tisdag 12 juni 2012

Språktestet - Återkomsten

Alliansen kan vara på väg att kollapsa. Kristdemokraterna är i kris och presterar sällan över fyra procent i opinionsmätningarna. Annie Lööf har så långt misslyckats med att lyfta Centerpartiet. Göran Hägglund twitterhånar den moderate partisekreteraren Kent Perssons senaste klavertramp. Behovet av ensamutspel för att synas och höras ökar.

I dessa oroliga tider tar Folkpartiet, som i likhet med C och KD inte direkt rider på en framgångsvåg just nu, ett kliv tillbaka till välbekanta marker och talar om språktest. Eller "kunskaper i svenska [som] krav för medborgarskap".

Problemen Jan Björklund, Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag beskriver är förstås reella - och välbekanta. Arbetslösheten bland icke-etniska svenskar är hög. Det tar alldeles för lång tid för en till Sverige invandrad person att etablera sig på arbetsmarknaden. Alltför många fastnar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, återkommande praktikinsatser som aldrig leder någonvart och ett liv på existensminimum med försörjningsstöd år ut och år in. Det gör att människor förlorar hoppet. Samtidigt höjs kraven på utbildning för att få arbete i Sverige och kraven på den som söker en bostad blir allt högre. Vägen till det mest fundamentala - jobb och bostad - är oerhört lång för vissa grupper.

Det spelar ingen roll om regeringen är röd eller blå. Varken Socialdemokraterna eller de borgerliga har förmått ta itu med de problem som möter den som invandrar till Sverige. Arbetsmarknaden förbli en hög och ogenomtränglig mur för många av utländsk härkomst.

Men att koppla kunskaper i svenska språket till medborgarskap är fel. Frågan om hur dövstumma, personer med olika talfel, allvarlig dyslexi och så vidare ska hanteras uppstår. Hur språkkunskaper ska kunna mätas på ett rättvist sätt har Folkpartiet inget svar på (och krav på språkkunskaper kan pinsamt nog även drabba folkpartister).

Krav på motprestation för försörjningsstöd finns redan - även om det kan se lite olika ut hur pass hårt det drivs av handläggarna. Att söka sig dit jobben finns är rimligt - men det låter ofta enklare än det i verkligheten är. Många söker sig till Stockholm för arbetsmarknadens skull, men här är det oerhört svårt att hitta en bostad om man inte har lång kötid hos bostadsförmedlingen eller sitter på gott om pengar. Vilket är en beskrivning som sällan stämmer på nyanlända invandrare. Flyttar du till Eskilstuna eller Norrland hittar du lägenhet men har i stället svårt att få jobb.

"Allra viktigast är att den som kommer till Sverige snabbt lär sig svenska och kommer in på arbetsmarknaden", skriver de tre artikelförfattarna. Och visst är språket viktigt. Men om nu staten ska ställa särskilda språkkrav för den som vill bli medborgare kan det ju vara klädsamt om kommunerna tar itu med den högst bristfälliga SFI-undervisningen runt om i landet (som jag har bloggat om här och här). Att lägga ned ett år på undervisning som inte ger något (men som ofta är villkorad för att få försörjningsstöd) är slöseri med både tid och resurser. Det är inte tillgången till SFI-undervisning som är problemet utan kvaliteten på den.

Folkpartiet gör ett utspel som de vet vinner gillande hos många svenskar. "Krav" och "invandrare" i samma mening ger genast några fler röster. Det är länge kvar till nästa val, men räkna med att idén om språkkunskaper kopplade till medborgarskap kommer att dyka upp igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Frågan om hur dövstumma, personer med olika talfel, allvarlig dyslexi och så vidare ska hanteras uppstår."

En eufemism för den utifrån kommande grupp som ivrigt bereds plats i de svenska samhället.

Det vore lite rakare att skriva om de problem som i stor omfattning drabbar kulturer som ägnar sig åt kusingiften.

"Flykting" är numera ett uttryck för en person, företrädesvis av utomeuropeiskt ursprung, som önskar bosätta sig i Sverige.

Serina sa...

I Sverige får du rösta i riksdagsvalet oavsett om du är gravt förståndshandikappad, lider av svåra psykiska störningar eller ligger i koma på sjukhus. I det perspektivet har jag svårt att se varför det skulle vara ett hinder att inte kunna språket.

Medborgarskap är inte på något sätt kopplat till bidrag eller välfärdssystemen. Det finns visserligen några andra fördelar med att bli medborgare än att rösträtten utökas. Men dessa brukar ändå kräva att personen kan tala svenska (t.ex. får bara svenska medborgare bli poliser)

Jag antar att mätningar visat att lågutbildade invandrare inte röstar på FP. När rösträtten ska utvidgas eller inskränkas brukar det sällan vara av rent ideologiska skäl.

Anonym sa...

Jag skulle ju rekomendera att prova på riktig liberalism till de desperata partistrategerna. Det finns en liberal swing-vote.

Visserligen skulle det nog kräva att partibossarna läser på och tänker igenom saker och ting så de inte drabbas av Göran Hägglund och hans verklighetens folk som inte ens skulle få köpa vin på macken men de skulle väl kunna hoppa över Almedalen eller nåt.

Vi har ju faktiskt sett integrationen som något som skulle kommendras och planeras fram i årtionden och det lyckas inte.

Jag skulle vilja se någon med ett nytt perspektiv.
/B