måndag 27 juli 2009

Jag var ung och behövde pengarna

Gatuprostitutionen är på väg upp igen, tio år efter sexköpslagens födelse (detta har vi kunnat se en längre tid). Det kommer emellertid inte att locka till eftertanke eller skapa ett ifrågasättande av lagen. Tvärtom lär det leda politikerna till slutsatsen att lagen inte är sträng nog. Nästa vår kommer utredaren Anna Skarheds "utvärdering" av lagen att presenteras. Vi kan då räkna med skärpta straffsatser för sexköp.

Så fort sexköp kommer på tal, ska det pratas lycka. "Myten om den lyckliga horan" är en populär ingång i diskussionen. Eftersom det inte sägs finnas några "lyckliga horor", måste köp av sexuella tjänster vara förbjudet, lyder argumentet. Så även i DN:s senaste artikel i ämnet, där socialarbetaren Miki Nagata säger:

"De människor vi möter är trasiga individer. Jag har arbetat här i tre år, min kollega i 20 år. Vi har hittills inte mött några "lyckliga horor" här."

En första reflektion är att det ingalunda är majoriteten av sexsäljarna i Sverige som står på Malmskillnadsgatan. Det borde även socialarbetare på fältet begripa. Således är det inte seriöst att göra sexarbetare på nämnda gata till talespersoner för alla sexarbetare i landet. Dessutom kan det möjligen finnas en orsak till att de mest utsatta sexarbetarna går på gatan i stället för att sköta det hela mer diskret. Sexarbetare finns nämligen även i andra grupper än de mest utsatta. Men dessa varken syns eller hörs som de utsatta kvinnorna på Malmskillnadsgatan. De är inte en del av den schablonbild som skapats av sexarbetaren och sålunda inte intressanta.

Och så var det det här med lyckobegreppet. Vem tusan är lycklig på sitt jobb, egentligen? Det är bara av sexarbetare vi kräver en känsla av lycka på jobbet för att legitimera deras arbete. Jag kan utan omsvep erkänna att jag har jobbat på en hel del ställen som många skulle betrakta som "skitjobb". Om någon hade frågat mig om jag kände mig lycklig på jobbet, skulle svaret ha blivit ett högljutt "nej". Om någon frågat varför jag stannade på jobbet trots att det inte gjorde mig lycklig, skulle svaret ha blivit att jag gjorde det för pengarna. Gör vi inte alla det?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Är du vrickad eller du spelar vrickad !?.Så för att du inte trivs på ditt eget arbete så ska man inte begära att de prostituerade kan göra detta !?.Köp en hjärna eller byt arbete.

Sofie

Anonym sa...

Vad menar du Sofie? Det är en väldig skillnad på att "inte trivas" och att faktiskt lida eller fara illa.

Varför skulle sex vara det enda som inte går att sälja? Uppenbarligen kan inte du tänka dig det, antagligen beroende på din personliga moral - men varför måste du försöka pracka på den på andra?

Jag själv kan nog inte tänka mig att sälja sex, men å andra sidan finns det andra yrken som jag troligtvis skulle ha ännu svårare för.

Jag kan faktiskt inte förstå hur porrfilm kan vara lagligt att spela in samtidigt som prostitution är förbjudet.

Det är ingen som försvarar utnyttjande eller människosmuggling, tvärtom. Tyvärr gör ju vår svenska hållning dock det onödigt enkelt för hallickar och människosmugglare.

Jag tror vi måste acceptera att prostitutionen finns oavsett vad vi tycker om den. Det bästa att göra då är att förbättra så mycket som möjligt för de som jobbar där, reglera det hårt och se till att allt går rätt till. Många verkar tro att bilden av en prostituerad som en väldigt trasig människa är den enda sanna - utan att inse att vår hållning ökar riskerna för att det blir så.

En reglerad laglig prostitution skulle naturligtvis minska människosmugglingen.

Anonym sa...

Va? Är du inte lycklig på jobbet? Gör du det bara för pengarna? Då är du ju prostituerad och din arbetsgivare kriminell!!! Du borde få ett fett skadestånd vid sidan av lönen!!!!

OBS: Ovanstående innehåller an liten smula ironi vilket kan uppfattas som stötande för känsliga individer.