Centerpartiets Maud Olofsson väntas annonsera sin avgång i dag. Hon kommer att lämna partiledarposten på höstens C-kongress. Det är inget konstigt i detta. Olofsson har suttit som partiledare i över tio år, hon har lett Centerpartiet i tre valrörelser. Det är helt rätt läge att stiga av nu för att bereda plats åt efterträdaren att bygga sin plattform innan nästa val.
Partiet har under Maud Olofssons ledning tagit ett stort kliv bort från Socialdemokraterna och blivit ett helhjärtat borgerligt parti. Samtidigt som det har cementerat blockpolitiken har det möjliggjort ett borgerligt maktskifte. Partiet har omprövat energipolitiken och lanserat sig som småföretagarnas parti. Men samtidigt har Centerpartiet misslyckats med att bli borgerlighetens miljöparti. Centern är dock det mest liberala borgerliga partiet. Det säger måhända inte så mycket eftersom konkurrensen inte är direkt hård, men medan det är svårt att se någon potential för liberal idéutveckling i M, KD och FP lever hoppet trots allt i C. Partiets brister till trots.
Vem tar då över i höst? Ett hett tips är förstås Annie Johansson. Ung, javisst. Men Gustav Fridolin har nyss tagit över som manligt språkrör för Miljöpartiet. Vill C satsa ungt finns alltså en unik chans att göra det nu. Andra bedömare har sagt Anna-Karin Hatt. Hanna Wagenius har just blivit vald till ny förbundsordförande för CUF. Kanske är Annie Johansson det bästa liberala alternativet till partiledarposten i moderpartiet. Måhända är det lättare för ett liberalt CUF att göra sin röst hörd hos Annie Johansson än hos Maud Olofsson.
5 kommentarer:
FRA-Annie som partiledare? Hemska tanke!
Jo, men vad har andra framträdande centerpartister gjort för den personliga integriteten i landet...? Annie Johansson har trots att något slags liberal kompass i många frågor.
Centerpartiet dog i samma ögonblick som partiet såldes till Svenskt närtingsliv och dom väljare man tappade då kommer aldrig tillbaka.
Eskil Erlandsson! Inte så ung men definitivt orädd.
Jag antar att Micke menar när Olofson började profilera partiet som marknadsliberalt. Resultatet blev att partiet blev tredje största och det är knappast att dö.
Centerpartiets problem är att de marknadsliberala väljarna följer med i politiken och förväntade sig att C skulle leverera. Leveranserna uteblev och C börjar närma sig 4%.
Jag ser Maud som en oppositionspolitiker som inte riktigt kunnat anpassa sig till regeringsmakten, möjligtvis för att makten kändes för lockande.(Tänk vad som skulle kunna ha hänt om hon hade visat lite liberalism när FRA dök upp.)
Det verkar som partistrategerna säger åt politikerna att satsa på riktig liberalism, nu senast i till Göran Hägglund som ville flytta besluten till våra köksbord.
Men av någon anledning verkar politikerna rädda att lämna de redan uppkörda hjulspåren.
/B
Skicka en kommentar