I svensk media beskrivs detta som en "betygsklyfta". Det finns en mycket märklig inställning till skolan i Sverige som bottnar i den socialistiska jämlikhetstanken. Alla ska behandlas lika därför att alla är lika. Detta synsätt har undergrävt kvaliteten i svensk skola i decennier och hållit tillbaka de begåvade eleverna. Att krama ut det mesta ur de bästa har kallats för elitism och tillbakavisats. Alla ska helst gå i samma skolor.
Friskolereformen var viktigt ett steg på vägen mot ett bättre utbildningsväsende där makten ligger hos eleverna och inte politikerna, men det räcker inte när själva det socialistiska synsättet lever kvar. Att olika elever med olika förutsättningar presterar olika är inte konstigt. Det är en självklarhet. Alla kan inte bli akademiker, alla vill inte bli det.
Vissa gruppers sämre betyg kan också förklaras av att skolan främst är teoretisk på högstadienivå. Människor som inte har intresse och/eller begåvning i dessa ämnen får av naturliga skäl sämre betyg. Får de efter högstadiet möjlighet att läsa vidare på mer praktiska utbildningar behöver detta inte vara något problem. Detta förutsätter emellertid ett högre mått av valfrihet redan på högstadiet, något vänsterpartierna motsätter sig eftersom ungdomar inte anses förmögna att välja själva.
Det tar tid att vända den monstertanker som skolväsendet är. Det tar decennier att se resultaten. Det vi i dag upplever är således resultaten av 1980- och 1990-talens socialdemokratiska flumpolitik. Alliansens nya skolreform behöver tid.
Skolan ska vara till för alla - såväl teoretiskt som praktiskt lagda elever. Makten ska ligga hos föräldrar och elever, inte politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar