Kontrollen skärps i Kina

Kommunistpartiet i Kina är nervöst. På något annat sätt kan man inte tolka de åtgärder som nu vidtas mot de utländska journalister som vistas i landet. Allt fler journalister berättar om hur de kallas till polisen för uppläxning och hot om indraget visum.

Sedan tidigare har det funnits strikta regler kring journalistiskt arbete i Tibet, men på andra håll i landet har det gått att arbeta relativt fritt. Nu får emellertid utländska journalister känna på samma kontroll även i storstäderna Běi​jīng​ och Shàng​hǎi​. Den kinesiska centralregeringen är rädd för att de så kallade jasminprotesterna, som har varit ytterst begränsade, ska spridas. Det dominospel som vi har sett fälla diktaturerna i Nordafrika kommer dock knappast att nå Kina. Däremot kan de allt högre matpriserna, som det har rapporterats om i flera år, leda till lokala protester om människor märker att de tvingas lägga en allt större del av inkomsten på mat.

För en regim som har styrt landet i över 60 år, som under de senaste 30 åren dessutom har gjort det synnerligen framgångsrikt, som i dag rattar ett land där tillväxten under lång tid varit tvåsiffrig och där allt fler människor får det allt bättre - vilket står i stark kontrast till situationen i de nordafrikanska och arabiska stater vars regimer drabbats av folkliga protester - synes denna nervositet onödig. Men KKP tar inga som helst risker och accepterar inga sprickor i fasaden. Det beskrivs som en konstant rädsla för kaos (hùnluàn, 混乱).

Häri ligger diktaturens uppenbara svaghet: den har inget mandat från folket. Endast ledare som saknar detta mandat har anledning att vara nervösa. Även i diktaturer behövs ett visst folkligt stöd för att upprätthålla regimens maktinnehav. I Kina saknas ett oberoende rättsväsende vilket gör att det enda sättet på vilket folk kan visa sitt missnöje är direkta protester. Sålunda är lokala protester riktade mot de lokala politikerna vanligt förekommande.

Endast en stegvis demokratisering med direkta val och ett oberoende rättsväsende som inte styrs av KKP kan på sikt lösa problemen med "social oro". De problem som regimen i Běi​jīng mycket väl känner till kan därför endast lösas långsiktigt med avskaffandet av partiets eget maktmonopol.

När Frankrike vägrade stödja USA i Irakkriget döptes "french fries" om till
"freedom fries". Frågan är vad vårt älskade jasminte ska kallas i Kina framöver...