Saab på fallrepet

Krisen för Saab fördjupas ytterligare. Företaget har nu inte ens pengar att betala ut löner med. Kanske har läget hela tiden varit värre än vad många har velat tro. Victor Muller är i alla fall åter på jakt efter pengar, denna gång i USA. Han hann knappt komma hem från Kina, sluta ett avtal med Páng Dà och senare Youngman innan fabriken åter igen stannade på grund av materialbrist. Skulderna till underleverantörerna uppgår till runt en halv miljard, vilket är pengar Saab inte kan betala. Detta trots att Saab fått förskottsbetalning av Páng Dà för de bilar som ska levereras först i höst.

Det är ett tecken på fullständig kris när inte ens företagets trogna, och härdade, anställda får lön. Hade det gällt ett annat företag, med andra anor än just Saab, hade det sannolikt varit borta för länge sedan. Men både underleverantörer och Saabs egna anställda har varit trogna och stöttat företaget när det har gått tungt, vilket det har gjort mest hela tiden.

Jag kunde aldrig riktigt förstå hur ett litet olönsamt sportsbilsföretag skulle lyckas driva en förlusttyngd och liten biltillverkare som Saab med framgång. Många misstankar har också visat sig stämma. Muller och Jonsson målade upp fantasimål i förväntad försäljning och var överoptimistiska angående hur lång tid det skulle ta att starta upp fabriken igen efter rekonstruktionen. Det tog mycket längre tid än väntat att få igång alla produktionsled igen och att bygga förtroende. Saab har visserligen hunnit lansera nya 9-5 under 2010 (en bil som skulle ha kommit för flera år sedan), men befinner sig i nuläget på ruta ett igen ekonomiskt och förtroendemässigt.

Victor Muller har samtidigt lyckats överraska genom att snabbt knyta till sig nya partners som varit villiga att investera i Saab. Problemet har varit att det för ett företag som helt saknar egna resurser inte räcker om någon annan är redo att skjuta till en halv miljard. Bilindustrin är en enormt kapitalintensiv bransch. Alla hundratals underleverantörer kostar, frakt kostar, produktionen kostar, anställda kostar, marknadsföring kostar (vilket Saab i princip har upphört med, sannolikt eftersom deras anlitade firma inte fick betalt), utveckling av nya modeller kostar. Páng Dàs miljoner räckte uppenbarligen inte mer än några veckor. Någon som vill skjuta till större belopp än kanske någon miljard finns inte just nu. Sannolikt skulle Saab behöv ett tillskott på kanske tio miljarder för att överleva så pass länge att de nya bilmodellerna får chansen att dra in pengar.

Det finns därmed allt mindre som talar för att Saab överlever. Muller har trots sina trollkonster inte lyckats hitta en långsiktig finansiering. Vladimir Antonovs miljoner har fastnat i byråkratin, EIB dröjer och samtidigt står fabriken stilla och företaget blöder både pengar och förtroende hos kunderna. Vilket är synd eftersom Saab har sina två kanske bästa modeller någonsin, 9-5 SportCombi och suven 9-4X planerade för lansering i augusti respektive oktober och uppföljaren till sin mest lönsamma modell, 9-3, planerad för 2012. Sagan Saab är ännu inte slut, men den verkar närma sig sitt sista kapitel.

Saab 9-5 SportCombi har en planerad lansering i augusti.
Återstår att se hur det blir med det.