Jag brukar inte fira nationaldagen på något särskilt sätt och i år blir det ännu mindre än vanligt. Jag har ett inbyggt motstånd mot flaggviftande och nationalsånger. Däremot har jag alls inget emot att alla som vill fira nationaldagen gör det på det sätt de behagar. Det är i alla fall skönt att vara ledig.
Den 6 juni har andra historiska kopplingar än tyrannen Gustav Vasa och 1809 års regeringsform. Det går exempelvis att lyfta fram den allierade landstigningen i Normandie den 6 juni 1944. Utan den hade kanske Sverige inte varit Sverige i dag.
Och det kan man ju hävda. Landstigningen var början på slutet för Hitlers Tredje rike. Men ska man vara lite petig besegrades Hitlertyskland i första hand av Sovjetunionen, inte av britter och amerikaner. Det var Röda armén som led de största förlusterna och gjorde de största uppoffringarna. En liten illustration är att den förväntade livslängden för en rysk soldat i Stalingrad var 24 timmar.
Slakten på de franska stränderna den 6 juni 1944 har skildrats otaliga gånger i (amerikanska) filmer och serier, men kriget i väst går ändå inte riktigt att mäta med slakten i öst. Skillnaden är förstås att britter och amerikaner stred för demokrati, frihet och humanism medan ryssar och tyskar stred för auktoritära och avskyvärda system.
Men ska vi vara petiga och historiskt korrekta var det genom att ett ondskefullt imperium besegrade ett annat som Sverige fick fortsätta att vara Sverige. Historien är inte alltid så svartvit som man kan önska.
Läs även: HAX, Mathias Sundin
2 kommentarer:
Lite mer gråa nyanser:
Nu fick ju Sovjet stort finansiellt och materiellt stöd av väst, utan det stödet hade det inte gått.
Men det är klart, de var Röda arméns soldater som i stor utsträckning fick betala det ultimata priset.
Generellt firar vi ju aftnar och inte dagar i Sverige (Julafton, Midsommarafton...) så de som bestämde sig för en nationaldag har klantat sig igen.
/B
Skicka en kommentar