Den kluvne liberalen

När jag tittar på hur många av mina liberala Facebookkompisar resonerar kring valet av parti i höstens riksdagsval blir jag en smula fundersam. Hur kan personer som egentligen tycker likadant i de flesta tunga frågor landa i så olika beslut när röstsedeln ska läggas?

En förklaring till att vissa vill ge Alliansen fortsatt förtroende stavas jobbskatteavdrag och sossehat. Det finns nämligen inte många liberala argument som kan motivera en röst på den sittande regeringen.

Alliansen har sänkt skatten för oss som arbetar, ja. Men den har också höjt andra skatter på sådant som den inte gillar att vi konsumerar (alkohol och tobak). Den har ivrigt fortsatt att bygga ut övervakningsstaten. Och den har skärpt (sexköpslagen) och stiftat nya morallagar (förbud mot tidelag). Detta är inte liberal politik. Alliansen har lika lite som de rödgröna någon lösning på hur långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka i arbete, och i bostadspolitiken vågar Alliansen inte göra de helt nödvändiga reformerna utan bidrar tvärtom till en fortsatt låsning.

Mer och mindre tongivande liberala röster röstar på allt från Miljöpartiet till Piratpartiet. Många kommer att rösta på Centerpartiet eftersom det partiet de facto har verkligt liberala kandidater (men de glömmer då, som alltid, att Sverige endast har personval i teorin och att en röst på en liberal riksdagskandidat i första hand är en röst på partiet denne representerar). Andra kommer begå det oförlåtliga misstaget att ge Moderaterna sin röst i tron att det gör Sverige till ett friare land, trots att partiet aldrig har stått så nära Socialdemokraterna sakpolitiskt som i dag.

Det finns också en rädsla för hur de borgerliga partierna ska hantera ett valnederlag, vilka krafter som kommer att ta över respektive parti och i vilken riktning som partierna kommer vandra. Men om detta kan vi inget veta, och det är heller inget argument för att ge dem sitt stöd.

Kanske ligger här en delförklaring till liberala initiativs ständiga misslyckanden att vinna mark i Sverige. Inte ens de mest liberala av liberaler ger dem sitt stöd. De sprider i stället sina röster på de etablerade partierna. Och allt förblir därmed som det alltid har varit.

Jag kan förstå att många liberaler tycker att fortsatt alliansstyre är bättre, eller åtminstone inte lika illa som en rödgrön valseger. Men jag hoppas att fler börjar titta på den konkreta politiken i stället för att förblindas av sossehat.

Man måste nämligen leta väldigt noga för att hitta liberala strån i Alliansens höstack.