Jag har ett bra liv, pluggar i min egen takt, egen lägenhet, bra inkomst från försäkringskassan (aktivitetsersättning + bostadstillägg).
Har aspergers syndrom / högfungerande autism.
Är överdrivet sårbar (känslomässigt)...
Har rätt dålig social förmåga vilket gör mig till en något ensam person.
Tycker att jag har haft en bra uppväxt trots mycket krångel i skolan.
Makes no sense att jag vill ta livet av mig? Nä jag vet
Ibland överträffar verkligheten dikten. Det finns en film som heter Untraceable (Utan spår) i vilken en man kidnappar och tar ihjäl människor i direktsändning på Internet. Ju fler som tittar online, desto snabbare dör offret av olika grymma tortyrmetoder. Filmen är spännande och välgjord och det mördaren vill visa på är människors bottenlösa sensationslystnad. Folk inte bara besöker sajten, de hejar även på tills offren har dött.
Nu har vi sett något liknande ske i verkligheten. I Sverige. En ung man har tagit livet av sig och filmat allt med en webbkamera. Han hängde sig i en nätverkskabel. Mannen bestämde sig för att leta upp själva epicentret av sensationslystnad, Flashback. Där hejas han på av somliga som tror att han bara är ett "troll". Det är fruktansvärt ömkligt att se.
Det är normalt att inte alltid vara i mental toppform. Det är inte ovanligt att må psykiskt dåligt, rent av att bli deprimerad. Men steget till självmord är långt. Många gör halvdana försök som skrik på hjälp. I Sverige lyckas dock 1 500 människor varje år ta sina liv. Fler män än kvinnor genomför lyckade självmordsförsök, vilket främst kan tillskrivas valet av metod (hängningar och skjutvapen misslyckas mer sällan än tabletter eller rakblad). Det är många bortkastade liv som ryms i den statistiken.
Att ta sitt liv är varje människas eget beslut. Men jag vågar påstå att väldigt många självmord är helt onödiga. Onödiga i den meningen att den upplevda problemen hade gått att lösa. Det är tonåringar som hoppar framför tåg på grund av att det är jobbigt att vara tonåring. Några veckor senare hade det känts mycket bättre. Det är personer i 20-årsåldern som känner att de inte passar in någonstans och har svårt att ta plats. En psykologkontakt senare hade det kanske sett lite ljusare ut. Det är anmärkningsvärt att den unge mannen säger sig ha "ett bra liv" med egen lägenhet och bra inkomst. Jag vet ingenting om honom, men ansvaret är trots allt hans eget. Det finns diskussionsforum för människor som mår dåligt, det är enklare än någonsin att komma i kontakt med andra som lider av psykisk ohälsa och få stöd. Kanske var han aktiv där tidigare, jag vet inte. Men detta självmord känns så förbannat onödigt.
Alla som begår självmord lämnar dessutom kvar ett rent helvete för anhöriga som får ägna resten av sina liv åt att fråga sig själva vad de missade, vad de kunde ha gjort annorlunda. Att göra det på detta makabra sätt gör det definitivt inte lättare.
Lev vidare. Det finns alltid tid att dö senare.
3 kommentarer:
Själv är jag för dum för att komma igång med grubblerierna, och jag har svårt att ta perspektivet att vilja avsluta sitt liv.
Det finns ju så mycket kvar att se. Och om man vill avsluta livet, samt som du nämner lämna sorg bakom sig, varför gör man inte lite farliga experiment först? Man ska ju ändå dö.
Saken är att för de allra flesta, vågar jag påstå, är det dåliga måendet något övergående. Det är därför så förbaskat onödigt att ta det där drastiska och oåterkalleliga beslutet.
En helt annan sak är det för människor som i åratal lidit av psykiska sjukdomar, som schizofreni eller återkommande djupa depressioner i år efter år. Då kan jag faktiskt ha viss respekt för att visa inte orkar längre.
Ett väldigt bra och tänkvärt inlägg! Det är alldeles för många som väljer den utvägen idag. Enligt min åsikt beror det mest på att de är modlösa och bekväma . Jag vet att det låter okänsligt och jag säger inte alls att Marcus måste ha varit något av det men saken är den, att ingen vill dö. Jag hamnade också på ett sådant forum förut. Det började med att en man sa att han ville ta livet av sig, och istället för att säga emot och hjälpa så peppade de honom nästan. De ville samma sak. Jag blev så arg att jag själv sa emot. ”Förstår du inte hur dåligt man måste må om man vill dö?”, ”Det är elakt när ni säger att vi måste gå igenom det här för att inte göra andra ledsna, vi då?”, ”Det finns ingen annan utväg.” och massor av annat kom då istället tillbaka i ansiktet på mig. Men när jag frågade: Vill ni hellre dö än att leva och må bra? så blev svaret att de aldrig kommer må bra vilket inte alls är sant.
Så som sagt, ingen vill dö. Alla vill bara må bra så när man istället väljer att svälja en burk tabletter eller dylikt så tar man faktiskt den enkla vägen. Det är ens liv det handlar om, det enda livet vi har. Om det inte är värt att ta sig igenom terapi eller annan form av hjälp och verkligen arbeta med sig själv under ett tag, vad är så värt något? Många har förlorat någon som har lämnat stor sorg och saknad efter sig. Varför skulle man vilja att andra får gå igenom samma sak? Den som avslutar sitt liv försvinner helt och känner ingenting längre medan dennes nära och kära alltid kommer att få leva med sorgen. När det handlar om just självmord drabbas de även av en stor skuldkänsla. De undrar vad de kunde ha gjort annorlunda och hur eller om de hade kunnat stoppa detta från att hända på något sätt. Är det rättvist att flytta över sorgen till dem? Med min kommentar menar jag inget illa om Marcus, verkligen inte. Någon kunde däremot ha larmat tidigare istället för att inte ta det på allvar. Liknande trådar på internet borde även läggas ner direkt, de triggar bara varandra, precis som filmen du nämnde. Istället borde vi erbjuda bättre hjälp inom den psykiska ohälsan som bara har ökat och ökat de senaste 10 åren!
Skicka en kommentar