikernas makt, men samtidigt bevarar ett grundläggande välfärdssystem och inte blir till någon utopisk libertarianism kan ha en del potential.
Jag är en tämligen pragmatisk libertarian. Jag ser libertarianismen som ett utopiskt mål att sträva mot. Jag inser att vi aldrig kommer att nå dit. Viktigast för mig är människors självbestämmande över sin egendom (inklusive sina egna kroppar), inte att privatisera vägar eller avskaffa skolplikten. Faktiskt. Kan vi få ned skatterna och krympa den offentliga sektorn, minska politikernas makt över våra vardagsliv och börja ta människors rätt att vara olika på allvar, har vi nått väldigt långt.
Skicka en kommentar