Den bästa av världar

Under året 2012, som på grund av B-filmen med samma namn har uppmärksammats som det år som enligt Mayakalendern är jordens sista, kan det vara lite extra viktigt att påminna sig om hur långt mänskligheten faktiskt har vandrat.

Få gör det bättre än Hans Rosling. I DN tar han upp en rad exempel på att världen faktiskt blir bättre, inte sämre. Exemplen kan göras många fler än vad som ryms i en kolumn, men Roslings huvudpoäng i både föreläsningar och debattartiklar är att vår svartvita uppfattning om världen som strikt indelad i i- och u-länder inte längre stämmer överens med verkligheten.

Jag kan ibland önska att jag hade fått uppleva 10-talet, 30-talet eller 50-talet. Men mest är det bara historiekufen i mig som talar. Det finns liten anledning att önska sig tillbaka till svunna tider. Ty ett så bekvämt och långt liv som vi lever i dag, och som allt fler av jordens invånare får del av, skulle människor i generationer före oss bara kunna drömma om. Rosling har rätt. Det har gjorts fantastiska framsteg.

Det betyder inte att vi har utvecklats färdigt. Det är också en av hans poänger. Vi som kallar oss i-värld kan inte bara sitta med armarna i kors och tro att vi har nått målet, att vi lugnt kan vänta in u-länderna. Då blir vi snabbt omsprungna. Ty länder som utvecklas tittar inte bara på oss, de tänker också nytt. Just därför är pratet om "föregångslandet Sverige" så farligt.