Birgitta Ohlsson. Maria Lundqvist-Brömster. Agneta Berliner. Cecilia Wikström. Solveig Hellquist. Och Camilla Lindberg. Där har ni namnen på de sex folkpartistiska ledamöter som säger sig vara beredda att rösta för att FRA-lagen rivs upp. De tycks vara eniga om att spaning inte ska få förekomma utan brottsmisstanke. Bara Camilla Lindberg röstade nej till lagen den 18 juni, så man kan undra hur de övriga kan ha kommit fram till en helt annan ståndpunkt bara en knapp månad efter omröstningen i riksdagen.
Men det är skit samma. Det är bra att de reagerar, de är bra att de för fram sina ståndpunkter trots att det ogillas starkt av partiledningen och det är förbannat bra att lagen tack vare detta faktiskt kan fällas! Att det trots allt är sex personer som kliver fram på detta sätt kan locka fram tysta mostståndare ur andra borgerliga partier (föga rakryggade sådana, men den diskussionen får vi ta efteråt) och ge nej-sidan en betryggande majoritet.
Det är dock alldeles för tidigt att ta ut segern. Först ska det skrivas en motion (om de inte vill stödja en dito från socialdemokraterna eller vänstern) och sedan ska de sex hålla sina löften om att verkligen sätta hårt mot hårt och inte vika ned sig när partiledningen spänner ögonen i dem.
Om det händer att FRA-lagen faller helt och hållet och processen måste börja om, har regeringen Reinfeldt verkligen misslyckats från första till sista steget i denna process. Mats Knutson i Aktuellt kallade det med rätta för en potentiell regeringskris. Det skulle vara en riktigt het näsbränna för hela regeringen, men framför allt för "den lyssnande ledaren" Reinfeldt som skulle få lära sig en värdefull läxa: Folk köper inte vilken skit som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar