Sexhandel har inget med sex att göra, brukar det hävdas från personer som försvarar sexköpslagen. Därför är det således inte sexmoralistiskt att förbjuda människor att köpa sex. Jag har aldrig riktigt förstått hur sexhandel inte kan ha med sex att göra. Det är ju en tillfällig sexuell förbindelse - själva definitionen av sexköp är "när minst två parter köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning (vanligen ekonomisk); vilken utgör en förutsättning för den sexuella tjänsten". Betalningen (hur den än ser ut) är alltså förutsättningen för att tjänsten över huvud taget utförs. Det är vad som skiljer sexköp från "vanliga" sexuella relationer. Men det är likafullt sex i bägge fallen.
Ungdomsprogrammet P3 Star har gjort en undersökning som visar att tre av fyra av de 2 000 svarande kan tänka sig att ha en KK ("knullkompis"), det vill säga någon som man träffar regelbundet för att ha sex med men som man inte har någon intention att bli tillsammans med. I alla fall inte för tillfället. Sexualrådgivaren Sandra Dahlén ser resultatet som positivt och säger att "det är bra att det finns olika former av relationer så att man kan prova sig fram".
Frågan är då varför detta skulle vara så annorlunda mot att träffa en sexsäljare med jämna mellanrum? Om tre av fyra tillfrågade i stället hade sagt att det är OK att träffa en sexsäljare skulle reaktionerna varit helt annorlunda. Då hade det setts som mycket problematiskt och som en varningslampa för ungas syn på sex. Kanske rent av leda till någon statlig kampanj vad det lider. Vissa hade också hävdat att det inte alls har något med sex att göra. Betalningen eliminerar alltså själva sexet!
Jag är dock inte särskild förvånad över svaren och de kan faktiskt säga oss mer än vi i förstone kan tro. Det finns nämligen indikationer på ett gränsöverskridande beteende bland unga när det gäller sex. Detta kan vi se i Jonna Abelssons och Anna Hulusjös studie I sexualitetens gränstrakter: en studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster från 2008. Där framgår hur gränsöverskridande synen är bland unga och hur förlegad bilden av sexhandel med enbart en fet sedelbunt som betalningsmedel är. Det kan handla om betydligt mer subtila gentjänster än så. Här blir därför skillnaden mellan ett KK-förhållande och ett sexköps/försäljningsförhållande svajig - och inställningen att den ena bör försvaras men den andra fördömas mycket märklig.
En av respondenterna i min egen uppsats hävdade att hon såg mycket liten skillnad mellan att å ena sidan lägga ut en annons på en vuxenkontaktsajt och sedan träffas för att ha sex och å den andra lägga ut en annons på en eskortsajt och sedan träffas för att ha sex. För henne var skillnaden främst att hon fick betalt i det senare fallet, vilket gjorde det mer attraktivt. Den sortens sexsäljare, som har kontakt med sina kunder ett tag innan de möts och främst ser sig själva som hemliga älskare/älskarinnor, beaktas aldrig i den offentliga debatten. Orsaken är att denna sortens säljare är svåra att utmåla som offer.
Visst är det, som sexualrådgivaren Sandra Dahlén säger, bra att det finns olika former av relationer. Alla vill inte alltid binda upp sig för något på sikt, men samtidigt vill de inte för den sakens skull behöva avstå från sex. En förklaring som många sexsäljare ger till att de började sälja sexuella tjänster är just att de inte ville ha någon fast relation, inte orkade med one night stand-stuket och ville minimera risken för att känslor skulle uppstå. Då föll sig sexarbetaryrket mycket passande. Således handlar det i allra högsta grad om sex, vad än sexköpsförbudets tillskyndare försöker hävda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar