Stoisk Juholt

Sex av tio S-väljare sluter upp bakom Håkan Juholt (om man vill kan man som SvD vända på steken och hävda att 4 av tio vill att han avgår). Det är svårt att tro att det enorma mediedrevet inte har bidragit till detta. Människor känner sympati för de som sparkas på när de redan ligger ned, kanske gäller det även personer inom politikens empatistörda värld.

Nu är Juholt alls inget offer, han har sig själv att skylla och som ledare för landets största parti måste han vara medveten om vilken oerhört utsatt position han har. Minsta snedsteg bevakas minutiöst. När journalisterna känner vittring av blod ger de inte upp förrän bytet är infångat och slaget till marken. Så fungerar tyvärr dagens medielogik - och gör vi en historisk tillbakablick inser vi att detta ingalunda är ett nytt fenomen. Många är de människor som knäckts av mediernas hets genom åren.

Jag är dock lite imponerad av att Håkan Juholt lyckats stå pall, lugnt svara på journalisternas ofta idiotiska frågor och upprepa att de flesta uppgifter som spridits inte är fakta utan spekulationer och rykten. Månne är det detta lugn och denna övertygelse som har fått partiet att, med stor tvekan, ställa sig bakom honom. Att det inte är ett trevligt alternativ att avsätta en S-ledare efter bara sex månader och att det inte finns någon given ersättare spelar förstås också in.

Media ska inte avsätta politiker, det ska partiernas egna medlemmar göra. Därför är det bra att Juholt nu stannar som S-ledare. Han kommer dock att förföljas av bidragshistorien under resten av sitt partiledarskap - och liv.