Ett avbrott från svensk sockerkost

Många som invandrar till Sverige från Asien går upp i vikt när de anammar den svenska kosten bestående av ohemula mängder mejerivaror, spannmål och socker.

Jag började själv få något kilo för mycket av slappt kött både här och där och beslöt att göra någonting åt det - detta utan att lägga en halv förmögenhet på gymkort eller varje kväll på långa löprundor.

Vill man förändra sin kropp är kosten det första man bör titta på. Det brukar sägas att den står för 75-80 procent av förändringen - resten är träning. En som hänger kvällarna i ända på gymmet kommer jag aldrig att bli. Lyckligtvis finns det andra metoder, nämligen att träna hemma. 15-20 minuter varje dag hinner alla med.

Det finns många alternativ för den som vill förlora några kilon och/eller få en finare kropp. LCHF och 5:2 är de det pratas mest om just nu. Jag valde paleolitisk kost, även känt som stenåldersdiet. Det betyder: inga mejerivaror, inget spannmål, inget socker. Ej processat kött. Mer grönsaker, mer rotfrukter på tallriken. Och massor av ägg har det blivit.

För mig som älskar bröd och princip levt på mjölk, ost och filmjölk till frukost i många år kändes det till en början som ett stort steg. Men snart insåg jag att jag inte längre saknade filen, mjölken eller osten och att det mesta i grunden handlar om vanor. Inte behov.

Att kapa bort sockret ur kosten var lite knepigt till en början. En titt i kylskåpet visade att det mesta innehöll socker. Bort med ketchupen, senapen och kaviaren. Bort med alla chilisåser på flaska. Fram med kokosgrädde, kokosmjölk, grönsaker och kryddor.

I dag, när en åtta veckor lång alkohol-, socker-, mejeri- och spannmålsfri tid är till ända inser jag att jag inte bara har tappat onödiga kilon och börjat få en mer vältränad kropp, utan att jag också vunnit ett nytt perspektiv på mat.

I dag fascineras jag av att så många stoppar i sig vad som helst utan att tänka efter vad det är. Jag var precis likadan. Att leva på paleolitisk kost tvingade mig att faktiskt titta på innehållsförteckningen och fundera ett slag över vad jag åt. Det kan ju tyckas ganska naturligt att bry sig om vad man äter, men det är uppenbarligen inte särskilt många som gör det.

Nu är inte detta en predikan för andra att följa den "rätta vägen". Alla måste få göra precis som de själva vill. Men för mig var paleolitisk kost en ögonöppnare och en väg till ett piggare och sundare liv. Jag är faktiskt överraskad att det gav ett så tydligt resultat på så kort tid.

Men i kväll blir det både vin och ostbågar.