torsdag 11 november 2010

Jag hatar er

Nu har lagrådsremissen om datalagringsdirektivet presenterats. Vi har kommit ett steg närmare ännu en omfattande övervakningslagstiftning i Sverige. Det här är på väg att gå käpprätt åt helsike.

Regeringen ville slippa en jobbig integritetsdebatt i valrörelsen och sköt därmed upp frågan till efter valet. Nu, med stärkt stöd i ryggen, lägger regeringen fram remissen. Kritiken är hård från många håll. Det har den varit länge, men det är först nu gammelmedia börjar intressera sig för frågan. Regeringen vill att vi ska vara tacksamma för att den föreslår lagring i "bara" sex månader. Det är så förbannat fräckt att jag tror jag får skabb.

Lagring av alla våra trafikuppgifter är ett väldigt trubbigt verktyg i arbetet mot brottsligheten. Det tar ingen hänsyn till att 99,9 procent av alla uppgifter som lagras tillhör folk som aldrig är av intresse i polisens arbete. Varför ska vi drabbas? Ändamålsglidningen har dessutom påbörjats redan innan direktivet blivit lag i Sverige. Nu ska även bötesbrott omfattas, vilket i princip betyder att polisen ska kunna hämta uppgifter för att styrka vilka jäkla skitbrott som helst. Eftersom Beatrice Ask inte kan stava till oskuldspresumtion är det inte att förvåna att hon heller inte kan stava till proportionalitetsprincip.

Först FRA-lagen och sedan detta. Regeringen har satt i system att använda lagstiftning som är tänkt att stävja brottslighet men som slår mot hela befolkningen. Detta är inte ett OK sätt att skapa lagar på. När det kommer till integritetsfrågorna, dessa i en rättsstat så grundläggande frågor, är den här regeringen fullkomligt tondöv. Den offrar integriteten för landets medborgare för att slippa betala böter till EU. Till den här regeringen finns egentligen bara en sak att säga:

Ta er i häcken!

Fler bloggar:
HAX, Lake, Fredriksson, Stenskott, Kulturbloggen, Polisstaten, Stenudd, Kolsjö, Leffe45, Bloggis, Sanningsministeriet, Demokraturen, Ipse Cogita!, Grenfeldt, Studio Hisingen, WhatsUpSthlm, Mina Moderata Karameller, Scaber Nestor, Cowchasers, Från ett påhittat paradis, Bergström, Källström, Suckerpunch, A lot of Nothing, l-hs, Alliansfritt Sverige, Kaka på väg, Nej till datalagring, En pirats blog, Futuriteter, Täng, Rouhivuori, Sanningsministeriet, Magnihasa, Johannes, Törnebohm, Sverige är inte världens navel, Word Up, Från utomlands, Dyspné, Vinden viskar mitt namn, Reflekterat, Marknadsliberalen, Jinge, Moberg, Ung Vänster, Med örat mot rälsen, Aftonbladets ledarblogg, Åhh!-sikt, Bengt H

2 kommentarer:

Anders Andersson sa...

Förlåt? Försvann min kommentar nyss, eller fastnade den i spam-filtret?

Hans Engnell sa...

Jag fick kommentaren till min mail, men märkligt nog dök den inte upp här. Ibland dröjer det, men jag postar din kommentar här nedan i stället:

Anders Andersson:

Instämmer till fullo. Händelserna i Göteborg antyder att ju mer "information" myndigheterna förmår gräva fram ur våra privatliv,
desto fler "brott" kommer samma myndigheter att tycka sig se.

Som människor är vi helt enkelt inte uppväxta med erfarenheten av att lyssna på främlingars inbördes samtal i förväntad enskildhet, och
kompetensen att förstå dylika samtal erhåller man inte heller bara för att man har examen från Polishögskolan. På så vis riskerar en ur sammanhanget lösryckt kommentar om "sprängande huvudvärk" att kalla nationella insatsstyrkan till Göteborgs centrum.

Även när myndigheterna bara har tillgång till partiell information
såsom vem som har ringt vem, eller på grund av uppgifternas
knapphändighet kanske snarare just då, så är risken för feltolkningar
stor. Det är som att tyda en karta över ett främmande land innan man
vet hur det egna landets karta ser ut; alla vägar förefaller oerhört
breda när man betänker vilken skala de är ritade i.

Därför skall vi nog inte bli förvånade den dag våra ansträngningar att be om hjälp från Google och andra utländska företag för att effektivt sätta käppar i hjulen för teledatalagringen av Säpo tolkas som förberedelse till högförräderi, förövat med uppsåt att beslut av riksdagen skall med utländskt bistånd hindras. Det är så sällan någon döms för högförräderi i Sverige att få nu levande poliser eller åklagare torde ha ett hum om vad det brottet egentligen innefattar.

Vem vet, högförräderi kanske är ett vanligt brott på Internet som bara
inte har upptäckts än, eftersom det inte varit tillåtet att granska
vare sig trafikdata eller innehållet i trafiken annat än vid välgrundad misstanke om brottet, och hur skall man kunna finna grund för en sådan misstanke utan omfattande avlyssning (eller ren tur, som att någon av de inblandade försäger sig i fel sällskap)? Se på alla utländska e-postförbindelser som svenska skolungdomar har med Google och Hotmail; är det högförräderi de ägnar sig åt på rasterna?