lördag 28 januari 2012

Jippodemokrati

De sönderciterade orden från Winston Churchill om att den parlamentariska demokratin är den sämsta styrelseformen, förutom alla andra, känns särskilt aktuell i valtider. Ja, ty trots att valdagen är demokratins "finaste dag" går det inte att förneka att valrörelser är ett hycklande elände, själva den politiska snuskighetens epicentrum.

Värst är det förstås i USA. Svenska medier sitter som bekant klistrade kring primärvalen. Märk väl att någon utmanare till Barack Obama ännu ej är utsedd, det är det republikanska partiets egna utsorteringsval som pågår och får enormt utrymme Sverige. Först efter en långdragen process där partiets kandidater pucklat på varandra i flera månader kan den riktiga valrörelsen ta vid. Om vi svenskar redan börjat ledsna, stackars alla amerikaner som rimligen måste känna sig översköljda av stimotolleende hycklares löften om guld och gröna skogar. Är det på allvar någon som tror att det spelar någon roll vem som vinner?

Jag önskar att jag kunde säga att politikerna kan få hålla på, att det inte berör mig. Problemet är att det ju gör det. I allra högsta grad. Politikerna vill bestämma hur jag ska leva mitt liv. De vill reglera min sexualitet, lägga sig i hur mitt familjeliv ser ut och bestämma vad jag stoppar i mig. De vill strypa friheten på Internet.

Högern har inte längre några frihetsambitioner utan trycker på för en alltmer auktoritär samhällsutveckling, inte minst med EU som något slags överhuvud. Partier som åtminstone många borgerliga väljare trott tämligen gott om sitter och röstar igenom lagar vars integritetskränkande karaktär saknar motstycke i Sverige. Socialdemokraterna är inte sällan ense med dem. Och från vänsterhåll presenteras ingen trovärdig framtidsmodell utan mest klagan om sakernas tillstånd och förslag på fler förbud och mer reglering av våra liv. Alla vill kort sagt jävlas med oss.

Frågan är varför vi står ut med detta, varför vi låter oss hunsas med. Varje valrörelse är likadan. Politikerna går hårt åt varandra. Socialdemokraterna varnade för att Moderaternas skattesänkningar skulle innebära slutet för välfärdssamhället. Efter skattesänkningarna är det tyst. Moderaterna anklagade Socialdemokraternas politik för att vara frihetsfientlig. Nu har det i praktiken kopierat det socialdemokratiska partiprogrammet. Varför går vi på det varje gång?

Vad är då alternativet? Att inte rösta? Kanske inte. Men det politiska etablissemanget behöver en knäpp på näsan, en smäll på käften. Att stödja partier som inte sitter i riksdagen är ett sätt. Huvudproblemet är emellertid systemet i sig. Ty när ett parti väl tar klivet in i den fina församlingen blir det genast en del av etablissemanget (vilket exempelvis förklarar varför Kristdemokraterna efter att ha tagit plats i riksdagen plötsligt inte alls var intresserat av att sänka riksdagsspärren) och kritiken mot det tynar bort.

Den parlamentariska demokratin är ett jippo, ett spel, en lek med höga insatser. Och vi, folket, är alltid förlorarna. Frågan är bara vad vi ska ha i stället - och hur vi når dit.

Läs även: HAX om att ta sitt liv tillbaka

5 kommentarer:

Sören sa...

Jag håller i stort sett med dig, men ironiskt nog resonerar vi ju lite som vänstern du talar om. Vi klagar på det befintliga utan att egentligen veta vad vi ska ha istället, nja en vag aning har jag väl, men däremot ingen aning om hur vi ska ta oss dit.

Micke sa...

Igår 6 månader efter Breiviks massmord angrep nazister med våld ett möte där 50 personer befanns sig och mordhotade alla i lokalen som försökte döda minst en person.

Så gott som inga media lägger nån större vikt vid händelsen.

Om detta gällt muslimska män så hade alla media och alla bloggar talat om detta idag.


En god indikation på var Sverige befinner sig idag ur frihetlig synvinkel.

Anonym sa...

Jag trodde att inlägget var på ett klagomål angående negativa kampanjer men det var det ju inte men jag tycker ändå att jag vill beröra ämnet.

Negativa kapanjer har ju fått ett negativt rykte. Frågar du mig så är kritiken helt felaktig.

Ser man på den amerikanska motsvarigheten till den socialdemokratiska processen som valde Juholt så ser man att det är den negativa kampanjer som är informativa medan positiva kampanjer handlar om kattungar och hundvalpar fast lite mera manlighet.

Jag antar att kritiken mot negativa kampanjer egentligen handlar om en vilja att höja politikens popularitet även om det innebär att sopa obehagliga fakta under mattan. Jag tror att det i sin tur beror handlar om att uppnå politiska mål.

Det drivs dels av de som vill lägga sig i hur vi lever våra liv. För vem vill överlåta den frågan till politiker som man inte respekterar? Dels finns det politiker som tycker nationell storhet är viktigt och nationell storhet "kräver" stora politiker. (McCain är ett bra exempel på det senare)

Som jag ser det är det är politiska åtgärder mot negativa kampanjer lika fel som politiska åtgärder för negativa kampanjer. Låt brickorna falla som de faller.
/B

manen sa...

kanske slåss för liberaldemokraterna(trots bard)?

Anonym sa...

M och S får en känga genom att SD får min röst nästa gång.

Litar inte på M och S så varför inte prova något helt nytt. I värsta fall kanske M och S lär sig till framtiden att inte ljuga. Vem vet, det är dock säkert att om man inte straffröstar på ett nytt parti så slutar aldrig lögnerna.