Den humanitära krisen i Syrien förvärras hela tiden. Ungefär halva befolkningen är på flykt inom och utom landet. Fyra miljoner har flytt sitt hemland. De flesta av dem befinner sig i närområdet, det vill säga Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak.
UNHCR, som bistår flyktingarna med mat och tak över huvudet, har inte ens fått in en fjärdedel av de medel de begärt för att kunna göra sitt jobb. Krisen är alltså förfärligt akut. Människor som flytt krigets helvete riskerar nu att dö i flyktingläger i stället.
Det finns enligt FN ungefär 270 000 asylsökande syrier i EU. Tyskland och Sverige tar emot överlägset flest. Sverige tar nästan emot lika många som Tyskland i absoluta tal och är utan tvekan det största mottagarlandet i EU räknat per capita.
Men det kostar. Biståndsminister Isabella Lövin tvingades för en tid sedan medge att även den rödgröna regeringen gör det som Alliansen anklagades för - nallar av biståndsbudgeten för att ha råd med asylmottagandet. Budgetposten integration och migration beräknas landa på över 40 miljarder årligen. Det är som en extra svensk försvarsmakt.
I praktiken betyder denna politik att svenska skattebetalare tvingas hjälpa syriska flyktingar med pengar på fickan att ta sig ända till Sverige i stället för att hjälpa världens absolut fattigaste. Om syftet är att rädda liv är det en märklig prioritering av skattemedel.
Kostnaderna för svensk asylpolitik skulle kunna sänkas genom att snabbehandla ansökningar från säkra länder och genom tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd. Det skulle åtminstone lindra bördan på mottagningssystemet genom ett något minskat inflöde och därmed möjliggöra för ett bättre mottagande.
Den sittande regeringen är emellertid inte intresserad av några egentliga förändringar. Volymfrågan är fortfarande tabu, och det som regeringen nu föreslår handlar om satsningar på SFI. Det är en detalj i ett större sammanhang och spelar faktiskt mindre roll när mottagningen i övrigt har kollapsat.
Läs även:
Per Gudmundson
7 kommentarer:
Den humanitära stormakten Sverige lägger pengarna på att stoppa in fåtalet i kostsamt svenskt utanförskap och låter flertalet stoppas gratis i misär på plats.
Allt annat gagnar SD och skulle bryta mot konventioner vi skrivit under.
Det är troligen dags att stegvis förändra innebörden av orden "humanitär stormakt" till att betyda skyddandet av en politiker-elit på plats i en liten nation på världens ytterkant.
Förmodligen får det gå hand-i-hand med påståenden om att EU tvingar oss att bryta undertecknade konventioner.
Det viktiga är ju som bekant att vi är tydliga och att det inte gagnar SD.Hur skulle det annars se ut?
Ofattbara siffror.
Lägger man ihop de som är på flykt inom (7 miljoner) och utom Syrien (4 miljoner) så är det mer än ett helt Sverige. Ungefär ett Grekland.
Är det verkligen bättre med mjuk feministisk invandringspolitik än att ha FN-styrkor som kan ingripa på plats?
Gudrun och hennes följare anser ju sedan länge att IS är synnerligen kram-vänliga.
Svenska proffstyckare i Stockholm vet att det kan straffa sig att tycka annorlunda.
Alltså ska vi krama IS tills de slutar att vara elaka.
Precis som hedersmördare.
Eller vanliga mördare.
Vilka mördare som helst egentligen.
Förr eller senare ska de ju släppas ut ibland oss och då är det inte bra om de är elaka.
Vi feminister kan bara dra en viktig slutsats av sammanhanget:
Det måste vara viktigast att bekämpa patriarkatet där de vitt och brett kör runt i sina SUV:ar!
Som vanligt orkar ingen göra någon skillnad på flyktingar och invandrare.
Är det inte hög tid för en folkomröstning om landets inflödes- mottagningsnivå? Med riktiga siffror. Sveriges nivå(er) är i nuläget helt absurda. Politikerna har uppenbarligen inte klarat att ta ansvar utan har hittills ägnat sig åt simpel populism och överbudspolitik. Samtidigt som migrationsproblemen eskalerar och är på väg att bli en potentiell säkerhetsrisk.
https://www.facebook.com/ivar.arpi/posts/10152873681136218
Politikerna är immuna mot folkets tyckande och tänkande. Någon folkomröstning om flyktingpolitiken är utsiktslöst, det kommer aldrig att ske. //tompas11
Ett nej till fortsatt invandring skulle i varje fall omtolkas till ett rungande JA efter grekiskt exempel under DÖ:s mantel.
Eller, javisst ja, är inte det redan gjort?
Skicka en kommentar