Fredsunionen rustar upp

Nobels fredspris har sedan länge haft ett löjets skimmer över sig. Med vinnare som Henry Kissinger (1974), Yasser Arafat (1994), FN:s klimatpanel IPCC (2007) och Barack Obama (2009) har den norska Nobelkommittén visat att priset är ett skämt och inte har något som helst med fred att göra.

Att EU blev årets pristagare har föga förvånande väckt både förvåning och protester. Timingen kan tyckas sällsynt illa vald med galopperande eurokris och en närmast existentiell kris i unionen.

Och visst blir det lite komiskt att Sveriges Radio samma dag som Herman van Rompuy, José Manuel Barroso och Martin Schulz tar emot priset rapporterar att EU planerar ett utökat militärt samarbete.

Fredspris, pyttsan!

Tipstack: Markus B

"Om vi bara ler och låtsas som ingenting kommer nog ingen att 

fundera över hur idiotiskt allt det här är."

Mo Yan och censuren

Sedan Mo Yan (莫言) fick Nobelpriset i litteratur har västvärlden varit mer intresserad av vilken inställning han har till den kinesiska regeringen än av hans böcker.

Det blir lite märkligt att just en kinesisk författare ska ställas till ansvar, frågas ut och förväntas ta ställning i politiska frågor. Vad tycker han om den kinesiska censuren? Om demokrati och yttrandefrihet? Om Liu Xiaobo? Frågorna har varit många. Nyfikenhet är en sak, men detta har gått utöver det.

Mo Yan fick litteraturpriset för det han åstadkommit litterärt, inget annat. Överlag har han svarat rimligt på alla frågor som rör den kinesiska censuren. Att censur existerar överallt, bara i olika grad, är sant om vi i begreppet även räknar in sådant som inte får sägas, skrivas, fotograferas och så vidare i vår del av världen.

Mo Yans inställning till den kinesiska regimens censur har dock inget med litteraturpriset att göra. Och det är svårt att föreställa sig en amerikansk författare få frågor om hur han ser på Patriot Act, Irakkriget och Guantánamo. 

祝贺莫言!

Svenska akademiens val av Nobelpristagare i litteratur var oväntat. Det blev den kinesiske författaren Mo Yan (莫言), en bondeson från Shandongprovinsen, som fick den glada nyheten.

Mo Yan, eller Guan Moye (管谟业) som han egentligen heter, har fått tre böcker översatta till svenska.  Han är, som många Nobelpristagare brukar vara, okänd för den breda allmänheten. Nu lär det bli ändring på det.

I Kina har valet av pristagare fått stor uppmärksamhet. Regimtrogna Global Times har det som toppnyhet. Alla kineser är inte införstådda i vem Mo Yan är, men kanske kan valet av en kinesisk pristagare åtminstone få Kommunistpartiet att se på Nobelpriset med delvis nya ögon framgent.

Priset är ett erkännande för kinesisk litteratur och ger förstås Kina råg i ryggen. Nu tävlar de med väst även på detta område (men det hindrar förstås inte somliga här i Sverige från att gnälla över att det åter var en man som vann).

Tre av Mos böcker finns alltså på svenska. Vi får med spänning vänta på att även 丰乳肥臀  (Stora bröst, stor rumpa) når svenska läsare.