onsdag 17 augusti 2011

Bruk, riskbruk och missbruk

DN fortsätter sin artikelserie i Insidan om cannabisens framfart i Sverige. I går fick en socialsekreterare ordet. Han uppmanar föräldrar som oroar sig för att deras barn brukar eller missbrukar cannabis att sätta sig in i fenomenet innan de pratar med sina barn.

Det tror jag är ett klokt råd. Många reagerar på instinkt. Det händer att ungdomar tas in för frivilliga urinprover enbart på en förälders misstanke, utan att det finns något konkret att ta på (hur frivilliga dessa tester är kan förstås diskuteras). En god dialog mellan förälder och barn kan förhindra att en ung tonåring tvingas kissa i en mugg framför en tant eller farbror - det i sig är ett slags övergrepp. Socialsekreterare Kari Kainulainen säger:

"De flesta ungdomar röker för att de tycker att det är kul så klart. Men det finns en liten grupp som röker cannabis inte för att må bättre utan för att inte må dåligt. De här personerna är en riskgrupp för missbruk."


Detta stämmer naturligtvis. Men personer som mår dåligt är inte bara en riskgrupp för missbruk av cannabis eller annan narkotika utan för i stort sett vad som helst.

Svensk politik bygger på gatewayteorin, det vill säga att bruk av lättare droger leder till missbruk av tyngre. Det förefaller också vara så att fler som röker tobak också röker cannabis och att fler som dricker alkohol även testar att röka på. Det behöver naturligtvis inte ha med tobaken och alkoholen i sig att göra utan kan betyda att denna grupp är mer riskbenägen/nyfiken. För den som sagt blankt nej till tobak och alkohol torde det vara ett märkligt beslut att plötsligt testa hasch.

Problemet är att den svenska hållningen i drogfrågan inte erbjuder något utrymme för att förstå varför människor missbrukar. När det gäller narkotika tycks det officiella svaret vara att det beror på att droger finns tillgängliga. Därför måste vi gå ut i krig mot drogerna. De ska bort. Här vill jag lyfta in professor Jim Orford, som har skrivit mycket om addiktion och orsakerna bakom. Jag återger för enkelhetens skull det jag skrivit om honom tidigare:
"Orford hävdar att vi måste komma bort från att se drogernas effekt på människor som universella (ofta illustrerade av "faktarutor" om hur man blir vid påverkan av en specifik drog) och i stället lyfta fram betydelsen av den sociala kontexten för varför vissa missbrukar men också varför de flesta inte gör det. Den sociala kontrollen hjälper oss att balansera livet mellan alla frestelser och måsten. Eftersom den sociala kontrollen är kontextberoende betyder det också att vad som betraktas som ett missbruk varierar mellan olika kulturer och tider. Det handlar således inte bara om drogen i sig utan också om den sociala kontexten. Konsekvenserna blir värre för en marginaliserad person utan socialt skyddsnät än en integrerad person som har ett bra stöd från både familj, vänner och arbetskamrater. Drogernas effekt blir därför olika på olika människor i olika kulturer och sociala kontexter."
När vi har slagit fast att effekterna av en drog varierar av person, social kontext och kultur måste vi ställa den oundvikliga frågan: varför missbrukar vissa? Jag tror först och främst att det mest är en slump vilken drog eller vilket beteende som missbrukas. De "excessive appetites" som Orford lyfter fram är allt från olika narkotika till tobak, sex, alkohol, mat, spel, träning, sex eller "joy riding". Kort sagt kan det mesta missbrukas. Effekterna av att missbruka träning är måhända inte lika skadliga fysiskt som att fastna i ett mångårigt alkoholmissbruk, men poängen är att det likafullt kan vara ett skadligt missbruk för individen. Ingen vill dock reglera eller förbjuda oss att träna (och ingen vill reglera eller förbjuda idrott trots att idrotten årligen leder till massor av skador och även dödsfall). Det är för övrigt inte så förvånande att många som försöker sluta med alkoholen eller narkotikan tränar som galningar. Tomrummet efter drogerna måste fyllas med något.

Vi bör således inte se narkotika som något väsensskilt från alkohol, träning eller spel när det handlar om missbruk. Orsakerna bakom missbruket kan vara desamma. Exempel på psykologiska riskfaktorer som nämns i forskningen är ångest, depression, låg självkontroll, impulsivitet, låg självkänsla och hyperaktivitet. Allt detta kan alltså försätta en person i en ökad risk att utveckla ett addiktivt beteende. Men även en person som uppfyller flera av kriterierna behöver inte bli missbrukare. Den sociala kontexten kan fungera som en skyddande faktor.

Det är viktigt att göra en så tydlig distinktion mellan bruk, riskbruk och missbruk som möjligt (ja, det är svårt). Dels för att inte jaga rekreationsbrukare (den stora majoriteten) i onödan, dels för arbeta preventivt med riskbruksgruppen och sist men inte minst för att att verkligen se dem som behöver hjälpen allra mest. Ställ frågan "varför?". Vi är ofta alldeles för upptagna med att tvinga folk att sluta missbruka att vi inte bryr oss om vad som ska komma i dess ställe.

För att detta ska bli möjligt måste vi komma bort från den svartvita och ofta fördomsfulla bild som finns om bland annat cannabis i Sverige. Polisen och socialtjänsten berättar av naturliga orsaker de svarta historierna. De träffar sällan rekreationsbrukarna utan betydligt oftare de personer som har betydande missbruksproblem som påverkar hela tillvaron negativt. Det blir lite som att låta en alkoholterapeut beskriva hur svenska folket dricker.

Se: Orford, Jim, Excessive appetites: a psychological view of addictions, 2nd ed., Wiley, Chichester, West Sussex, England, 2001

7 kommentarer:

Anonym sa...

Alla haschbrukare är rekreationbrukare i sina egna ögon utom dom som har vaknat,slutat och fattat att det går att leva med den uppsättning förmågor som vi är födda med och att ruset inte är något annat än ett något mer raffinerat sätt att lura sig själv än det man idkar när m,an dricker alkohol regelbundet.
Så gott som allt bruk av droger och alkohol är en form av självmedicinerande och har ingen annan funktion än att lura hjärnan.

Mr Hand sa...

Anonym: precis som med kaffe, socker eller träning då alltså. Bara lägga ner och leva med naturens förmågor?

Nejdu, jag tror inte på din uppdelning av artificiella och medfödda förmågor. Cannabis fungerar genom kroppens naturliga receptorer. Och människor föds olika- endel har en "naturlig" benägenhet till riskbeteende, missbruk eller depression.

Tacka vet jag en kultur som förmår integrera rus, sex, risker och inte ser det svartvitt och eftersträvar en utopisk nollvision som aldrig varit verklig och aldrig skall bli det heller. Att tro något annat DET kallar jag att lura sig själv. Att motarbeta droger, det vill säga människor med en avvikande åsikt, skapar bara onödiga sociala spänningar - västvärldens krig mot droger(drogbrukare) föder enormt våld i Mexiko och Afganistan. Dödar över 400 människor i Sverige varje år och ger mig all anledning att hata polis och myndigheter eftersom deras nollvision inte inkluderar mig, min rekreation, mina vänner, min musiksmak eller min generation.

Anonym sa...

Jag motarbetar inte droger.

Jag säger att människor använder droger för att lura sig själva.

LoaF sa...

Tror jag nämnt det tidigare, men det finns ju en hel del forskning på "gateway"-teorin. Vad finns det för teorier som motarbetar gateway-teorin? Det du skriver i inlägget hoppas jag inte är ditt huvudargument. Har själv inga problem med drogliberalism, men att försköna droger leder i mitt tycke i motsatt riktning.

Hans Engnell sa...

LoaF: Jag hoppas verkligen inte att mitt inlägg tolkats som ett försök att försköna droger. Det har aldrig varit min avsikt. Jag ifrågasätter den repressiva svenska narkotikapolitiken, inte att drogbruk kan leda till elände för vissa. När det gäller gatewayteorin problematiseras det hela av det faktum att länder som avkriminaliserat innehav, och där droger säljs mer öppet än i länder som Sverige med nolltoleranspolicy, har en högre andel brukare men inte nödvändigtvis en högre andel missbrukare. Många missbrukare som jag har träffat har inte alls gjort den där välkända drogkarriären som började med hasch och slutade med heroin utan tvärtom hållit sig till en huvudsaklig drog hela tiden - må det vara cannabis, amfetamin eller rent av stilnoct.

Micke sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jag röker cannabis titt som tätt, förstår inte varför jag ska ses som en pundare (vilket jag inte heller gör i mitt vardagliga liv). Jag dricker väldigt måttligt med alkohol och har slutat röka cigg för ~2 år sedan, som alla andra. Anser verkligen inte att jag skulle leva i någon dimma, det anser inte heller min sambo - som inte röker - att jag skulle göra.

Fan, urvalsgruppen till sådan form av empiriska bevis som artikelserien belyser, är ju alltid ett gäng psykstörda blandmissbrukare.

Alla droger är dåliga då det missbrukas och cannabis bör ABSOLUT inte missbrukas av barn! Det är vi alla överens om. Men en missbrukare ska erbjudas vård, inte tilldelas straff!

Det blev lite osakligt, men jag tänkte bara berätta vad jag känner inför det hela.

Hälsningar "29 åringen".