måndag 20 oktober 2008

Inskränkthet och intolerans i sexköpsdebatten

Efter en liten men åsiktsstark diskussion om prostitution i klassen finns det anledning att skriva av sig lite. Jag upphör aldrig att förvånas över människors inskränkthet och fördomar och hur dessa vägleder dem i livet. I frågor om narkotika och sex är det särskilt tydligt.

När det gäller prostitution kommer diskussionen om den "lyckliga horan" ständigt upp, mest för att skratta bort den förment icke existerande företeelsen som sådan. "Lycklig när man säljer sexuella tjänster, yeah right!" Maktanalysen ligger ofta i bakgrunden och styr vilka slutsatser som dras. Sexsäljaren (kvinnan) anses vara i ett underläge, det är köparen (mannen) som har makten. Att sexsäljare själva vittnar om vilken makt de kan känna gentemot sina kunder genom att de avgör pris, vad de ställer upp på och om de över huvud taget ska genomföra tjänsten med kunden, är tydligen inte intressant. Det stämmer nämligen inte in i maktanalysen om den förtryckta horan, som tvingats in i verksamheten, som varje dag våldtas och förnedras av män men som fortsätter i ekonomisk desperation.

Människor med denna uppfattning är ofta utan egna erfarenheter beträffande företeelsen som sådan. De har aldrig träffat en sexsäljare, än mindre haft ett längre samtal med en, och bygger därför sina uppfattningar på genusanalyser, maktanalyser och fördomar - uppfattningen om "hur det måste vara". Genom selektiv perception anpassas verkligheten till analyserna i stället för tvärtom. Detta förstärks givetvis i synnerhet av deras egna värderingar och det är här inskränktheten blir så tydlig. Bara för att de inte kan tänka sig att sälja sexuella tjänster, blir det otänkbart att någon annan skulle vilja göra det frivilligt. Alltså måste det finnas ett tvång som gör att sexsäljare över huvud taget existerar. Att vissa säger att de gör det av fri vilja, att de trivs med det och att förbudet mot köp av sexuella tjänster gör tillvaron svårare, blir ett tecken på den lyckliga horans självförnekelse. Som om stigmat mot sexsäljare skulle hjälpa! Den egna inskränkta sexualmoralen görs vägledande för alla.

Vilka är ni att hävda att just era sexuella referensramar är de rätta?
Det finns inget one size fits all när det kommer till sex.

Att det finns män som säljer sex passar inte heller in i genus- och maktanalysmallen som används för att analysera företeelsen prostitution. Det blir ju bara krångligt att lyfta in sexsäljande män i analysen. Ledsen, men verkligheten är faktiskt inte alltid så jäkla enkel!

Jag tog upp maktaspekten i en bloggpost efter det senaste besöket i Kina, där jag tog en helkroppsmassage och funderade över hur denna så kallade maktsituation uppstår mellan sexsäljare och sexköpare. Hur pass absurd själva tanken om att pengar och sex automatiskt skapar en maktsituation egentligen är, kanske framgår i ett utdrag ur den bloggposten:

"Jag tog en helkroppsmassage i Beijing. Rygg, nacke, mage, fötter, huvud, lår, allt. Förutom själva organet då. Men Långt Upp I Grenen hade kunnat vara ett passande namn på massagestället. Jag låg och funderade över just skillnaden. Enligt radikalfeministisk teori uppstår nämligen ett maktförhållande mellan köpare och säljare av sexuella tjänster. Köparen (som är en äcklig, rik gammal gubbe som inte kan få sex på annat sätt) utnyttjar säljaren (som är en desperat, narkotikaberoende tvångsprostituerad eller något liknande). Om massösen hade masserat en centimeter åt sidan och därmed knådat självaste Gustav Adolf, hade jag utnyttjat henne då? Skulle jag plötsligt befinna mig i en maktposition gentemot massösen (tänk den tanken när du ligger nedknådad på en brits och biter ihop käkarna) och därmed göra mig skyldig till ett brott som skulle kunna sätta mig i fängelse? Nej, vi skulle vara två vuxna personer som gjort en affärsöverenskommelse. Jag får massage, hon får betalt. Det är ingrediensen av sex som är så förblindande för somliga."

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig om att det är märkligt att liberaler i frågan om såväl sexköp som narkotika ofta präglas av inskränkthet, fördomar och allt för ofta egna begränsade erfarenheter. Det gör ofta debatten svår, särskilt med dem som inte utgår från ett mer intersektionellt teoretiskt perspektiv. Men visst, det är klart att även i mitt fall utgår jag mycket från min förförståelse i såväl sexköps- som narkotikafrågan.
Det kanske helt enkelt är så att det är dumt att kalla åsiktsmotståndares utgångspunkter för inskränkta och "naiva".

Det jag dock inte förstår av ditt resonemang är varför inte den manliga prostitutionen passar in i maktanalysen, det jag ser där är att du utgår från ett fixerat genusperspektiv på maktaspekten i sexsäljardebatten.

Charlotte Wiberg sa...

"Gustav Adolf"? :-D

Hans Engnell sa...

mksblogg,
Det finns alltid en risk när man ska tolka verkligheten strikt utifrån teorier. Jag tror att intersektionell teori kan ställa till med mer skada än den hjälper till att förklara prostition, dess orsaker och verkan.

I mina ögon är man inskränkt om man låter sin egen, i mitt tycke, traditionella sexualitet vara normen för hur alla andra väntas vara i sin sexualitet. Vi är alla olika och det gäller inte minst människors syn på sex. Det borde inte vara så svårt att förstå. Ändå är det för somliga omöjligt att begripa att dessa olikheter kan innebära att människor på frivillig basis väljer att arbeta med sex. Möjligen spökar det kristna arvet här också. Kristna och feminister har om inte annat slagit följe i den här frågan likt en ohelig allians.

När det gäller maktanalysen utgår jag från den radikalfeministiska idén om mannens dominans över/förtryck av kvinnan genom sitt kön. Enligt detta tankesätt är uttrycksformerna för detta förtryck pornografin och prostitutionen. Det är givet att det blir lite mer komplicerat när män säljer sex till män (på samma sätt som bögporr blir lite svårare att förklara ur ett förtryckarperspektiv eftersom kvinnan plötsligt är exkluderad).

Hans Engnell sa...

Charlotte,
Kärt barn har många namn. ;-)