Flingas fall är ingalunda unikt. Amerikanska fängelser bryter ned människor. De drakoniska straffen är ren hämnd och har ingenting med återanpassning i samhället att göra. Sexualbrottslingar förföljs och trakasseras även efter avtjänat straff, och är i princip utan chans att komma tillbaka till ett vanligt hederligt liv igen (varför ska man då sköta sig?). Systemet är vidrigt. USA spärrar in så många människor att de nu måste börja frige fångar i förtid på grund av överbeläggning.
Att Annika Östberg har klarat sin tid i frihet bättre än Rickard Flinga är inte konstigt. Att Flinga med entusiasm ville ta igen sina förlorade år så snabbt som möjligt med bil, lägenhet, giftermål, hund och jobb är helt naturligt. De flesta av oss hade nog gjort likadant. Men att som före detta fånge, med alla ärr som 20 år i helvetet skapat, få arbete och klara sig bra i ett land där man inte tidigare satt sin fot är verkligen inte lätt.
En kriminalpolitik måste bygga på humanitet. Den måste också vara smart. Att spärra in människor och aktivt bryta ned dem i decennier och sedan släppa ut dem utan någon rimlig form av återanpassning är inte bara en förlust för den enskilda individen. Det är en förlust för samhället eftersom chansen för egenförsörjning minskar medan risken för ohälsa och hjälpbehov från samhället ökar. Det är alltså dubbelt korkat.
Den synd som det inte står något om i Bibeln är synden att slösa bort sitt liv, påpekade Flinga i dokumentären. Det är en lärdom människor verkar nå först efter en traumatisk upplevelse i livet. Strunta i vad din omgivning tycker och tänker. Lev ditt eget liv utifrån dina egna förutsättningar. Jaga inte prestige. Och ta vara på de små ögonblicken. Din historia kan du inte ändra på, men du kan göra något av din framtid. Och den behöver inte vara så glamorös för att vara värd att uppleva.
Fängelse i Texas - en förvaring byggd på hämnd allena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar