Det var inte helt oväntat att herrarnas längdstafettlag i OS fick bragdguldet. Jag höll en liten tumme för dem. Tyvärr har bragdstämpeln i priset gått förlorad för ganska länge sedan. Nu påminner priset mer om Jerringpriset i så måtto att det krävs att sporten är populär och lite folkkär. Därför vinner inte curlingdamerna oavsett vilka fantastiska framgångar de lyckas nå.
Det är ju heller inte varje år som det finns några direkta bragder att peka på, men priset ska delas ut likafullt. Lite urvattnat blir det förstås. Men i fallet med herrstafettlaget är det ändå på sin plats med ett bragdpris. De gjorde trots allt något som ett svenskt herrlandslag inte har lyckats med på 22 år - ta ett OS-guld. Och konkurrensen var den hårdast möjliga, det var en rakt igenom stark prestation av de fyra åkarna som fällde avgörandet.
Nedanstående klipp är en liten flashback från den där fantastiska herrstafetten i februari i Vancouver. För kommentatorn Anders Blomkvist var det "en av de bästa dagarna" i hans liv. Då gillar man längdskidåkning med besked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar