Varje gång ett år ska summeras förvånas jag över hur mycket som har hänt som jag har glömt bort. Jag inser, lite skamset, att den stora majoriteten av mina bloggposter handlar om negativa saker. När jag går igenom de över 500 blogginlägg som skrivits under årets gång märker jag också att det är vissa frågor som ständigt återkommer: hoten mot rättssäkerheten, klimatalarmismen, hoten mot den kroppsliga autonomin och integriteten, internetcensuren, terrornojan och lite galla över radikalfeminismens härjningar.Jag känner mig tyvärr ganska pessimistisk beträffande utvecklingen på dessa områden. Hoten mot rättssäkerheten och den personliga integriteten går hand i hand med terrornojan. Och det som oroar allra mest är att vanligt hyggligt folk tigande accepterar dessa kränkningar. Människor i gemen anser inte att de egentligen riktas mot dem, trots att de utsätts för samma kränkning som brottslingar när de nakenskannas och får sina elektroniska liv kartlagda. Det bedrivs en rädslans politik som, tyvärr, är oerhört effektiv. Den passiviserar och skrämmer människor till att hålla käften.
Alliansen lyckades vinna riksdagsvalet, främst tack vare duon Reinfeldt & Borgs popularitet och oppositionens tafatthet. Reinfeldts andra ministär utmärks i synnerhet av visionslöshet och förvaltning. Statsministern var efter sitt jultal lite irriterad över att hans regering beskrivits på detta sätt och hävdade att den svenska alliansregeringen fortsatt har det högsta reformtempot i Europa. Det är inte så svårt att ha det när majoriteten av de övriga europeiska ekonomierna krisar. Men som argument använde moderatledaren fortsatta skattesänkningar och ordning och reda i offentliga finanser (ursäkta, men att hålla hårt i plånboken är faktiskt inte en politisk reform!). Killen är fantastisk.
Anna Skarhed fick tidigare i uppdrag att utvärdera förbudet mot köp av sexuella tjänster, en lag som röstades igenom i Sveriges riksdag 1998. Eftersom regeringens direktiv till utredaren i princip förbjöd någon som helst kritik (utgångspunkten var att lagen skulle vara kvar och utredaren fick bara föreslå förändringar ifall de innebar en skärpning av lagen) blev slutresultatet rena hallelujatexten och därmed en ren pinsamhet. Regeringen fick vad den ville ha och kan nu gå vidare med en skärpning av lagen. Det verkar således inte spela någon roll om det är sossar eller moderater som styr - sexfientligheten och moralismen drivs med oförminskad styrka.
Ur ett svenskt perspektiv kommer förstås 2010 främst bli känt som året då socialdemokratin gick in i sin värsta kris någonsin, då borgerligheten blev inte bara omvalbar utan rakt igenom mainstream och då Sverigedemokraterna slutligen, efter år av stadig tillväxt, tog steget in i politikens finrum. Till den politiska elitens stora förtret, givetvis. Själv hade jag delade känslor inför detta. Jag ansåg dock att deras chans till reell påverkan skulle bli synnerligen begränsad, därför gick Sverigedemokraternas intåg i riksdagen att se som en knäpp på näsan för den politiska eliten. Sådant behövs då och då. I nästa val kan dessutom något av de fyra allianspartierna åka ur riksdagen och rita om kartan ytterligare.
År 2010 var också det år då rättsskandalen Thomas Quick på allvar började rullas upp med resningar och nedlagda mål. Arbetet med att frikänna den person som av allt att döma har utsatts för den värsta rättsskandalen i modern svensk historia genom att dömas oskyldig för åtta mord kommer att fortsätta under 2011. Det mediala ointresset för rättssäkerhetsfrågor har blivit tydligt även här. Förutom Hannes Råstams dokumentärer har det varit mycket tyst.
På den internationella scenen har vi sett ett allt mer aggressivt Nordkorea, som inte drar sig för att döda sydkoreanska militärer och civila. Juchenekrokratin på den koreanska halvön är på väg att bli en riktig mardröm för omvärlden. Militär intervention kan inte uteslutas under 2011, men eftersom varken Sydkorea, Nordkorea, USA, Ryssland eller Kina önskar krig lär det inte hända. Om det händer något stort i Kim Jong-Ils ruttna stat lär det snarare vara att sonen tar över ledarskapet. Vi har också sett ett USA, präglat av ekonomisk kris och en president med hjälteglorian på sned, som fortsatt att försvagas internationellt.
Några positiva saker har dock hänt, om än på marginalen. Demokratikämpen Aung San Suu Kyi släpptes ur husarresten efter att militärjuntan i Burma försäkrat sig om makten och den kinesiske aktivisten Liú Xiǎobō tilldelades Nobels fredspris, vilket ledde till kraftfulla reaktioner från Kommunistpartiet. Någon demokrati i Burma eller Kina är dock inte aktuell än på många år. Juntan har ett järngrepp om makten och i Kina har utvecklingen snarast gått bakåt vad politiska rättigheter beträffar de senaste åren. I takt med att landets ekonomiska styrka växer blir det dessutom allt mer riskabelt för omvärlden att markera mot regimen i Beijing. Hoppet står nu till en ny generation ledare som inser att för att Kinas utveckling ska kunna fortsätta på andra områden än den strikt ekonomiska, behövs demokratiska reformer.
Årets tummen upp:- WikiLeaks. Världen blir bättre om vi som lever i den får veta vad våra makthavare har för sig i våra namn, bakom våra ryggar.
- Valet. Vi slapp kommunister i regeringen.
- Sverigedemokraterna. Det är trots allt bättre att diskussionen om invandring, integration och utanförskap förs än att den tigs ihjäl.
- Klimatalarmismen. Fiaskot i Köpenhamn och lite snöväder kylde ned intresset för de värsta extremisterna. Kan vi diskutera sansat nu?
- Liú Xiǎobō. Äntligen fick vi se en värdig vinnare.
- Skattesänkning. När folk såg att det faktiskt gick att sänka skatten utan att skolor, sjukhus och äldreboenden gick under, valde de bort SAP.
- Kronan. Så oerhört skönt att vi valde bort euron.
- Resor. En årlig långväga utlandsresa vidgar vyerna.
Årets tummen ned:- Kriget mot terrorismen. Terrornojan fortsätter med övervakning av all vår elektroniska kommunikation, utlämning av våra banktransaktioner till främmande makt och intim visitering eller nakenskanning när vi ska flyga.
- HSB. En Reinfeldt som redan var uppfylld av sig själv kommer de kommande fyra åren att bli ännu mer pompös.
- Beatrice Ask. En person som inte begriper oskuldspresumtion och förespråkar skamstraff ska inte vara justitieminister.
- Jämlikhetsvisionen. Idén om 50/50 über alles, genuscertifierade företag, genusdagis och maktteoretiserande på alla nivåer har smittat även borgerligheten.
- Övervakningsstaten fortsätter att byggas ut utan större protester.
- Mellanöstern. Hamas är inte kloka. Och Israel beter sig som elefanter i glashus. Som vanligt.
- Aleksandr Lukasjenko. Årets arsle, tillika Vitrysslands diktator, riggar valet och låter misshandla och fängsla oppositionens kandidater (som han enligt invand Putinretorik kallar banditer).
- EU. Alltid.
Gott Nytt År till alla läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar