Borgs välmurade hus

Mandatperiodens första budget är den reformfattigaste hittills för alliansregeringen. Bilden av regeringen som förvaltande, nöjd med att bara sitta vid makten, är svår att skaka av sig. Har det gått så fort? Har Alliansen redan på fyra år blivit tom på idéer?

Anders Borg beskriver budgeten som en grundsten i Alliansens välmurade hus. Utåt hävdar han att prio 1 är att hushålla med skattepengarna. Sitta stilla i båten och invänta lugnare väder. Prognosen är att tillväxten kommer att vara fortsatt hög. Tyvärr gäller det även arbetslösheten. Enligt regeringens prognos kommer den att ligga på runt sex procent nästa valår 2014. Givet att människor inte längre göms undan i statistiken på samma sätt som tidigare och att personer som inte får arbete skickas i förtidspension, är det kanske en OK siffra. Men räkna med att det blir en akilleshäl för regeringen om arbetslösheten ligger på den nivån inför nästa val.

Likheterna med Socialdemokraternas tid vid makten är slående i jobbfrågan. Båda talar om "full sysselsättning", båda satsar på tramskurser på Arbetsförmedlingen. Jobbcoacherna har blivit ett utskällt fenomen eftersom de lyckas ordna ungefär ett jobb i månaden. Människor vittnar fortfarande om hur de väntas lägga ned månader av sina liv på att lära sig skriva ett CV och en arbetsansökan i stället för att uppmanas att söka jobb. Samma utgångspunkt gäller således fortfarande: om du vill ha jobb, fixa det själv. Det är anmärkningsvärt att Moderaterna (för detta är främst Moderaternas arbetsmarknadspolitik) har gått i exakt samma fälla som Socialdemokraterna.

Ingen har direkt rosat den här budgeten. Det är en försiktig och visionslös. Den är kort sagt förvaltande. Det är bara att hoppas att det inte blir sämre än så här. Det är dags att lägga skrytet om "föregångslandet Sverige" på hyllan och börja genomföra reformer.