När ena sidan hävdar att att Beijings Tibetpolitik, som undergräver tibetanernas rätt till tibetansk kultur, handlar om att göra dem "konkurrenskraftiga i det moderna Kina" och den andra jämför Kina med Nazityskland, blir det svårt att föra en sansad diskussion. Därtill kommer de storögda västerlänningar som bara ser gott i Kina, i stort och smått. Den som anser att den vanlige kinesen inte vill ha våra "västerländska" fri- och rättigheter utan är nöjda ändå. Dessutom, anses det, har Kina inte den dumma tidsomställningen till och från normaltid (Kina har faktiskt trots landets storlek en enda tidszon), vilket inte minst är fördelaktigt för alla som ska ta nattbussar just när tidsomställningen sker i länder som Sverige...
Jag anser inte att det är rätt att kalla Kina för en fascistisk stat. Av flera skäl. Dels förutsätter fascism ledarprincipen (den om den starke, upplyste ledaren), dels eftersom epitetet inte alls behövs för att vi ska förstå att det kinesiska politiska systemet inte är gott. Onekligen finns fascistiska drag i Kina vad beträffar regimens skapande av en stark nationell identitet, massmobiliseringar och militarisering. Men den reglerade korporativa ekonomin är också svår att se i Kina, som snarast kan beskrivas som en kapitalistisk diktatur med nationalistiska strömningar, kort och gott. Kinavännen Hemulen har rätt i att vi slänger oss med begrepp som "nazism", "fascism" och "rasism" mot personer och partier vi inte gillar - vilket nästan alltid är stora överdrifter. Sverigedemokraterna är inte ett fascistiskt parti, exempelvis. Vi behöver heller inte det epitetet för att förstå att partiets politik är människofientlig på många plan.
Polariseringen är lite tråkig, även om den kan resultera i intressanta debatter. Jag funderar över varför saker och ting måste vara antingen eller. Är det inte möjligt att älska mycket av den kinesiska kulturen - maten, människorna, språket - och samtidigt hata det styrande Kommunistpartiet för dess kränkningar av mänskliga rättigheter? Är det inte möjligt att anse att Tibet bör förbli en del av Kina och samtidigt anse att tibetanerna bör få rätt till sin egen kultur? Att älska Kina men hata partiet borde vara möjligt.
Älskade Kina, hatade kommunistparti. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar