Rättsstatens prioriteringar

Jag brukar skriva mer om rättssäkerhet än rättstrygghet på bloggen, men efter den senaste tidens uppmärksammade brottsfall, som alla bär en stämpel av rättsstatens misslyckande, finns anledning att sätta fingret även på rättstryggheten i samhället.

En man döms för att ha kidnappat sin exsambo. I väntan på att domen ska vinna laga kraft släpps mannen och hinner då söka upp kvinnan och knivmörda henne. Hela historien är fruktansvärt tragisk, men den känns inte unik.

Titt som tätt dyker det upp liknande fall. Personer som dömts för allvarliga våldsbrott, avtjänat sina straff och sedan begått nya. Personer som mördat, dömts till rättspsykiatrisk vård, friskförklarats och frisläppts för att sedan mörda igen.

Den som läser denna blogg vet att jag inte förfäktar hårdare straff för straffens skull och att jag mer än en gång har kritiserat den drakoniska amerikanska rättspolitiken. Det är inte i den riktningen vi ska röra oss. Men när rättsväsendet misslyckas så kapitalt som i de fall som uppmärksammats på sistone måste vi alla ta oss en funderare.

På vilken grund friskförklaras en man som sedan spiller liten tid i frihet innan han mördar igen? Hur resonerar rätten när de släpper en man som nyss dömts för att ha frihetsberövat sin expartner trots att kvinnan är i stort behov av att skyddas från mannen i fråga?

Den största förloraren är förstås den vanlige medborgaren som ställt sitt hopp till skydd från rättsstaten när dennes liv hotas. Men även polisen måste känna stor frustration när sådant här sker. De gör sitt jobb, fångar in boven och ser honom bli fälld. Allt borde vara fri och fröjd och offret äntligen säkert. Ändå kan den dömde gå och knivmörda den person som ska få skydd av samhället. Det är ett fruktansvärt svek.

Det kan inte fortsätta så här. Människoliv går till spillo, människors förtroende för rättsstaten urholkas och viljan att ta lagen i egna händer ökar. Synen på brott mot liv och egendom måste skärpas. Sverige utmålas ofta som en lekstuga när kriminalpolitiken kommer på tal, men faktum är att vissa brott ger väldigt långa straff. Dit hör framför allt narkotikabrott där vi har sett straff på 14 år i vissa fall och där mångåriga straff är vanligt förekommande. Samtidigt kan en person som berusad kör ihjäl en annan människa komma undan med några månader i fängelse.

Det är således fråga om en prioritering, en skalindelning av hur allvarliga brotten anses. Denna indelning behöver vändas upp och ned - brott utan offer ska vara lågprioriterade. Brott mot liv och egendom högprioriterade. Då ska ni se att fall som det som ovan beskrivna kommer att höra en misslyckad och svunnen kriminalpolitik till. Frågan är bara om politikerna vill det.