Ta dig i dalen

Jag är ingen pryd person. Men jag gillar inte när främlingar tar mig i skrevet eller tittar på mig när jag är naken. Jag har ingen exhibitionistisk ådra. Därför känns alla dessa fåniga säkerhetsåtgärder på flygplatserna, som dels skapar köer och gör allting krångligare, dels är djupt integritetskränkande, så oerhört trista.

I USA kan man välja mellan manuell visitering och nakenscanning. Väljer man det förstnämnda kan det bli intimt. Visiteringen går nämligen ut på att känna om det finns något mellan benen. De gräver tills de stöter på "motstånd", helt enkelt. Via HAX läser jag att Jeffery Goldberg på The Atlantic har genomgått en sådan handgriplig behandling. Det visade sig dock vara jämförbart med sexuella trakasserier och inte den våldtäkt som Hizbollahs säkerhetsfolk stod för.

"He felt me up good, but not great. It was not in any way the best pat-down I've ever received. The most thorough search I've ever experienced was in the Bekaa Valley, by Hezbollah security officers. That took quite awhile, and the Resistance really manhandled my Resistance. There was no cavity search, of course -- no magazine story, even one about Hezbollah terrorism -- is worth that. But it was the fairly full Monty."

Personalen på flygplatsen verkar inte vara överdrivet entusiastiska heller över att visitera passagerarna. Men det är ju för vår säkerhets skull...

Jag minns ett TV-program för många år sedan där ett besök gjordes på en vapen- och teknikmässa. Där fanns något slags föregångare till nakenscannern - en stol som scannade av kroppen. "We call it the Pecker checker", skrockade en man i övre medelåldern belåtet. Nu är den verklighet i form av en scanner som man bara behöver gå igenom på flygplatsens säkerhetskontroll. Eller så kan man välja att få lite handgriplig hjälp av flygplatspersonalen. Påminn mig att inte åka till USA.