Fredrik Reinfeldts nya moderater har stämma nu i helgen och ska anta ett nytt idéprogram - en text helt utan idéer.I en intervju i DN berättar statsministern om sin vision för partiet. För en person med liberala principer, eller några priciper över huvud taget, är det skakande läsning. Vissa delar måste jag läsa två gånger för att inse att han faktiskt tycker så här. Det blir väldigt konkret att Moderaterna som parti är helt förlorat så länge det leds av Reinfeldt.
Enligt Reinfeldt är idéer "exkluderande". Att "dela upp rätt från fel idéer" går emot hans tanke om pragmatism och lyssnande. Moderatledaren menar alltså i praktiken att det är fel att över huvud taget tycka saker av principiella skäl eftersom det kan innebära att någon som tycker annorlunda inte håller med. Och då vill ju den personen inte rösta på partiet. Han förtydligar detta ytterligare när han hävdar att målsättningen är att alla väljare ska kunna tänka sig att rösta på Moderaterna. Det är lite grand som att beskriva sitt parti som vatten. Alla dricker inte mjölk, öl eller te men i princip alla kan trycka i sig ett glas vatten.
Reinfeldt har fastnat för vissa begrepp. "Ansvar" är ett. "Samhällsbärande" ett annat. Och så "pragmatism". Han vill komma bort från idédebatten och i stället hålla alla dörrar öppna. Vädra ut all ideologisk förankring. Vilket väl är det som krävs om Moderaterna framöver ska kunna attrahera allt från sverigedemokrater till vänsterpartister vid valurnorna. Frågan är hur långt partiet kan gå i sin pragmatism. Ska vi ha en pragmatisk rättssäkerhet? Pragmatisk yttrandefrihet? Eller kanske ett pragmatiskt integritetsskydd?
Det de nya Moderaterna inte har förstått är att det ibland behövs principer för att stå emot de mest stolliga förslagen. En tydlig ideologisk idéförankring kan visserligen leda till stelbenthet men den kan också fungera som en skyddsmur mot fascistoid lagstiftning. Tyvärr visar Reinfeldt att vi inte kan vänta oss några principiella ställningstaganden från hans parti framöver. Vi måste snarare vara på vår vakt, ty i sin strävan efter att vara ett parti för alla kommer Moderaterna sannolikt att vara den drivande kraften bakom de flesta dumheter som föreslås och genomdrivs under de kommande åren.
Det finns alltså fler skäl än de Anne-Marie Pålsson anger för att lämna Moderaterna.
2 kommentarer:
Uppfriskande kritik.
Jag vet inte vad Anne-Marie Pålsson föreslår men det verkar vara den populistiska idén om att skapa vad som i princip är ett åsiktsregister för att hindra en form av korruption som inte verkar finnas, ie mutande av ett helt parti.
Ska man muta nån mutar man en enskild politiker eller hellre en tjänsteman eftersom de antagligen har större kontroll över kontrakt i alla fall.
Allt detta brukar följas av ett "alla andra gör det" och så talar man tyst om att det innefattar föredömmen som Italien.
Egentligen handlar det om att importera en riktigt dum idé från USA, av det väldigt tveksamma skälet att Obama och ett antal amerikanska tidningar som svenska journalister läser stödjer dem.
Jag talar om hela kampanjfinansieringslagstiftningen. (Bara tanken att media ska skriva om hur mycket pengar de olika partierna har i stället för att skriva om politik är i sig anleding att vara skeptisk.)
Det har utmynnat i en lag som hindrat en grupp filmmakare att släppa en film som kritiserar en politiker för nära ett val.
Här skulle man ju hoppas att någon insåg att det handlar om yttrandefrihet men det verkar finnas en stor grupp som inte gör det.
Som tur är finns en högsta domstol i staterna, som sa stopp.
Som synes är det något jag råkar känna stark för. Å andra sidan borde tryck och yttrandefrihet vara något som nån mer än jag känner starkt för.
http://en.wikipedia.org/wiki/Citizens_United_v._Federal_Election_Commission
/B
Skicka en kommentar