Nu blir Littorin som paria

Det kändes på förhand som att "brottet" skulle ha med sex att göra, att det skulle vara ett moralbrott och att det skulle vara socialt stigmatiserande. Således återstod inte så många andra alternativ än sexköp. Avslöjandet att Sven Otto Littorin påstås ha köpt sexuella tjänster inför valet 2006 kändes därför rätt väntat.

Som läsare av denna blogg vet ser jag inget fel i att vuxna människor frivilligt har sex med varandra mot ersättning. Sven Otto Littorin bör således, även som minister, ha all rätt att träffa vem han vill för att ha sex på det sätt de behagar. Det är en privat angelägenhet som varken politiker, myndigheter eller kvällstidningar har något med att göra. Men Sverige har som bekant valt att politisera det allra mest privata. Det privata ska bli politiskt, sexualiteten ska regleras av riksdagen. Därför har vi nu en sexköpslag, som sannolikt kommer att skärpas.

Det ska bli intressant att se hur alla som stöttat Littorin i hans beslut att avgå för "barnens skull" nu reagerar. Jag gissar att vi kommer att få se en våg av avståndstaganden. Littorin kommer, tyvärr, att betraktas som paria. Redan Reinfeldts kortfattade avsked av sin minister visade att Littorin inte är välkommen i gänget längre. Reinfeldt visste sannolikt de verkliga skälen till avgången. Skadekontroll, säger någon. Och visst är det så. Men det finns en människa bakom den där ministertiteln också.

Det enda som stör mig i den här historien är sexsäljarens pengakåthet som får henne att i värsta fall förstöra en mans liv på detta sätt. När jag intervjuade sexsäljare för min uppsats i våras (ja, jag har lagt upp den på DiVA för länge sedan men får väl göra ett nytt försök eftersom den inte dykt upp än) berättade en av dem att hennes största farhåga var att hennes kunder skulle råka illa ut på grund av sina möten med henne, exempelvis åka fast eller exponeras på andra sätt. "Det skulle kännas fruktansvärt från min sida att utsätta en man för det". Så talar en professionell sexsäljare med integritet och karaktär, något uppenbarligen "Anna", 30, saknar. Littorin hade således även otur att träffa fel sexsäljare.

Det finns tre enkla deviser alla bör följa i livet: stek inte bacon i bar överkropp, gäspa inte när du rengör toaletten och, framför allt, ljug inte om sådant som går att kontrollera. Sven Otto Littorin anklagade medierna för att ha betett sig illa mot hans barn. Redaktioner runt om i landet gick till motattack. Att göra sig ovän med landets största tidningsredaktioner kan aldrig sluta väl. Aftonbladet fortsatte samtidigt att lägga ut ledtrådar, de fortsatte att rapportera tills ballongen nästan sprack. Nu släpptes luften ut. Det var naivt av Littorin att tro att en kvällstidning skulle nöja sig med att han avgick utan att kommentera anklagelserna. Ty en kvällstidnings mål är inte bara att fälla en minister i detta fall utan i lika hög grad att få fram de snaskiga detaljerna. De fick både och.

Noteras kan att Littorin inte är dömd för sexköp. Det finns nu en misstanke grundad på en persons berättelse. Men i fallet sexköp är det inte det juridiska straffet utan det sociala som är värst. Littorin tillhör den grupp som hans partis justitieminister Beatrice Ask ville skicka gredelina kuvert till för att hänga ut inför vänner och familj. Misstänkta sexköpare skulle nämligen, tyckte Ask, "skämmas på torget". Littorin har nu hängts ut inför hela svenska folket. Beatrice Ask måste vara nöjd.