Striden om Internet

Per Bylund skriver att Facebook är vad staten vill att Internet ska vara och varnar för "Internet2". Vi kan vara på väg från det decentraliserade nät vi i dag känner till, där det är möjligt att gömma sig bakom proxyservrar och radera kakor, till något helt annat:

"Ett Internet2 skulle fungera helt annorlunda – i alla fall bakom det användarna ser. Det skulle ha full kontroll på vem som gör vad, kunna följa varje försök till kommunikation och kartlägga mönster i handlande, skapa sociogram över hela världen med näst intill komplett information. Med andra ord, polisstatens våta dröm."

Internet har alltid betraktats som en hal tvål av politikerna. Makthavare i såväl diktaturer som demokratier fruktar den frihet och makt som Internet ger vanliga människor och gör allt de kan för att begränsa den. Flera arabländer har sett sina makthavare kastade överbord tack vare den kraft som de sociala medierna möjliggör. Nätet ger också vanliga medborgare chansen att göra sina röster hörda i frågor som just de anser särskilt relevanta. Kraven på makthavarnas tillgänglighet ökar. Avslöjanden och skandaler får global spridning på några ögonblick, vilket blivit tydligt inte minst i Kina - den enorma censurapparaten till trots. Internet är, eller kan vara, således historiens främsta demokratiska verktyg. Med eller utan arabiska vårar.

Jag har skrivit tidigare om det moderna livet som ett liv i skyltfönster, om att vara ständigt tillgänglig för andra som kan se var du är, vad du gör och med vem. Sett ur ett historiskt perspektiv har denna sorts öppenhet endast funnits i auktoritära stater och då i form av kontroll. Nu anammas den av människor i stabila demokratier. En liten obehagskänsla sprider sig när den nya telefonen vill ha mina personuppgifter och frågar om jag vill ha positioneringssystemet påkopplat eller avstängt.

Google, Apple och Facebook är tre giganter vars tjänster många av oss använder dagligen under förutsättningen att de får tillgång till vår personliga information. Det har således skett en väldigt snabb tillvänjning till att dela information med både storföretag och helt främmande människor. Det är slutna system där vi som privata användare har noll möjlighet att påverka användarvillkoren - som dessutom kan ändras när som helst.

Deras makt växer sakta men säkert. Du behöver Facebook för att få tillgång till allt från bostadssidor till kommentarsfunktioner på nyhets- och debattsidor. Och det är sannolikt bara början. Du behöver ett Googlekonto för att lägga upp filmer på YouTube eller blogga via Blogger. Och varje sökning, alla dina intressen, allt du inbillar dig att du söker efter "i hemlighet", känner Google till. Därtill har Apple sin egen slutna värld där användaren är helt och hållet i fruktföretagets våld. Det behöver väl knappast nämnas att Google, Apple och Facebook är tre oerhört framgångsrika företag. Deras strategier är oerhört effektiva.

Medan jag anser att bloggosfären är ett viktigt demokratiskt verktyg har Facebook utvecklats inte bara till ett tillhåll för narcissister (vilket väl må vara hänt) utan en alltmer komplett övervakningscentral. Än så länge används denna makt främst i menlösa syften av typen "din vän gillar A, gilla A du också". Men strategin att arbeta mot allt vad personlig integritet heter är tydlig. Räkna med att Facebook kommer att ha alltmer koll på ditt liv framöver.

För 15 år sedan var känslan att man kunde göra lite vad man ville och vara vem man önskade på Internet. Frihetskänslan var total - politikerna vettskrämda. Framöver bör du räkna med att kunna stå för allt du företar dig på nätet, inför vänner, företag och myndigheter. Även det mest privata. Ty inget du gör kommer att kunna hållas privat.

På så sätt kommer vi i framtiden konstatera att när det gäller striden om Internet, var det trots allt politikerna som i slutändan vann.

Tidigare bloggat:
De andras liv