Den så kallade utvärderingen av sexköpsförbudet, lett av JK Anna Skarhed (som månader innan utredningen presenterades konstaterade i tidningen Neo att några nackdelar med lagen inte kunnat skönjas), kom fram till att resultatet efter dryga tio år sannolikt var att prostitutionens omfattning minskat i Sverige. Detta var precis den slutsats som justitieminister Beatrice Ask sökte när hon tillsatte utredningen och bakband dess utredare. Det var fråga om ett rent beställningsjobb.
Paulina Neuding ifrågasätter sexköpslagen i allmänhet och straffskärpningen i synnerhet i SvD. Ett års fängelse för att ha betalat för sex med "förnedrande inslag" (vad är förnedrande för vem?) kan jämföras med straffet för grov misshandel eller grovt vållande till annans död, påpekar hon. Det är kanske inte så konstigt eftersom sexköpslagen var ett resultat av en kvinnofridsproposition och att köp av en sexuell tjänst beskrivs som våld mot kvinnan (frågan är vad en kvinnas köp av sexuella tjänster räknas som). En av förhoppningarna med lagen var att "minska både prostitutionen och våldet i samhället".
Huruvida sexköpslagen har minskat sexhandeln vet ingen. Inte heller Anna Skarhed eller Beatrice Ask. Majoriteten av sexsäljarna står nämligen inte i de tre största städernas kända prostitutionskvarter utan säljer sex via nätet, ofta på deltid. Detta faktum har regeringens utvärdering valt att i princip ignorera. Min poäng är att lagens påverkan på prostitutionens omfattning inte spelar någon som helst roll i den principiella diskussionen. Sexköpslagen ska inte avskaffas därför att den inte haft avsedd effekt utan för att den stigmatiserar en redan utsatt grupp och kränker vår bestämmanderätt över vårt sexliv. Politiker ska inte reglera medborgarnas sexuella aktiviteter när dessa sker på frivillig grund.
Att lagen får rent bisarra konsekvenser, som att en person kan dömas för sexköp utan att ens ha betalat, och att den förmodligen inte alls har minskat sexhandeln kan visserligen fungera som ingångar till en debatt om lagens vara eller icke vara. Men de riskerar främst att bli utgångspunkter för hur lagen bör förändras i repressiv riktning för att bli mer effektiv. Tidigare framfördes som argument mot sexköpslagen att sexköparna ändå bara fick böter. Efter halvårsskiftet kommer sannolikt allt fler sexköpare att skickas i fängelse.
Debatten bör föras utifrån den principiella övertygelsen att politiker inte har i våra sovrum att göra. Att få bestämma över sin egen sexualitet är faktiskt en mänsklig rättighet.
3 kommentarer:
Sexköpslagen är ett totalitärt vansinne. Effekterna av den radikalfeministiska ideologin är oerhört skadliga för rättssäkerheten och den allmänna rättsuppfattningen.
Du undrar i en parantes: "frågan är vad en kvinnas köp av sexuella tjänster räknas som".
SvT sänder ju en dokumentär om kvinnliga torskar som åker till sydligare breddgrader för att mot betalning få knulla med prostituerade män. De kallar serien för "Kvinnor som köper kärlek".
Där har du svaret.
Jo. Vilken jag länkar till en nyskriven bloggpost om.
Skicka en kommentar