Marcus Birro har lyckats skämma ut sig maximalt på rekordtid genom att meddela valberedningen att han kandiderar till partiledarposten i Kristdemokraterna, bli kallad till möte på TV4 och få sparken som sidekick i Kvällsöppet, inse sitt misstag och dra tillbaka kandidaturen utan att begripa att skadan redan är skedd, kalla sin gamla arbetsgivare för "jävla idioter" och slutligen gråta ut om att han inte kan bo kvar i sin lägenhet nu när han är en stackars arbetslös.
Det är förstås skitsnack. Personer som Birro klarar sig alltid. Han har snart hittat en ny plattform att gnälla från.
Det är en självklarhet att en TV-kanal inte kan ha en programledare i ett politiskt diskussionsprogram som markerat sin partitillhörighet så kraftfullt att han visat intresse för partiledarposten (ja, Gustav Fridolin var fortfarande miljöpartist när han arbetade för Kalla fakta, men han var inte partiledarkandidat). Alla begriper detta utom Birro själv, som i vanlig ordning gör sig till offer.
Dessutom bör konstateras att det nog finns få personer som passar så illa till ett politiskt uppdrag som Marcus Birro. En person som över huvud taget inte klarar av att ta kritik, som ser omgivningen som något som ständigt vill hans sköra person något ont, ska inte vara politiker. Inte på någon nivå.
Läs även: Enligt min humla
3 kommentarer:
Birro skulle faktiskt leda Kvällsöppet nu i höst. Han förlorade alltså sin befordran innan han ens hann få den.
Lika bra det, förmodligen. Han skulle sannolikt ha alldeles för svårt att hålla tillbaka sina egna åsikter och ta över. Det är så han brukar bete sig i Karlavagnen i P4.
Väldigt spontant sätt att komma ut som anhängare av KD. Borde man inte gjort något mer för partiet innan man söker partiledarjobbet.
Jag är ingen direkt anhängare av "lång och tråkig tjänst" innan toppjobb, men jag tycker att man borde visat att man klarar jobbet på något sätt.
Skicka en kommentar