Folkhälsoinstitutet är på krigsstigen mot rökningen igen. Myndigheten vill ånyo höja tobaksskatten, totalförbjuda tobaksreklam och lagstifta om fler rökfria platser. Mer av samma politik alltså. Anledningen är att allt fler röker igen. Det rör sig emellertid om en mycket liten kortsiktig ökning på en procent - på lång sikt minskar nämligen antalet rökare i Sverige markant. Bara de senaste fem åren har 200 000 svenskar fimpat. Sverige är unikt när det gäller andelen rökare i befolkningen - endast 12 procent av männen och kvinnorna röker. I många andra länder är siffrorna 20 eller 30 procent. En enprocentig ökning av antalet rökande män från ett år till ett annat motiverar alltså enligt Folkhälsoinstitutet fler drakoniska åtgärder.Jag ogillar cigaretter väldigt starkt. Jag tycker att det är både äckligt och korkat att röka och jag slipper gärna andras tobaksrök i ansiktet. Men vi är trots allt vuxna människor och som sådana bör vi få bestämma själva om vi vill förgifta våra kroppar, bidra till hälsoproblem och dö en för tidig död. Att få moralkakor kastade i ansiktet och att bli fullkomligt omyndigförklarade är något vi bör betacka oss för. Målet om det tobaksfria samhället är förmodligen lika verklighetsfrämmande som målet om det narkotikafria samhället eller nollvisionen i trafiken. Problemet är att sådana här absurda målsättningar tvingar fram absurda åtgärder.
Alla i Sverige vet i dag att rökning är farligt. Att det dessutom kostar normalrökare tusentals kronor per år märks givetvis också i hushållskassan. Ändå röker folk. Låt dem göra det då. De har fattat ett informerat beslut, väl medvetna om konsekvenserna. Erbjud hjälpmedel för att kunna sluta, men låt oss anhöriga arbeta för att få våra nära och kära att fimpa för gott. Det behöver vi inte några statliga kampanjer eller insatser för att göra.
För övrigt har vi nu svart på vitt att barn till akademiker röker cannabis i större utsträckning än barn till lågutbildade (som dricker sprit). Hur ska Maria Larsson nu förklara cannabisens skadeverkningar på förmågan att lära...?
4 kommentarer:
Det lustiga är ju att förbudsivrarna gör den allra bästa reklamen för tobak: det är såååå himla beroendeframkallande. Rena våta drömmen för bolagen, att kunderna tror att nikotin är enormt beroendeframkallande = lojala kunder.
Därför är det bra att du nämner hur pass många det är av alla dessa "tobaks-heroinister" som ändå slutat, pga ett rationellt val att inte bränna pengar. För anti-tobakslobbyn måste detta isåfall framstå som rena rama miraklet och för beroendeforskare med.
Visst är det nog svårt att sluta röka, men uppenbarligen inte svårare än att hundratusentals svenskar lyckats de senaste åren. Precis som i allt (miss)bruk hänger det på viljan. Man måste bestämma sig.
Det påminner mig lite om myten om hur svårt eller omöjligt det är att bli kvitt ett alkohol- eller narkotikamissbruk utan behandling. De flesta som blir det lyckas faktiskt UTAN professionell hjälp (över 60 procent).
Ang akademikerbarnen: Med tanke på akademins utveckling mot postmodernism, relativism, uppluckring av gränsen mellan tro och vetande, och annan upplysningsfientlighet; så kanske man får ge folkhälsoinstitutet rätt vad gäller hamprökandets påverkan på tankeförmågan åtminstone.
Det där beror förstås på vilket akademiskt område du avser. Det är ju en himmelsvid skillnad mellan humaniora och naturvetenskap och ska så vara.
Skicka en kommentar