Ett av få TV-program som har många år på nacken men vars koncept fortfarande håller är Expedition: Robinson (eller Robinson, som det heter numera kort och gott). Jag gjorde ett uppehåll med serien när den trashades av TV3, men när serien återvände till TV4 blev den intressant igen. Jag var ytterst skeptisk till att Paolo Roberto skulle överta programledarskapet, men han har skött sig ypperligt. Årets Robinson blev dessutom det tuffaste hittills, vilket har märkts i tävlingarna.
Det har visserligen blivit lite väl många överraskningar fram och tillbaka med utröstade deltagare som får både en och två nya chanser, med tre finalister i stället för två och en märklig utröstning i stället för framröstning. Men. TV4 har producerat ett mycket bra program. Och slutet blev lyckligt med en känslosam Sundsvallsgrabb som slutsegrare.
Jag minns det första Expedition: Robinson i SVT 1997. Det var något helt nytt i svensk TV och själva utröstningsförfarandet resulterade i en mediastorm. Programledaren Harald Treutiger kallades "urtypen av en fascist", programmet för "mobbnings-TV" och "fascist-TV". Det var ytterst nära att läggas ned efter att den deltagare som röstades ut i det första programmet tog sitt liv hemma i Sverige (av andra orsaker). Ändå var Robinson då inte alls lika tufft som det är i dag.
Till skillnad från övriga dokusåpor håller Robinson år efter år, tack vare de underhållande tävlingarna och det sociala spelet, sveken och utröstningarna. Folket på TV4 har också varit duktiga på att ta med intressanta karaktärer som skapat dynamik i gruppen. Nästa höst smäller det igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar