"IPCC:s olika scenarier för hur jordens temperatur och klimat kommer att förändras i framtiden är gripna ur klimatdatamodellernas tunna luft och saknar stöd i verifierbar vetenskap. Nya mätningar från Aqua-satelliten (uppskickad 2002) indikerar att klimatmodellerna bygger på felaktiga förutsättningar och att koldioxidutsläppen har minimal klimatpåverkan."
Det är inte var dag man läser en så här uppfriskande och nykter kritik av klimatalarmismen. Klimatalarmismens profet, Al Gore, kommer till Sverige på onsdag för att träffa sina lärjungar.
Han vet att han snackar skit. Gore har själv erkänt att han överdrivit för "den goda sakens skull", alltså helt enkelt för att få uppmärksamhet. "Den goda saken" gör honom emellertid inte ett uns bättre än den som helt och hållet hittar på något bara för att få komma i tidningen. Det märkliga med herr Gore är han inte gillar media. Han gillar nämligen inte kritiska frågor. Gore ställde som krav att pressen inte skulle få närvara när han var inbjuden att tala i Växjö - det är oklart om han kan undvika det när han besöker Nacka strand. Men det gör nog inte så mycket om en och annan murvel dyker upp eftersom Al Gore knappast lär ställas mot väggen.
Till skillnad från FN:s klimatpanel IPCC, som Gore delade Nobelpriset med, hävdar den före detta presidentkandidaten att vattennivåerna kan komma att höjas med hela sex meter - med katastrofala konsekvenser. IPCC menar å sin sida att det kan handla om troliga höjningar på mellan 18 och 39 centimeter, en ganska betydande skillnad. Al Gore har alltså fått Nobelpris för att fara med direkta osanningar och skrämma människor.
Gore kommer att välkomnas med öppna armar av miljöminister Andreas Carlgren och hyllas av den svenska pressen, oavsett om den tillåts ställa några frågor eller ej. All journalistik måste nämligen läggas åt sidan nu när "konsensus" är uppnådd i en så viktig fråga. Tiden för debatt är över, hävdas det.
Det är inte bara jäkligt irriterande att en sprätt som Al Gore kan vinna Nobelpris genom att ljuga och bli populär genom att skrämma folk. När man betänker att i stort sett hela den utvecklade världens politiska etablissemang på något sätt har köpt den alarmistiska verklighetsbeskrivningen och givit sig själv uppgiften att avhjälpa "krisen", inser vi att sådant som Gore fabulerar ihop får en direkt påverkan på oss vanliga människor. På dig och mig.
Visst är det bra att klimatfrågan kan diskuteras på SvD Brännpunkt. Men jag är pessimistisk inför utsikten att, åtminstone på kortare sikt, kunna få någon sans och balans i frågan, helt enkelt eftersom politikerna redan har bestämt sig. Det enda som skiljer dem åt är hur långt de vill gå i försöken att inskränka, reglera och förstöra. Det är svårt att föreställa sig att många av världens ledare plötsligt skulle erkänna att de byggt stora politiska beslut och investerat sin egen politiska prestige i en lögn.
Och för den som ännu inte nått så långt, är det möjligheterna som lockar. Säg den politiker som kommer att tacka nej till möjligheten att, tack vare människors oro, kunna införa nya skatter och regleringar ur en påstådd miljöhänsyn. Säg den politiker som tackar nej till få chansen att "rädda världen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar