Att den statliga sexköpslagsutredningen skulle bli ett politiskt beställningsjobb har vi vetat sedan direktiven för arbetet blev offentliga. Utredaren hade tydliga direktiv om att inte ifrågasätta lagen som sådan utan endast koncentrera sig på dess effektivitet. Det riktiga i att förbjuda frivilliga sexuella relationer mot betalning fick alltså inte ifrågasättas. Resultatet blev dock mer än bara ett godkännande av lagen, det blev ett rent propagandaverk.
Ett grundläggande fel är ett överdrivet fokus på gatuprostitutionen. Sexarbetares kanaler förändras med hjälp av ny teknik (ja, ny och ny - Internet har ju trots allt funnits ett tag nu). Detta tycks inte alla begripa. Eller vilja begripa. Således förblir antalet gatusexsäljare i Sveriges tre största städer ett ständigt mått på hur omfattande prostitutionen är, och därmed även hur pass effektiv sexköpslagen är. Därtill kommer en rad metodologiska svagheter. Vi får helt enkelt veta väldigt lite om på vilket sätt studien har genomförts och framför allt hur resultaten kunde bli som de blev. Utredningen lär inte hålla för internationell granskning om en sådan skulle bli aktuell i framtiden. Därmed har svenska sexmoralister, underhållande nog, själva gjort en statlig utredning som vurmar för sexköpslagen till giftig frukt i forskarsamhället.
Läs Louise Perssons och Laura Agustíns kritik mot utredningen på SvD Brännpunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar