Kom hit och titta på de enkla jobben, Alliansen

Det är ingen vild gissning att nästa valrörelse kommer domineras av integrationsfrågan. Hur ska den nästan miljon människor som lever på någon form av bidrag eller ersättning, må det vara a-kassa, sjukersättning eller försörjningsstöd, bli självförsörjande?

Alliansen, i synnerhet Centerpartiet, har tryckt på behovet av så kallade enkla jobb. Annie Lööf vill öppna upp för jobb som inte kräver vare sig utbildning eller yrkeskunskap och uppmanar arbetsmarknadens parter att sätta lägre ingångslöner för att fler ska kunna få ett första jobb.

Stefan Löfven viftar bort allt vad lägre ingångslöner heter men har faktiskt på sistone börja ta begreppet "enkla jobb" i sin mun. Hans recept är att i första hand stat och kommun ska erbjuda arbeten som tidigare inte utförts - av typen att kopiera papper på kontor eller märka upp vandringsleder - och att privata företagare ska följa efter. För detta ska den anställde få en "riktig lön", vilket betyder att få privata företag kommer vara särskilt sugna att hoppa på Löfvens projekt.

Här i Kina finns massvis av enkla jobb. Det är människor som sopar gatorna, det är vakter som kollar din resväska i tunnelbanan, det är säkerhetspersonal som skannar din väska innan du kliver på snabbtåget, det är massvis av personal på varje restaurang och det är inte minst tusentals och åter tusentals migrantarbetare (wailaigong, 外来工）som reser landet runt och tar de jobb som erbjuds till låga löner och usla villkor. Det är ofta migrantarbetare som bygger de stora idrottsarenor och skrytprojekt som tornar upp sig i skyn runt om i Kina, inte sällan till 100 yuan om dagen (ca 140 kr).

När politikerna nu yrvaket har börjat inse att den lågutbildade, i många fall outbildade, arbetskraft som under lång tid har invandrat till Sverige måste komma ut i arbete är Kina inte en irrelevant parallell att dra. Ty det är ungefär sådana här jobb som måste till om människor helt utan relevant utbildning eller kompetens som är efterfrågad på svensk arbetsmarknad ska få ett arbete (noteras kan att Sverige har lägst andel enkla jobb i hela EU).

Jag tror, försiktigt uttryckt, att detta kommer att bli väldigt svårt. Dels eftersom Sverige av goda skäl har rationaliserat bort många av de arbeten som finns i Kina, dels för att "den svenska modellen" med starka fackföreningar som skyddar de som har arbete och stöter bort dem som inte har det, helt enkelt motverkar framkomsten av dylika arbeten.

Trots detta kommer enkla jobb säkerligen vara Alliansens universallösning i nästa valrörelse. Seså, alliansledare. Kom hit och titta då.

Skämta försiktigt

På första april ska man som bekant luras. De senaste åren har aprilskämten blivit lite snällare. Människor kan ta illa upp om skämten är för grova.

Själv började jag i morse skriva på en bloggpost om att jag nu efter moget övervägande, och flera genomtittningar av Johanna Jönssons YouTube-klipp, beslutat mig för att gå med i Centerpartiet. Men det visade sig att jag fick svårt att inta frukosten så jag beslöt att omprioritera. En arbetande man behöver sin frukost.

Dagens bästa aprilskämt, för att det fångar både en kritik mot restriktioner på internet och dagens lättkränkthet, är Bahnhofs om att införa ett könsuppdelat och triggersäkrat internet:

Vi trigger-säkrar nu internet för ökad trygghet online. Funktionen aktiveras med hjälp av personnumret. Den som inte anger personnummer eller inte har ett godkänt personnummer kommer att stängas ute helt från nätet då vi inte kan garantera att filtret fungerar som det är tänkt, säger Jon Karlung, vd på internetoperatören Bahnhof.

Ett annat aprilskämt är att Ludwig von Mises-institutet välkomnar Henrik Arnstad som ny medarbetare. Och DN:s om folkets starka förtroende för public service och just DN, publicerad i dagens papperstidning, är inte heller så tokig.

Fisliberaler

Folkpartiet har bytt namn och heter nu bara Liberalerna. Det beslutades på partiets landsmöte under söndagen. Sällan har en namnändring känts så obefogad.

Vi ska heta det vi är, sa den omvalde Jan Björklund. Vilket förstås gav upphov till en rad mer eller mindre träffsäkra förslag i sociala medier.

Liberaler runt om i landet har oroat sig för vad de nu själva ska kalla sig. Ty om nu folkpartisterna har något slags ensamrätt på begreppet "liberal", blir det knepigt att kalla sig liberal i fortsättningen. Om man nu inte är folkpartist. Och vad är då företrädarna för Liberalerna? Liberalpartister? Inte alls, skulle Liberala partiet hävda.

Jag tror inte att namnbytet kommer ge någon nytändning eller öka intresset för Björklunds parti. Innehållsmässigt är detta nämligen fortfarande samma blandning av folkhälsofascism, moralism och politikers rätt att utöva stort inflytande över människors vardag.

Det är fortfarande ett parti som vill att du ska tvingas köpa alkohol i en butik som drivs av ett statligt monopol. Som vill att det ska vara förbjudet att köpa sexuella tjänster. Som vill upprätthålla en av västvärldens mest repressiva narkotikalagstiftningar. Som är för massövervakning. Och som vill tvinga föräldrar att dela mer lika på föräldraledigheten. Grundsynen är således inte att människor ska få välja själva utan att det är politikerna som bestämmer.

Jag förstår inte vad i Liberalernas politik som Björklund tycker är så liberalt att det finns i "partiets DNA". Att ett parti som inte är liberalt kallar sig Liberalerna är månne ironiskt. Men förhoppningsvis kan namnbytet få journalister och medborgare att börja fundera över vad liberalism egentligen är.

Liberalism är nämligen att ge människor makt över sina egna liv. Att ge dem både frihet och ansvar. Liberalism är därmed inte, som Centerpartiet tycks tro, att ha världens mest generösa asylpolitik utan krav på att den som kommer ska försörja sig och de sina. Liberalism är heller inte, som Liberalerna tycks tro, att med tvång få människor att leva sina liv på ett visst sätt.

I den bästa av världar kan Folkpartiets namnbyte rent av bidra till en diskussion om vad liberalism är. Att hjälpa partiet till högre opinionssiffror lär det däremot inte göra.