# Rojalism i dagarna fyra. I fyra dagar firar engelsmännen sin drottning Elizabeth II:s 60 år på tronen. En imponerande historia är hennes karriär onekligen. Hon har varit statschef sedan Josef Stalin satt i Kreml. Men även om jag lite motvilligt är förtjust i England går den rojalistiska yran förstås utöver allt vad människor vid sunda vätskor kan utstå. Plötsligt känns ståhejet kring prinsessans Estelles födelse och dop som en vindpust jämfört med den tornado som härjar på de brittiska öarna. Där lär det dröja innan republikanerna vädrar morgonluft.
# al-Assad talar i parlamentet. Syriens blodbestänkte ledare Bashar al-Assad höll under söndagen tal i parlamentet i Damaskus. Han hävdade som vanligt att det är utländska kollaboratörer och terrorister som står bakom våldsamheterna och svor sig helt fri från massakern i Houla, ett brott han påstå att "inte ens odjur" skulle kunna begå. Assad varnade också för ett inbördeskrig, men det måste väl redan sägas pågå. Hillary Clinton gav inga som helst besked om Syrien vid sitt korta Sverigebesök. Allt tyder på att mördandet får fortsätta.
# Tyranner dömda. Tidigare i veckan fick Liberias tidigare ledare Charles Taylor sin dom: 50 års fängelse. Bara dagar senare föll domen mot Egyptens tidigare president Hosni Mubarak: livstids fängelse. Hosni, som så plötsligt blivit så sjuk, grät. Det är uppmuntrande att åtminstone några av världens tyranner ställs inför rätta och fälls för sina brott. Men samtidigt: Mubarak dömdes för mord på 850 demonstranter vid protesterna mot hans regim på Tahrirtorget i Kairo och inte för förtrycket under sitt långa styre. Och mängder av minst lika skyldiga hantlangare går fria. Det är svårt att skipa rättvisa efter att en tyrann har fallit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar