Bevare oss väl om Bush får "rätt"

Jag berörde nyligen högerns ovilja att kritisera USA för övergrepp i "kriget mot terrorismen". Dick Erixon var en av dem som kände sig träffad. Han har gjort sig känd som en av få som inte bara avhåller sig från att kritisera USA när USA gör något galet - han berömmer dessutom George W Bushs tid vid makten. I dag i Expressen gör han det igen.

Slutsatsen är densamma: Historien kommer att ge Bush rätt. Och i vanlig ordning plockar Erixon uttalanden från amerikanska skribenter och tyckare som "stöd" för sin sak. Vad är väl lite övergrepp på mänskliga rättigheter i ett historiskt perspektiv, tycks han tänka.

Erixon menar att det råder färre militära konflikter i världen i dag än för 50 år sedan. Det är helt sant. Men inte har väl Bush bidragit till denna minskning genom att själv starta två krig! Hans övertro på militär makt gjorde Irak till en samlngsplats för internationell terrorism, något vi inte såg innan invasionen. Bushadministrationen saknar dessutom trovärdighet när den säger sig slåss för demokrati och frihet i världen eftersom Bush sett till att tvåla dit vissa tyranner och samtidigt liera sig med andra. Om nu denna kamp för demokrati, den ideologiska striden mellan gott och ont, verkligen var på allvar skulle Bush, som den stand up guy Dick Erixon ser honom som, naturligtvis ge alla tyranner fingret. Inte bara vissa. I slutändan handlar det om realpolitik och om stormaktens intressen, inte kampen för mänskliga rättigheter. Man bryter inte mot de fri- och rättigheter man vill försvara.

Att påstå att USA agerar för den goda sakens skull och inte utifrån sina egna intressen är oerhört naivt. Jag har tidigare uttryckt den minst sagt impopulära åsikten att det egentligen spelar mindre roll vilken stat som är världens supermakt ur den aspekten att alla supermakter agerar utifrån sina intressen, inte enligt någon högre moralisk kompass. Jag föredrar USA framför Ryssland om jag måste välja - men vi måste vara på det klara med att båda staterna bygger sin politik på egna intressen, båda bryter mot de mänskliga rättigheterna i världen när det passar dem. Så fungerar världspolitiken. Men kritiken riktas från borgerligt håll bara mot den ena av parterna eftersom USA kommit att ses som världens naturliga good guys (och från vänsterhåll som världens självklara bad guys). Denna enögdhet sänker trovärdigheten för båda sidor.

Hur historien kommer att döma Bush har jag ingen aning om. Det har inte Dick Erixon heller. Det är möjligt att bilden av den avgående presidenten kommer att bli mer nyanserad med åren när historiker i lugn och ro kan sätta sig ned och bedöma inte bara beslut utan också de långsiktiga konsekvenserna - medvetna eller omedvetna - av dem.

Samtidigt får inte nuet, konsekvenserna för människor här och nu, blekna och glömmas bort i den historiska kontexten. Det är, för att bara ta ett exempel, fantastiskt att vandra på den kinesiska muren i dag, den är ett bygge som lockar mängder av turister till Kina. Men det krävdes slaveri och en oerhörd mängd mänskliga offer för att upprätta underverket. Risken är att det i framtiden glöms bort vilka offer som krävts i exempelvis Irak, att det glöms hur många irakier som inte får uppleva en demokratisk rättsstat, som jag hoppas att Irak utvecklas till i framtiden, därför att bomber tog deras liv. Även den verkligheten måste vi hålla i minnet när vi diskuterar Irakkrigets följder.

Bush har inte uträttat några underverk. Han har startat två krig som lett till hundratusentals civila dödsoffer. Han har beskurit friheten för vanliga amerikaner och ökat kontrollen av människor. Han har åsidosatt grundläggande rättsprinciper i jakten på terrorister. Han har ansvarat för en ekonomi som i dag befinner sig i moras med en rekordstor statsskuld som lämnas över till Barack Obama. Det är i mina ögon inget CV att skryta med.

Även om jag kan förstå att det utifrån ett liberalt perspektiv går att vara både för och mot Irakkriget, kommer jag aldrig att förstå den tystnad som präglar så många när det gäller övergrepp mot civila och rättsvidrig hantering av brottsmisstänkta från amerikanskt håll. Skandalen med de avvisade egyptierna var faktiskt bara en liten, liten del av USA:s extraordinary rendition-program, den olagliga hanteringen av misstänkta terrorister.

Om Bush, som Dick Erixon påstår, skulle få "rätt" i framtiden betyder det att världen har accepterat en nedmontering av rättsstaten och att använda metoder för att försvara demokratin som tvärtom inskränker den. Bevare oss väl för en sådan utveckling.

Den som är intresserad av ämnet Bushs eftermäle är välkommen till Frihetsfrontens talarkväll på torsdag klockan 19 (se detaljer om lokal här). Det lär nog kunna bli rätt heta diskussioner...