lördag 8 oktober 2011

Värderingsskiftet

Inför valet 2006 pratades det mycket om att syftet med ett borgerligt maktövertagande var att uppnå ett värderingsskifte i Sverige. Maud Olofsson ville få ett slut på "sosseriet".

I opposition var de fyra partier som i dag bildar Alliansen kritiska mot allt från spelmonopol och hög bensinskatt till vänskapskorruption och brist på markkontakt hos de dåvarande makthavarna. Väl installerade i maktens korridorer har de borgerliga partierna i praktiken övertagit socialdemokratins roll som självgod kraft där makten i sig är målet, inte medlet.

Men om det nu har skett ett värderings- och tankeskifte, vad består detta i? Vad har regeringen egentligen uppnått under fem år vid makten som skulle kunna beskrivas som ett värderingsskifte i svensk politik?

Viktigast är jobbskatteavdraget. Det orsakade först proteststormar och de som fick del av det verkade ointresserade. Regeringen visade sig usel på att kommunicera hur mycket mer över i plånboken vanliga löntagare faktiskt fick (problemet löstes av en privatperson som satte upp sajten jobbskatteavdrag.se).

Efter några år började det sjunka in hos människor hur mycket de faktiskt tjänade på regeringens skattesänkningar, hur mycket pengar som staten tidigare hade norpat av deras lön. Detta gällde även personer som normalt beskriver sig som vänster och jobbar inom yrken som huvudsakligen befolkas av personer med vänstersympatier. Sjukhusen fortsatte fungera. Dagis stängde inte. Bussen kom på morgonen som vanligt. Den socialdemokratiska propagandan om hur välfärdsstaten i princip skulle kantra om skatten sänktes visade sig vara falsk. Att ha gjort upp med myten om högskattestaten som den enda vägen till framgång är Alliansens främsta bedrift.

När det gäller att öka egenfinansieringen av a-kassan backade regeringen delvis och fackens protester tystnade efter att ha varit synnerligen aggressiva under de första månaderna. Regeringen har dock hållit fast vid linjen att den som arbetar ska tjäna mer än den som inte arbetar och trots upprepade kampanjer i Aftonbladet om det "nya tuffa Sverige" verkar regeringen inte ha tagit stryk av sin politik. Den ökade antalet röster i valet 2010. Den viktigaste ideologiska frågan i förra valet vanns således av regeringen. Det spelade i slutändan ingen roll hur många gånger Mona Sahlin sade "stupstock".

Men sedan då? Skatten på arbete har sänkts och regeringen kan fortsätta att sänka skatterna framöver. I övrigt är det väldigt skralt med reformer som kan inordnas en strävan efter något slags "tankeskifte". RUT-avdrag och sänkt restaurangmoms är trams, inte borgerliga reformer. Efter en rad viktiga reformer inledningsvis, och ett avskaffat apoteksmonopol, har regeringen Reinfeldt valt att sitta med armarna i kors och prata om värdet av stabila offentliga finanser.

Alliansen har inte gjort ett jota för att motverka övervakningsstatens utbyggnad utan har tvärtom snabbat på den. Alliansen har inte gjort ett dugg för att minska antalet moralistiska lagar utan tvärtom skärpt de redan existerande. Alliansen har heller inte lyft ett finger för att freda mänskliga fri- och rättigheter som trampas på i spåren av EU-statens utbyggnad utan tvärtom fortsatt att hälsa allt från Bryssel med närmast religiös glädje. Det är alltså detta som är borgerlig politik och att "lösa problem i människors vardag".

Och avslutningsvis och inte minst: Reinfeldts regering saknar en framtidsbeskrivning. Hela arbetsbeskrivningen går i dag ut på att förvalta makten, inte att göra något konstruktivt av den. Förutom att svenska folket har insett värdet av att behålla mer pengar efter att skatten är dragen - en förändring icke att förakta - har alliansregeringen valt att i första hand förvalta den socialdemokratiska välfärdsstaten i befintligt skick.

