onsdag 2 mars 2011

Detta handlar inte om sexköpslagen

DN publicerade en viktig artikel om ungdomar som placerats på statliga ungdomshem i gårdagens upplaga. Enligt SiS egen granskning har många av ungdomarna haft sex mot betalning.

Unga personer som placeras på HVB-hem av olika slag är ofta väldigt sårbara. De har trassliga familjerelationer, inte sällan missbruk i familjen och har rymt hemifrån. Att många säljer sexuella tjänster, vid enstaka tillfällen eller oftare, kan onekligen vara en försvårande omständighet som ökar utsattheten för redan sköra människor. Det kan tyda på att personen har utnyttjats av andra. Det viktiga är dock att dessa ungdomar från politiskt håll inte skuldbeläggs för detta.

Det finns i det sexmoralistiska Sverige en benägenhet att se all sexhandel som en form av ensidigt utnyttjande. Så behöver det inte alls vara. Det är dock rätt typiskt att somliga ser studien som ett tecken på att det behövs en skärpt sexköpslag i Sverige. Det är att skjuta helt bredvid målet. Det är också tråkigt om personer på ungdomshem, som är en liten grupp även i gruppen ungdomar, ska få representera hur en sexsäljare ser ut. Sex mot betalning är inte alltid så glasklart definierat som att pengar eller droger byter ägare efter ett samlag. Jonna Abelssons och Anna Hulusjös studie om ungdomar i Göteborgstrakten som säljer och byter sexuella tjänster (I sexualitetens gränstrakter: en studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster, Göteborg 2008) visar på många ungdomars gränsöverskridande sexuella beteende där det inte alltid är tydligt definierat vad som egentligen är ett sexköp och inte.

Många som försvarar sexköpslagen är övertygade om att majoriteten av sexsäljarna har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Denna uppgift har blivit ett axiom som ständigt används när sexsäljarens mående kommer på tal. Enskilda berättelser tas som bevis för att det förhåller sig på det sättet. Åter igen handlar det emellertid knappast om en representativ bild av sexsäljaren i Sverige. Det är över huvud taget svårt att måla någon sådan eftersom människors erfarenheter, bakgrund och skäl till att sälja sexuella tjänster skiljer sig åt så kraftigt.

Min uppfattning är att de flesta som säljer sex gör det vid sidan om en annan sysselsättning. De är således integrerade i samhället via ett "vanligt" arbete (eller studier) och drygar sedan ut sin hushållskassa med de pengar som sexarbetet ger. Helt säkra kan vi emellertid inte vara. Sexsäljarna är, av naturliga skäl, en ganska ljusskygg grupp. Sexköps- och kopplerilagarna tillsammans med ett kompakt fördomsgrundat motstånd mot hela företeelsen sex mot betalning gör att väldigt få är villiga att låta sig intervjuas. Jag förstår dem. Tyvärr gör det samtidigt att allmänheten kan fortsätta att skapa sina egna föreställningar av vad en sexsäljare är, hur de tänker och mår. Å andra sidan skulle inte ens gedigen forskning med tusentals sexsäljare förändra synen på sexhandel hos de som redan har bestämt sig för vad det symboliserar just för dem.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Har aldrig hört talas om den "lyckliga horan". Varför är det så viktigt att försvara att folk köper sex, de flesta som köper sex kan ändå få det på annat sätt? Ska man ha krav-märkta prostituerade, typ: den här prostituerade personen går på regelbundna könssjukdomstest, hon/han mår psykiskt bra, är drogfri och har valt att bli prostituerad för att hon/han tycker att det är ett roligt yrke.

Anonym sa...

Skulle du kunna tänka dig att köpa sex? Motivera gärna.

Hans Engnell sa...

Anonym1: Om du pratar med sexsäljare kommer du att få höra att det finns personer som trivs med att sälja sexuella tjänster. Varför misstror du deras berättelser? Det är en principiellt viktig fråga eftersom den handlar om vår rätt att bestämma över vår egen kropp och vår egen sexualitet. Politiker ska inte reglera vår sexualitet.

Ur kundsynpunkt, och ur hälsosynpunkt för sexsäljaren, är förstås regelbundna hälsotester att föredra. Så fungerar det på seriösa bordeller i Thailand. Nu bör emellertid bordellsystemet endast vara en liten del av en fri sexhandelsmarknad - de flesta skulle säkert vara sina egna arbetsgivare. Och då ska självfallet några obligatoriska hälsotester inte vara att tänka på. Den kränkande politiken fördes i Sverige under tidigt 1900-tal och den ska vi givetvis inte tillbaka till.

Anonym2: Jag har inget principiellt emot att köpa sex, absolut inte. Men eftersom jag är i ett fast förhållande är det inte aktuellt. Vill du veta lite mer om vad jag tycker om sexköp, sök gärna på "sexköpslagen" på min blogg.