Detta är givetvis inte unikt för Sverige på något sätt. Egentligen är det fråga om en universell lärdom om maktens berusning och förmåga att korrumpera. Politiker är helt enkelt bäst i opposition. Det är därför det är så dystert att det inte går att rösta på oppositionen. Göran Persson satt härom kvällen i SVT:s Hübinette (uselt program, för övrigt) och beklagade att svensk inrikespolitik är tråkig och händelselös. Detta har vi en idélös regering och en hopplös opposition att tacka för.

5 kommentarer:

Micke sa...

Tre gånger längre köer i psykvården än 2007.

Det är ett roande betyg för en regering som såldes in av företagens fackförening tillsammans med högernomenklaturan med löften om högerrevolution och avskaffande av staten.



Och avslutningsvis och inte minst: Reinfeldts regering saknar en framtidsbeskrivning.
-------------------

Det blir ingen revolution för ni är färre
än 1 procent som vill ha den.

Anonym sa...

Intressant och totalt verklighetsfrämmande iakttagelse. Saker och ting var visserligen stagnerade inom Socialdemokratin långt innan Moderaterna tog över, men de tog över med en hårt affärsmässig nysocialdemokratisk politik, eftersom det var dit de gamla sossarna var på väg. De hade för länge sedan förlorat sin ideologiska värdegrund.

Moderaterna idag har gjort som politisk huvudidé att ekonomisera den gamla socialdemokratiska politiken, vilket framför allt syns inom kulturpolitiken där de verkligen fullföljer in extremis en gammal vänsteridé, och i övrigt helt saknar förståelse över vad som är borgerligt.

Själva har de ingen politisk filosofi. Alls.

Anonym sa...

HOPPSAN!

kommenterade en annan blogg, med samma ämne - bortse ifrån min kommentar ovan. Samme anonyme individ

Jag instämmer med författaren av detta blogginlägg :)

Johnny sa...

(S) behöver en riktig arbetare (löntagare) och företagar politik. Ett enklare skattesystem som ger goda skatteintäkter och sänker skatten på arbete.

Först tar vi bort alla avdrag, ROT, RUT, räntor, resor, etc. Inga avdrag alltså. Sedan tar vi bort löneskatten på 30-55% och sänker arbetsgivaravgiften till 20%, plus att momsen på 25% tas bort på tjänster. Alla arbetare får behålla hela bruttolönen och arbetsgivaren betalar 20% i skatt. Vi sänker bolagsskaten från 26% till 20% och höjer skattefria avdraget från 30% till 50% av vinst, sedan höjer vi och sänker momsen på allt till 20%, kapitalskatten sänks till 20% (ränta på bank och statsobligation skattefria).

Det ger mycket skatteintäkter som prioriteras på skola, vård, omsorg, pension, domstol, polis, militär, sjukförsäkring, a-kassa med beredskapsjobb och yrkesutbildning.
Bort med subventioner, presstöd, partistöd, EU-avgifter, etc.

Ett riktigt arbetar och företagar parti bör värna om arbetares löner och låga skatter samt leverera god grundtrygghet till alla behövande samt balansera budgeten och amortera på statsskulden.

Anonym sa...

Det kanske är lite ironiskt att vara motpol på/till Motpol men jag håller inte med.

Jag skulle vilja påstå att den avskaffade värnplikten var ett rejält steg framåt och att jobbskatteavdraget var ett genidrag när det gäller politisk kommunikation. (En och en halv mandatperiod har oppositionen inte lyckats skapa ett motdrag.)

Problemet är inte så mycket Moderaterna, även om de är batongister, utan Alliansen. Det är ju trots allt en enda stor kompromiss. Och de övriga partierna ser ju valfrihet som något bra så länge man väljer precis vad partiet i fråga vill att man ska välja.
/B